annonsutrymme
annonsutrymme
En vänsterpartiledare som numera låter som en gråsosse. Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 091010 04:09.
Ingen klasskamp, inga röda fanor, ingen Karl Marx, inga knutna nävar, ingen sextimmarsdag och ingen kommunism - däremot Ernst Wigforss, Göran Persson och gamla LO-paroller. Det var intrycket när vänsterpartiets Lars Ohly på torsdagskvällen lade ut texten i Emmaboda Folkets hus.
Det var alltså inte alls den Lars Ohly som vi vant oss vid från medierapporteringen - den övertygade kommunisten med kallhamrad agitation och populistiska överbud - som vi fick se och höra.
Nej, här var det mera lågmält resonerande utan några stora retoriska utsvävningar.
Tidigare generationer socialdemokrater citerades med gillande.
Krav ställdes på byggandet av fler hyreslägenheter, att inga anställda i kommuner och landsting ska sägas upp på grund av den ekonomiska krisen, att arbetslösheten ska bekämpas, miljön räddas och att klyftan i beskattning mellan löntagare och pensionärer ska slutas.
Det var sammantaget klassisk vänsterpolitik utan några billiga övertramp eller dyra löften som alla på förhand vet är omöjliga att genomföra.
Således var deti Lars Ohlys agitation inte längre frågan om att avskaffa kapitalismen och skapa någon ny världsordning.
Ordet feminism uttrycktes inte ens och frågan om att återreglera sådant som avreglerats fanns det inga skarpa löften om, bara vaga förhoppningar.
Inte ens kravet på utträde ur EU som vänsterpartiet haft sedan det svenska medlemskapet 1995 fanns längre kvar.
Tvärtom menade Ohly att ett sådant krav kan man knappast ha om folk ska kunna lita på att ett beslut i en folkomröstning gäller.
Den fråga där partiet ställer sig vid sidan om den allt bredare och gråare mittfåran i svensk politik rör pensionssystemet, där Lars Ohly ansåg att den broms i konstruktionen som nu gör att pensionerna kommer att sänkas är "ohederlig och skamlig".
Men längre än så gick han inte.
Åtminstone ytligt settoch att av döma av torsdagens möte tycks Ohly ha transformerats från en hårt troende kommunist till en riktig gammal gråsosse.
Om det verkligen är så låter vi vara osagt. Som övertygade anti-kommunister hyser vi alltid misstänksamhet mot dem som innerst inne säger sig vara kommunister men som söker makten genom att anpassa sig.
Lars Ohly har alltså mer att bevisa.
Men nu har han som den förste vänsterpartiledaren fått sin välsignelse av svensk politiks starkaste kraft - socialdemokratin - som regeringsduglig.
Det har ingen annan fått, varken Gudrun Schyman, Lars Werner, C H Hermansson eller Hilding Hagberg.
Alltså försäkrade Ohly att han inte enbart var på plats som partiledare för vänsterpartiet utan också som representant för ett rödgrönt regeringsalternativ.
Skillnaderna som fanns sades bara vara en fråga om "olika ambitionsnivåer" och att det som vänsterpartiet vill åstadkomma snabbt ville de två andra partierna göra lite mer långsamt.
Vad vi ser i det förtida rödgröna regeringsalternativet är alltså staket mellan partierna som plockas ner vilket kommer att göra det lättare för partiernas väljare att röra sig mellan varandra.
Opinionsmässigt har miljöpartiet hittills varit den stora vinnaren och socialdemokratin förloraren på denna utveckling.
Vad det betyder på längre sikt får vi en föraning om i valet om ett knappt år.
Har Sverige klarat sig bättre eller sämre genom krisen än andra länder? Det blir en stor fråga i höstens val, eftersom det innebär en utvärdering av om den sittande regeringen har klarat sin uppgift eller inte.
*I en tid då alla katter tycks grå, skillnaderna mellan de politiska alternativen verkar krympa och konflikterna hålls tillbaka, finns det anledning att mera ingående granska partierna - vad vill de egentligen och vilken bakomliggande strategi vägleds de av?
Bokslut Reinfeldt
Från och med den 1 februari 2010, gäller den nya strandskyddslagstiftningen. Nu får vi äntligen ett förnyat strandskydd anpassat efter att Sveriges mångfald av kommuner.
Vi skriver den 19 augusti 1994. Det är en knapp månad kvar till valet. På det socialdemokratiska partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm kliver tre personer in på en välbesökt presskonferens.
Det tycks nu klart att Anette Lingmerth (S) blir den som ska cykla tandem med Johan Persson i den lokala valrörelsen i Kalmar. Vi kan nog utgå ifrån att de röda tu kommer att pryda de lokala valaffischerna.
Från framförallt näringsminister Maud Olofsson (C) kommer ständiga krav på att regeringen ska försämra arbetsrätten. Livligt applåderad av Svenskt Näringsliv. Kraven är en flexiblare arbetsmarknad, en avreglerad arbetsmarknad och att skrota lagen om anställningsskydd. Helst vill man göra kollektivavtalen tandlösa.
När centern nu samlar sina styrkor inför årets stora kraftprov är det i en anda av besvikelse och frustration över att regerings- perioden inte givit något utbyte alls.
Fyra politiska debatter på tio dagar blev rätt mastigt. Och framförallt inte särskilt informativt när det inte finns något riktigt förslag vare sig från de rödgröna eller från allianspartierna om det viktigaste: fördelningspolitiken. Partierna borde sluta att debattera tills de har något konkret att komma med.
*Alldeles utmärkt är det att Oskarshamns kommunalråd Peter Wretlund (S) nu klargör att en massa märkliga bisysslor, som flera chefer i kommunen tycks ha ägnat sig åt, inte är acceptabla. Det är dock märkligt att ingen har uppmärksammat och gjort något åt dem innan tidningen Nyheterna skrev om dem.
De senaste avslöjandena i Saab-affären att köparen Victor Muller saknar en tredjedel av köpeskillingen för bilföretaget i Trollhättan, och Riksgäldens besked genom Bo Lundgren att dess OK för fyramiljarderslånet till de nya ägarna måste gås igenom igenom igen, har klart givit skrämselhicka hos regeringen och i synnerhet hos näringsminister Maud Olofsson (C).
Den mångsysslande före detta justitieministern Thomas Bodström har många strängar på sin lyra. Det nya stora projektet han inlett är ett bygge av en badtunna.
Så är vi då inne på mandatperiodens sista år och det laddas upp inför september månads valrörelse i både slott och hundkoja.
*Pensionärernas berättigade raseri över att de betalar högre skatt på sin pension än vad löntagarna gör på sin lön har nu lett till att det gått upp ett litet ljus i mörkret på Rosenbad.
*Sveriges Radio Kalmar hade i går morse, i samband med rapportering om neddragningar vår tidning, den mindre goda smaken att tillskriva Östran/Nyheternas ledarsida en uppfattning om lagen om anställningsskydd som vi inte har. Radion påstod att vi på ledarsidan kritiserar arbetsgivare som vill göra undantag i turordningsreglerna. Detta är icke korrekt.
I måndags presenterade LO en rapport om arbetstiderna. Ungefär en fjärdedel, en miljon, arbetar deltid.
Till vår stora glädje kan vi i dag meddela läsekretsen att vi alla lever i den bästa av världar. I själva verket har vi det så bra i vårt blågula föregångsland att medborgarna, egentligen, inte riktigt förstår och förmår uppskatta den gränslösa briljans som Sveriges alliansregering präglas av.
Europaparlamentarikern och folkpartisten Cecilia Wikström gjorde under onsdagen offentlighet av en idé att riksdagen borde få fråga ut nästa regering innan den tillträder.
Vi kunde i gårdagens Nyheterna läsa om den nya styrelsen för Sverigedemokraterna i Oskarshamn/Emådalen. De heter Leif, Berndt, Sven-Erik, Mattias, Sune, Jonny, Magnus och Pether.
Sverige behöver en ny syn på äldres arbete och pensionering. Antalet äldre ökar samtidigt som många känner sig pigga och är aktiva högre upp i åldrarna än tidigare.
Om vi väcker en borgerlig företrädare mitt i natten och frågar om kärnan i regeringens politik så kan vi vara säkra på att vederbörande svarar: "Det måste bli mer lönsamt att arbeta".
*Sänk skatten för pensionärerna och minska skillnaden i beskattning mellan förvärvsinkomster och pension.
*Det är naturligtvis alldeles utmärkt att de rödgröna partierna signalerar en mer aktiv bostadspolitik.
Lokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme