annonsutrymme
annonsutrymme
Redan i regering?Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 100208 08:08. Uppdaterad 100208 08:15.
Vi skriver den 19 augusti 1994. Det är en knapp månad kvar till valet. På det socialdemokratiska partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm kliver tre personer in på en välbesökt presskonferens.
Det är Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och Göran Persson.
Mot bakgrund av den misslyckade regeringen Bildt finns det en förväntan i luften som nästan går att ta på.
Stämningen är allvarlig, nästan högtidlig. Flera TV-kanaler sänder direkt, kameror smattrar och pennorna raspar på anteckningsblocken när Carlsson och Sahlin presenterar det stora partiets valmanifest.
Sedan är det dags för Göran Persson.
Partiets ekonomiske talesman ställer sig i talarstolen, talar myndigt och långsamt när han lägger fram Socialdemokraternas stora plan för att sanera de under Anne Wibble sönderkörda offentliga finanserna. Det Perssonska programmet innebär budgetförstärkningar om hisnande 61 miljarder kronor.
På kvällen intervjuas den tilltänkte statsministern Ingvar Carlsson i CNN som om han redan vore statsminister.
Vad svenska folket bevittnade denna eftermiddag var någonting mycket märkligt, nämligen hur en opposition som genom ett trollslag förvandlades till regering. Plötsligt var det socialdemokraterna som alla krävde svar av.
Varje förslag, varje uttalande, varje utspel behandlades i medierna som om det redan var klart att genomföras.
Bland annat ställdes Mona Sahlin till svars - i vad som kallades för en "Mosa-Mona"-kampanj - för idén om att införa en karensdag vid vård av sjukt barn.
Ingen brydde sig längre om den verkliga regeringen. Carl Bildt började låta som en oppositionspolitiker som slapp ta ansvar och bara gick på attack.
Närmare en mental statskupp har vi nog aldrig varit i Sverige.
Man skulle samtidigt kunna säga att det var en investering från Socialdemokraternas sida. Klarspråket inskärpte allvaret. Väljarna visste vad som skulle göras efter valet.
Men man kan också konstatera att från den dagen och hela vägen fram till valdagen tappade socialdemokraterna den ena procenten efter den andra i opinionsmätningarna. Partiet gick från en trygg egen majoritet till 45,2 procent, men lyckades till sist ändå vinna och fick regera.
Vad vi ser i svensk politik i dag, alldeles just denna vinter, är någonting liknande - om än inte lika dramatiskt och omvälvande.
Vi ser en opposition som i kraft av höga opinionssiffror håller på att bli regering och av alla behandlas som om den vore regering. Varje förslag granskas och kommenteras och alla utgår ifrån att det är så här det kommer att bli.
Utrymmet för partiernas egen profilering inom ramen för det rödgröna samarbetet tycks vara minimalt.
Vid minsta lilla skillnad mellan partierna talas det om sprickor och oenighet.
Partierna gör knappt heller några ansatser till att vilja odla sina särarter.
Vi ser samtidigt en regering som har gått i opposition i den meningen att den gör som en opposition brukar göra - lovar hej vilt för att vinna valet.
Den gångna helgen har närmast varit en orgie i högtflygande löften om skattesänkningar för pensionärer, momssänkning, lägre arbetsgivaravgifter, förändringar i lagen om anställningsskydd, IT som hushållsnära tjänst och så vidare.
Det spretar åt alla håll och ingen verkar ta ansvar för helheten. Partiprofileringen är i full gång. Få verkar ta den borgerliga utspelskarusellen på riktigt allvar, eftersom ingen verkar tro att det som lovas kommer att bli verklighet.
Få ställer sålunda de borgerliga till svars på riktigt allvar, trots att det är de som egentligen styr och bär ansvaret.
Vi håller alltså, bara ett drygt halvår innan valet, på att få ombytta roller i svensk politik. Oppositionen agerar som en regering och regeringen som en opposition. Det börjar likna några sensommarveckor år 1994.
Men kommer det att påverka opinionen på samma sätt nu som då?
Både Svenskt Näringsliv och Arbetsförmedlingen andades en försiktig optimism i sina rapporter som kom på torsdagen. Ovissheten är förvisso stor inför framtiden. Detta på grund av risken för att den finansiella oron ska förvärras genom att flera länder i vår omvärld dras med ökande statskulder, vilket leder till att räntorna stiger snabbare.
* Miljöminister Andreas Carlgren (C) meddelar i ett pressmeddelande att regeringen deltar i den så kallade Earth Hour 27 mars.
Om 193 dagar kan det vara slut. Jag vet hur det känns. Då måste du börja ta in att ni förlorat valet.
Man kan tycka att den svenske konstnären Lars Vilks inte är någon konstnär i den yttersta världseliten och att hans tecknade rondellhund egentligen är en rätt medioker skapelse.
*Initierade rapporter från avtalsförhandlingarna på industrisidan gör gällande att arbetsgivarna nu har släppt sitt orealistiska nollbud när det gäller generella löneökningar.
FN ska genom fredsfrämjande insatser skydda civilbefolkningen i krig och konflikter. Trots det har återkommande rapporter under 2000-talet talat om FN-anställda som har begått sexuella övergrepp mot kvinnor och barn i konflikthärdar.
För både politiker, banker och allmänhet finns det anledning att vara bekymmersamt vaksamma inför utvecklingen på bostads- och bolånemarknaden.
*Socialdemokraterna lät under tisdagen meddela att de ämnar starta en kampanj mot den så kallade pensionärsskatten. Flera av partiets veteraner ska engageras i kampen mot denna diskriminerande del av skattesystemet.
*Enligt en opinionsmätning från Novus Opinion, som gjorts de senaste dagarna, är det bara en endaste procent av väljarna som tycker att avdraget för hushållsnära tjänster är valets viktigaste fråga.
Jag har mött åsikten att Miljöpartiets ambitioner för snabbare tågförbindelser inte skulle gynna Kalmar eftersom vi befinner oss i den typ av landsort som inte nås av någon storstadsregion. Att med Kalmars förutsättningar sträva efter färre inrikesflyg betraktas som ett skämt. Med vår skruttiga räls skulle vi aldrig kunna göra flyget onödigt.
Härom natten delades de amerikanska Oscarsstatyetterna ut till kvinnor och män som förtjänat dessa för insatser inom filmens värld. På min egen politiska Oscarsgala meddelas här några egna vinnare…
Ingen kan den senaste tiden ha undgått att den nyliberalt högprofilerade riksdagsledamoten Fredrick Federley (C) har skaffat sig ett alter ego - Ursula - som rör sig vant på Stockholms ångande heta inneställen.
Det rapporterades under måndagen - på den internationella kvinnodagen - att kvinnor under den här mandatperioden sympatiserar med något av de tre rödgröna partierna i en utsträckning som kanske aldrig tidigare.
Härom natten delades de amerikanska Oscarsstatyetterna ut till kvinnor och män som förtjänat dessa för insatser inom filmens värld. På min egen politiska Oscarsgala meddelas här några egna vinnare…
I början av januari rapporterade Östran att det blir allt svårare för den som vill flytta hemifrån och få lägenhet i Kalmar. De lediga hyresrätterna blir färre, allra svårast är det för den som inte har en lägenhet sen tidigare då det ofta är byteskrav som gäller.
Det tornar upp sig till bråk inom den borgerliga alliansen om arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsmarknadsminister Littorin lät i helgen meddela att frågan om en obligatorisk a-kassa - till skillnad mot i förra valet - inte kommer att drivas av hans regeringsalternativ i årets valrörelse.
Jämställdheten är hygglig i vårt land, men den utvecklas alltför sakta. Fortfarande kan Sverige skryta med att ha fler kvinnor i arbetslivet och i riksdagen än något annat EU-land, men det räcker inte. Bättre krävs när Kvinnodagen nu fyller 100 år.
Det tornar upp sig till bråk inom den borgerliga alliansen om arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsmarknadsminister Littorin lät i helgen meddela att frågan om en obligatorisk a-kassa - till skillnad mot i förra valet - inte kommer att drivas av hans regeringsalternativ i årets valrörelse.
Jämställdheten är hygglig i vårt land, men den utvecklas alltför sakta. Fortfarande kan Sverige skryta med att ha fler kvinnor i arbetslivet och i riksdagen än något annat EU-land, men det räcker inte. Bättre krävs när Kvinnodagen nu fyller 100 år.
Det är som hämtat ur en sketch med Monty Python: Sveriges klämkäcka näringsminister står framför publiken.
Jag ser att Barometern-OT:s politiske chefredaktör Per Dahl ska sluta på tidningen. Han har gått mycket sina egna vägar i sin kulturkonservatism, men han ska respekteras för sin stora integritet.
*Regeringens handfallenhet när det gäller att göra något åt de groteskt höjda elpriserna i vinter leder nu till krav på att det sätts ett pristak och en leveransplikt på elen. Först ut är If Metalls ordförande Stefan Löfvén som konstaterar att just nu, när orderböckerna börjar fyllas, så drabbas den elintensiva industrin av ett hemmatillverkat problem - de höga elpriserna.
Sveriges NyheterLokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme