annonsutrymme
annonsutrymme
Sifos mätning gjordes 2-12 februari genom intervjuer av 1 915 personer, alltså under den period dä Centern svängde i kärnkraftsfrågan. För Maud Olofsson och Centern, som kastade över 30 års kärnkraftsmotstånd över bord, noteras varken någon upp- eller nedgång.
OPINION
Publicerad 090216 01:39.
Om förklaringen till opinionstappet för vänsterblocket under senhösten och vintern är ett ökat förtroende för den sittande regeringen i kristider, håller den effekten nu på att klinga av. Flera opinionsundersökningar den senaste tiden visar på att oppositionen håller på att ta igen förlorad mark, även om det sker i långsamma steg.
Verkligheten håller helt enkelt på att komma ikapp svenskarna. Om Fredrik Reinfeldt och Anders Borg uppfattades som stabila och stadiga skeppare för skutan Sverige när finanskrisen exploderade i höstas konfronteras nu väljarna med effekterna i vardagen.
Varslen under vintermånaderna har varit de högsta någonsin sett till enskilda månader, arbetslösheten stiger snabbt och allt fler inser hur grovmaskigt det ekonomiska skyddsnätet har blivit med Nordens sämsta arbetslöshetsförsäkring. Detta tillsammans kommer att sätts sina spår i väljaropinionen de närmaste månaderna.
Eller som statsvetaren Sören Holmberg konstaterar: "Nu kommer opinionen mer att påverkas av partiernas förslag till lösningar på den ekonomiska krisen. Det är där kampen står under 2009."
Söndagens opinionsmätning frånSifo bekräftar bilden av ett stabilt läge i opinion. Skillnaden är ett underläge för regeringspartierna på 7,1 procentenheter, med en liten uppgång för de rödgröna.
Märkbart är att den största politiska omvälvning under undersökningsperioden - Centerns uppbrott från sitt tidigare kärnkraftsmotstånd - verkar ha gått väljarna spårlöst förbi.
Centern har varken tappat eller vunnit något på att byta fot och nu acceptera att det byggs nya reaktorer i Sverige. Måhända kan Miljöpartiets uppgång dock förklaras med just energifrågan.
Slutsatsen måste ändå bli att för väljarna är inte kärnkraftsfrågan av så avgörande betydelse att de byter parti. I varje fall inte i det korta perspektivet.
Men svenskarnas uppfattning om kärnkraften är lättflyktig. Skulle ett allvarligare tillbud inträffa vid en reaktor i Sverige eller vår närmaste omvärld lär opinionen svänga snabbt. Något som också påverkar partisympatierna. Och för första gången på drygt 30 år har kärnkraften blivit en blockskiljande fråga. De som står för fortsatt kärnkraft är samtliga borgerliga partier, de som över tid vill avveckla är de tre oppositionspartierna.
Värt att noteraav Sifomätningen är att desto längre in i lågkonjunkturen vi kommer, ju mindre sympatier får Sverigedemokraterna. Samtliga opinionsinstitut placerar i dag det populistiska enfrågepartiet utanför riksdagen.
I tider då banker och finansinstitut kraschar, konjunkturen tvärnitar och tiotusentals människor varje månad kastas ut i arbetslöshet genomskådar väljarna den billiga, enkelspåriga retoriken om att flyktingpolitik och invandring är skulden till allt ont som drabbar oss.
För väljarna handlar det istället om vilket parti som har bäst kris- och framtidspolitik. Det är kring dessa frågor den politiska kampen kommer att stå fram till valdagen. Ett parti som Sverigedemokraterna framstår i den debatten precis så ansvarslöst som det faktiskt är.
Är det någon som gör vågen för det rödgröna valmanifestet? Några skåpmatsförslag som sänkt maxtaxa i förskolan, fri tandvård för de yngre och lagstadgad rätt till heltid som fanns med redan i valrörelsen 2006 har dammats av, men sätter det några hjärtan i brand?
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Hör Östrans politiska chefredaktör Peter Akinder i en diskussion med SSU-ordföranden Jytte Guteland i radions P1 Morgon.
|
| Hör inslaget här! |
Mindre än ett dygn innan förtidsröstningen inleddes kallade de tre rödgröna partierna i går till presskonferens för att presentera sin gemensamma regeringsplattform.
Det kan inte betecknas som någonting annat än en stor skandal att omsorgstagare i Vimmerby kommuns handikappomsorg tvingats valarbeta för Kristdemokraterna.
Radion avslöjar att mediciner där bäst-före-datum passerats reas ut på Apotek Hjärtat.
Det fanns en tid då svensk politik var enkel att förstå. Allt som Socialdemokraterna var för var Moderaterna emot. Och allt som Socialdemokraterna var emot var Moderaterna för.
En sammanblandning i lördagens krönika ledde till att fel lärarfackboss utnämndes till den veckans aggressivaste lobbyist.
Europa lyser helt med sin frånvaro i årets svenska valrörelse.
Tre veckor till valdagen och fortfarande har inte den Socialdemokratiska valrörelsen lyft från det 30-procentsträsk som man sjönk ner i på försommaren och som man stått och trampat i sedan dess. Varför lyfter inte partiet? Gårdagens Sifo-mätning pekade på 30,8 procent och man får intrycket att även om läget mellan blocken är jämnt, så ser det ut som högeralliansen har medvind. Utsikten att det ska bli fyra år till med Reinfeldt och hans omvända fördelningspolitik med gynnandet av alla som redan har sitt på det torra och missgynnandet av alla utsatta i landet borde väl vara den bästa tändvätskan för alla underprivilegierade, så att de reser sig upp från soffan och masar sig iväg till vallokalen på valdagen. Istället är det de borgerliga som mobiliserar, men valrörelsen pågår ända in i kaklet, eftersom det är 400 000 väljare som inte bestämmer sig förrän på valdagen för vilket parti de ska rösta på. Förra valet skiljde det 120 000 röster, så inget är avgjort än.
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Fjärde veckan av valrörelsen införde regeringen Reinfeldt ett nytt begrepp i vårt politiska språk: reformambition.
Här hade Mona Sahlin under lång tid haft klart för sig att hon torsdagen den 26 augusti i årets valrörelse skulle utfrågas av Sveriges Television. Så kom hon till denna dags framträdande utan att kunna ge några besked om den rödgröna politiken i ett flertal frågor: förmögenhetsskatten och vilka villor som ska räknas in, Sveriges militära närvaro i Afghanistan, utrikespolitiken och en reducerad tjänstemoms som plötsligt dök upp.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Det intressanta med politiska besked är inte alltid vad som sägs utan det som bara antyds eller helt utelämnas. Ofta är det i dimman eller bakom draperierna som de kontroversiella frågorna finns och de obekväma förslagen gömmer sig.
Foto: Scanpix
Vänsterledaren Lars Ohly kom med ett rakt och entydigt besked vid sin överläggning med partikamraterna i Kalmar i går.
Ekonomidebatten på tisdagskvällen i SVT blev en förutsägbar och bitvis rätt seg tillställning med det vanliga käbblet.
Så många besked, löften, ambitioner och utspel i årets valrörelse. Det är svårt att få grepp om vad den egentligen handlar om.
Gårdagens opinionsmätning från United Minds - som publicerades i Aftonbladet - gav vid handen att det för närvarande är mycket jämnt mellan de politiska blocken.
Jakten på uppmärksamhet i årets valrörelse tycks fortsätta - och vissa gör onekligen mer än andra för att hamna i tidningen.
Att ingenting längre är som förut och att många gamla sanningar är slut har vi fått åtskilliga bevis för i årets valrörelse. Partierna stjäl varandras politik och budskap i en sådan utsträckning att det för många väljare inte kan uppfattas vara ordning på någonting längre.
Lokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme