annonsutrymme
annonsutrymme
Om Reinfeldt vinner höstens val kommer Sverige förändras i grunden. Mycket talar för att valet 2010 är lika formativt som valet 1932. Blir Sverige ett högerland på riktigt?
OPINION
Publicerad 100629 09:09. Uppdaterad 100629 09:16.
Det är morgon den 29 juni 2022. Den lätt åldrade mannen ser sig i spegeln och känner sig äldre än sina snart 57 år. Om några veckor ska John Fredrik Reinfeldt resa ner till Korsika med de allra närmaste för en stilla födelsedagssamling. Inget att fira, men staben; den gamle Schlingmann och Borg, den evige finansministern, nu med kort snaggat hår ville ha ett litet kalas innan de går in i sin sista valrörelse tillsammans. Som vanligt med sitt tjat och gnabb, en sen kväll efter de hårda nattmanglingarna med Sverigedemokraterna, koalitionspartnern, hade han fallit till föga.
De hade krävt moskéförbud och att de redan på pappret hårdnande migrationslagarna skulle skärpas. Borg hade vredgats och Fredrik hade smilat när parhästen liksom fantomflyttat den hästsvans han inte längre hade. Trots utfallen hade de kommit överens. När allt kom omkring var deras nya allianskamrater inte så tokiga. De saknade ju all vett och sans i ekonomiska frågor och rasismen hade han aldrig gillat, men i grund och botten; ska man inte ta hand om de egna först och främst? Som en familj?
Nu hade arbetskraftsbristen, den åldrande befolkningen och de allt färre barn som hade kommit i kölvattnet på att kvinnorollerna återgick till det normala, kommit ikapp dem. Pigjobben hade nog gjort sitt och möjligheten för männen, eller som man torgfört det, för den av makarna som ville; att anställa sin sambo som vårdnadshavande förälder hade fallit väl ut. I takt med att kommunerna skurit åt omsorg och skola och äldrevården blivit en valbar möjlighet i den välfärds-kärna som blivit allt synligare hade kraven under de sista sju åtta åren på skattesänkningar vuxit. Värst var facken. De hävdade att den platta skatten var orättvis eftersom avdragen för räntor och annat behållits sedan statsskatten och värnskatten avskaffats 2011. De som trott att de äntligen lyckats rensa ut den där grundkänslan, att jämlikhet var något gott eller kunde fördelas fram.
Nu krävde LO/TCO sänkta skatter för låglönegrupperna. Men vem lyssnade på dem, sedan organisationsgraden fallit till 30 procent i och med obligatorisk a-kassa. När den kom hade till och med gamle frimuraren Björk tackat, och både arbetsgivarföreningen och Tornet hade skickat champagne och lämnat frikostiga bidrag till valet. Till och med Thatcher hade telefonerat.
Resan till Korsika skulle han själv stå för. Han hade insisterat. Vad skulle han annars göra med alla pengar som tickat in från nytrycket av hans gamla mästerverk Det sovande folket från 1990-talet. Han mindes de mörka åren när idéarvet legat nere. När de hade varit tvungna att tala tyst om vart de ville. Som socialdemokraterna på 1920-talet varit tvungna att dölja sig i ett nytt språk. Folkhemmet. Välfärden.
De nya moderaterna hade fött ett nytt språk som möjliggjort ett nytt tänkande. Rationellt. Ut med daltet. Kanske hade inte småpartierna räknat med att utraderas på två mandatperioder. De kristna redan 2006 men ersatta av Svenskarna, först utanför ministären och efter kommunvalet 2016 i regeringen. Hur bönderna och liberalerna försökt profilera sig och desperat slagit sig samman för att tillslut uppgå i de nya moderaterna 2018.
Han satte sig ner för att få på en strumpa. Ryggen hade börjat krångla. Han kanske borde ta upp basketen igen? I höst skulle han få tid. Han lyssnade. Var Filippa uppe? För fan, klockan var ju kvart i åtta, sov hon verkligen fortfarande.
I höstens val hade han regerat Sverige i sexton år. Allt pekade mot nederlag. Men oavsett hur det gick hade de vunnit.
Nu kunde gott de där rödgröna få ta över och se hur djävla kul det är att regera ett land.
Är det någon som gör vågen för det rödgröna valmanifestet? Några skåpmatsförslag som sänkt maxtaxa i förskolan, fri tandvård för de yngre och lagstadgad rätt till heltid som fanns med redan i valrörelsen 2006 har dammats av, men sätter det några hjärtan i brand?
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Hör Östrans politiska chefredaktör Peter Akinder i en diskussion med SSU-ordföranden Jytte Guteland i radions P1 Morgon.
|
| Hör inslaget här! |
Mindre än ett dygn innan förtidsröstningen inleddes kallade de tre rödgröna partierna i går till presskonferens för att presentera sin gemensamma regeringsplattform.
Det kan inte betecknas som någonting annat än en stor skandal att omsorgstagare i Vimmerby kommuns handikappomsorg tvingats valarbeta för Kristdemokraterna.
Radion avslöjar att mediciner där bäst-före-datum passerats reas ut på Apotek Hjärtat.
Det fanns en tid då svensk politik var enkel att förstå. Allt som Socialdemokraterna var för var Moderaterna emot. Och allt som Socialdemokraterna var emot var Moderaterna för.
En sammanblandning i lördagens krönika ledde till att fel lärarfackboss utnämndes till den veckans aggressivaste lobbyist.
Europa lyser helt med sin frånvaro i årets svenska valrörelse.
Tre veckor till valdagen och fortfarande har inte den Socialdemokratiska valrörelsen lyft från det 30-procentsträsk som man sjönk ner i på försommaren och som man stått och trampat i sedan dess. Varför lyfter inte partiet? Gårdagens Sifo-mätning pekade på 30,8 procent och man får intrycket att även om läget mellan blocken är jämnt, så ser det ut som högeralliansen har medvind. Utsikten att det ska bli fyra år till med Reinfeldt och hans omvända fördelningspolitik med gynnandet av alla som redan har sitt på det torra och missgynnandet av alla utsatta i landet borde väl vara den bästa tändvätskan för alla underprivilegierade, så att de reser sig upp från soffan och masar sig iväg till vallokalen på valdagen. Istället är det de borgerliga som mobiliserar, men valrörelsen pågår ända in i kaklet, eftersom det är 400 000 väljare som inte bestämmer sig förrän på valdagen för vilket parti de ska rösta på. Förra valet skiljde det 120 000 röster, så inget är avgjort än.
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Fjärde veckan av valrörelsen införde regeringen Reinfeldt ett nytt begrepp i vårt politiska språk: reformambition.
Här hade Mona Sahlin under lång tid haft klart för sig att hon torsdagen den 26 augusti i årets valrörelse skulle utfrågas av Sveriges Television. Så kom hon till denna dags framträdande utan att kunna ge några besked om den rödgröna politiken i ett flertal frågor: förmögenhetsskatten och vilka villor som ska räknas in, Sveriges militära närvaro i Afghanistan, utrikespolitiken och en reducerad tjänstemoms som plötsligt dök upp.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Det intressanta med politiska besked är inte alltid vad som sägs utan det som bara antyds eller helt utelämnas. Ofta är det i dimman eller bakom draperierna som de kontroversiella frågorna finns och de obekväma förslagen gömmer sig.
Foto: Scanpix
Vänsterledaren Lars Ohly kom med ett rakt och entydigt besked vid sin överläggning med partikamraterna i Kalmar i går.
Ekonomidebatten på tisdagskvällen i SVT blev en förutsägbar och bitvis rätt seg tillställning med det vanliga käbblet.
Så många besked, löften, ambitioner och utspel i årets valrörelse. Det är svårt att få grepp om vad den egentligen handlar om.
Gårdagens opinionsmätning från United Minds - som publicerades i Aftonbladet - gav vid handen att det för närvarande är mycket jämnt mellan de politiska blocken.
Jakten på uppmärksamhet i årets valrörelse tycks fortsätta - och vissa gör onekligen mer än andra för att hamna i tidningen.
Att ingenting längre är som förut och att många gamla sanningar är slut har vi fått åtskilliga bevis för i årets valrörelse. Partierna stjäl varandras politik och budskap i en sådan utsträckning att det för många väljare inte kan uppfattas vara ordning på någonting längre.
Lokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme
Ett nytt bottennapp-1
Skrivet av: Bjarne Ritzén den 29 juni 2010 10:45