annonsutrymme
annonsutrymme
Cristina Husmark Pehrsson (M) skarvade i TV och försökte smita undan sitt ansvar.
Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 091209 04:08.
Självfallet är det en synnerligen hård anklagelse att hävda att någon skarvar. Därför ska man ha väl på fötterna när man framför en sådan uppfattning.
Emellertid råder det ingen tvekan om att socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson inte höll sig till sanningen i SVT:s Agenda härom kvällen.
Statsrådet påstod nämligen att inga tunga remissinstanser varnat för de skarpa konsekvenser som regeringens sjukförsäkringsreform skulle kunna få.
Det är en reform där tiotusentals långtidssjukskrivna redan vid årsskiftet kastas ut ur försäkringen för att istället anmälas som arbetslösa.
Det är en reform som till och med kräver att allvarligt sjuka människor - rent av döende, med bara en kort tid kvar att leva - ska pröva sin arbetsförmåga på arbetsmarknaden, en arbetsuppgift som Försäkringskassan självfallet tagit på största allvar.
Det är en reform som varit så uselt förberedd, att riksdagsmajoriteten hastigt fick kalla samman en presskonferens i fredags kväll och berätta att det denna vecka, bara en kort tid innan utförsäkringarna verkställs, måste göras justeringar för att radera de värsta avarterna.
Denna reform harbeslutats av en borgerlig riksdagsmajoritet. Alltså har vi även några lokala riksdagsledamöter som kan ställas till svars.
De heter Jan R Andersson (M), Anders Åkesson (C), Eva Bengtsson Skogsberg (M) samt nyligen avgångna Chatrine Pålsson Ahlgren (KD).
Mest ansvarig är statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (M). Det är nämligen hennes förslag och hennes arbete som ligger bakom. Men nu skyller hon ifrån sig och hävdar att ingen varnat henne.
"När vi skickat ut vårt förslag på remiss till många tunga remissinsatser så har ingen i sina remissvar poängterat att de kunde få de här orimliga konsekvenserna", sa hon urskuldande i TV.
Men för den som tar sig tid att sätta sig in i de remissutlåtanden som skrevs, innan beslut fattades, råder det ingen tvekan om att alla varningslampor blinkade och alarmsignalerna ljöd så trumhinnorna bågnade.
Enligt TCO skrev Försäkringskassan så här: "För att Försäkringskassan ska kunna tillämpa reglerna krävs även att andra aktörers insatser sker i tid. Fallerar deras insatser blir de föreslagna tidsgränserna inte möjliga att hålla. Risken är att den enskilde hamnar i kläm och står utan försörjning".
Organisationen Sveriges Kommuner och Landsting uttryckte följande:
"De föreslagna fasta hållpunkterna är alltför snäva och därför inte realistiska för att arbetsgivare och övriga involverade aktörer på bästa sätt ska kunna fullgöra sina delar i rehabiliteringskedjan."
TCO formulerade sig tydligt:
"Med det fyrkantiga regelverk som mekaniskt formade tidsgränser, som nu föreslås, finns stor risk för att fler försäkrade förlorar sin anställning och ekonomiska trygghet".
Ingen kan alltsåkomma och säga att Cristina Husmark Pehrsson, regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten inte blev varnade. De visste vad de gjorde när de fattade sina beslut.
Reformen var nämligen bara ett logiskt fullföljande av de ständigt cyniska misstänkliggöranden som sjuka och arbetslösa har fått höra under de senaste åren.
De har av borgerligheten stämplats som lata och slöa.
Svart på vitt får vi genom reformen, i praktisk politik, en människosyn demonstrerad som är allt annat än vacker. "Arbetslinjen" är religion för den sittande regeringen och ska fullföljas, kosta vad det kosta vill.
Men arbetslinjen blev perverterad när även svårt sjuka fick beskedet att de nu ska ut och jobba.
Som svar på kritiken ser vi ett statsråd som både skarvar så det står härliga till och som nu backar - om än mycket marginellt. Hon vill rädda sitt eget skinn, dölja sitt eget slarv och bortförklara sin regerings misslyckande.
Det är en skam, varken mer eller mindre.
Är det någon som gör vågen för det rödgröna valmanifestet? Några skåpmatsförslag som sänkt maxtaxa i förskolan, fri tandvård för de yngre och lagstadgad rätt till heltid som fanns med redan i valrörelsen 2006 har dammats av, men sätter det några hjärtan i brand?
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Hör Östrans politiska chefredaktör Peter Akinder i en diskussion med SSU-ordföranden Jytte Guteland i radions P1 Morgon.
|
| Hör inslaget här! |
Mindre än ett dygn innan förtidsröstningen inleddes kallade de tre rödgröna partierna i går till presskonferens för att presentera sin gemensamma regeringsplattform.
Det kan inte betecknas som någonting annat än en stor skandal att omsorgstagare i Vimmerby kommuns handikappomsorg tvingats valarbeta för Kristdemokraterna.
Radion avslöjar att mediciner där bäst-före-datum passerats reas ut på Apotek Hjärtat.
Det fanns en tid då svensk politik var enkel att förstå. Allt som Socialdemokraterna var för var Moderaterna emot. Och allt som Socialdemokraterna var emot var Moderaterna för.
En sammanblandning i lördagens krönika ledde till att fel lärarfackboss utnämndes till den veckans aggressivaste lobbyist.
Europa lyser helt med sin frånvaro i årets svenska valrörelse.
Tre veckor till valdagen och fortfarande har inte den Socialdemokratiska valrörelsen lyft från det 30-procentsträsk som man sjönk ner i på försommaren och som man stått och trampat i sedan dess. Varför lyfter inte partiet? Gårdagens Sifo-mätning pekade på 30,8 procent och man får intrycket att även om läget mellan blocken är jämnt, så ser det ut som högeralliansen har medvind. Utsikten att det ska bli fyra år till med Reinfeldt och hans omvända fördelningspolitik med gynnandet av alla som redan har sitt på det torra och missgynnandet av alla utsatta i landet borde väl vara den bästa tändvätskan för alla underprivilegierade, så att de reser sig upp från soffan och masar sig iväg till vallokalen på valdagen. Istället är det de borgerliga som mobiliserar, men valrörelsen pågår ända in i kaklet, eftersom det är 400 000 väljare som inte bestämmer sig förrän på valdagen för vilket parti de ska rösta på. Förra valet skiljde det 120 000 röster, så inget är avgjort än.
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Fjärde veckan av valrörelsen införde regeringen Reinfeldt ett nytt begrepp i vårt politiska språk: reformambition.
Här hade Mona Sahlin under lång tid haft klart för sig att hon torsdagen den 26 augusti i årets valrörelse skulle utfrågas av Sveriges Television. Så kom hon till denna dags framträdande utan att kunna ge några besked om den rödgröna politiken i ett flertal frågor: förmögenhetsskatten och vilka villor som ska räknas in, Sveriges militära närvaro i Afghanistan, utrikespolitiken och en reducerad tjänstemoms som plötsligt dök upp.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Det intressanta med politiska besked är inte alltid vad som sägs utan det som bara antyds eller helt utelämnas. Ofta är det i dimman eller bakom draperierna som de kontroversiella frågorna finns och de obekväma förslagen gömmer sig.
Foto: Scanpix
Vänsterledaren Lars Ohly kom med ett rakt och entydigt besked vid sin överläggning med partikamraterna i Kalmar i går.
Ekonomidebatten på tisdagskvällen i SVT blev en förutsägbar och bitvis rätt seg tillställning med det vanliga käbblet.
Så många besked, löften, ambitioner och utspel i årets valrörelse. Det är svårt att få grepp om vad den egentligen handlar om.
Gårdagens opinionsmätning från United Minds - som publicerades i Aftonbladet - gav vid handen att det för närvarande är mycket jämnt mellan de politiska blocken.
Jakten på uppmärksamhet i årets valrörelse tycks fortsätta - och vissa gör onekligen mer än andra för att hamna i tidningen.
Att ingenting längre är som förut och att många gamla sanningar är slut har vi fått åtskilliga bevis för i årets valrörelse. Partierna stjäl varandras politik och budskap i en sådan utsträckning att det för många väljare inte kan uppfattas vara ordning på någonting längre.
Lokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme