annonsutrymme
annonsutrymme
OPINION
Publicerad 070720 03:06.
Skolan engagerar och berör. Alla känner eller vet någon som befinner sig där. Dessutom är skolan en förutsättning för vår demokrati. Ändå har skolan inte hängt med i svängarna de senaste åren. Ofta på grund av att den inte tillåtits utvecklas.
Stenkonservativa skolledningar är ibland ett problem, osammanhängande politik ett annat. Snåla budgetar har också skapat svårigheter. Trots problemens olika karaktär har de en sak gemensamt: De slår hårt mot både lärare och elever, och i slutänden mot hela samhället. Vi berörs alla av skolans framgångar och misslyckanden.
Skolan måste ses som en del av samhället. Det görs inte alltid i dag. På flera håll är skolan nästan likt en koloni med egna regler. Enväldiga skolledare och väggar skrikandes av vanmakt.
Det finns skolor där vissa saker går obemärkta förbi som aldrig skulle accepteras i resten av samhället. Det handlar om allt från undermåliga arbetsmiljöer till odemokratiska strukturer. Så ska det inte vara. Skolan är en del av samhället och måste genomsyras av demokrati. Det är extra viktigt i och med skolans uppdrag att utbilda barn och unga.
För skolans uppdrag
är just utbildande. Den ska se till att barn och unga tillåts få del av kunskap. Så att de med hjälp av detta kan utvecklas, må bra och i slutänden skapa sina egna liv. Och vara fria. Då duger inte dagens skola. Elever går där i minst nio år och ändå är det många som inte får del av den kunskap de har rätt till. Och ändå är det många som lämnar skolan med sår i hjärtat. Därför måste skolan förändras. Skolan finns för eleven. Inte tvärtom!
De senaste månaderna har det inom arbetarrörelsen talats mycket om nödvändigheten att ompröva den socialdemokratiska skolpolitiken. Och det har pratats extra mycket om behovet av att göra upp med vad högern kallar för vår "flumpolitik".
Socialdemokratin måste absolut förbättra sin skolpolitik, men att börja dansa efter högerns pipa vore bara dumt. SAP borde förmå analysera sina egna misstag utan att kopiera högerns lösningar. Istället måste vi klara av att skapa en egen modern skolpolitik. En politik som tar sin utgångspunkt i eleven, kunskapen och demokratin.
Alla ska ha
rätt till kunskap utifrån sina egna förutsättningar. Och oavsett bakgrund. Det är grundläggande. Därför behövs fler lärare, en avskaffad timplan och en flexibel kunskapsinlärning.
Skolan måste också demokratiseras. De som är i skolan ska vara med och bestämma över sin arbetsplats. Det gäller både personal och elever. För även elever har rättigheter! Det respekteras sällan. Och det har blivit än värre efter skolminister Björklunds kamp mot demokratin i skolan. Inte minst sedan han har förbjudit lokala skolstyrelser med elevmajoritet.
Det finns ett stort behov av en bra och trovärdig socialdemokratisk skolpolitik. Men den får inte ta sin utgångspunkt i vad högern tycker att vi ska tycka. Utan i att skolas måste förändras för att förmå sätta eleven, kunskapen och demokratin i centrum. Det är bästa sättet att svara på frågan "Hvad vilja socialdemokraterna?".
Är det någon som gör vågen för det rödgröna valmanifestet? Några skåpmatsförslag som sänkt maxtaxa i förskolan, fri tandvård för de yngre och lagstadgad rätt till heltid som fanns med redan i valrörelsen 2006 har dammats av, men sätter det några hjärtan i brand?
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Hör Östrans politiska chefredaktör Peter Akinder i en diskussion med SSU-ordföranden Jytte Guteland i radions P1 Morgon.
|
| Hör inslaget här! |
Mindre än ett dygn innan förtidsröstningen inleddes kallade de tre rödgröna partierna i går till presskonferens för att presentera sin gemensamma regeringsplattform.
Det kan inte betecknas som någonting annat än en stor skandal att omsorgstagare i Vimmerby kommuns handikappomsorg tvingats valarbeta för Kristdemokraterna.
Radion avslöjar att mediciner där bäst-före-datum passerats reas ut på Apotek Hjärtat.
Det fanns en tid då svensk politik var enkel att förstå. Allt som Socialdemokraterna var för var Moderaterna emot. Och allt som Socialdemokraterna var emot var Moderaterna för.
En sammanblandning i lördagens krönika ledde till att fel lärarfackboss utnämndes till den veckans aggressivaste lobbyist.
Europa lyser helt med sin frånvaro i årets svenska valrörelse.
Tre veckor till valdagen och fortfarande har inte den Socialdemokratiska valrörelsen lyft från det 30-procentsträsk som man sjönk ner i på försommaren och som man stått och trampat i sedan dess. Varför lyfter inte partiet? Gårdagens Sifo-mätning pekade på 30,8 procent och man får intrycket att även om läget mellan blocken är jämnt, så ser det ut som högeralliansen har medvind. Utsikten att det ska bli fyra år till med Reinfeldt och hans omvända fördelningspolitik med gynnandet av alla som redan har sitt på det torra och missgynnandet av alla utsatta i landet borde väl vara den bästa tändvätskan för alla underprivilegierade, så att de reser sig upp från soffan och masar sig iväg till vallokalen på valdagen. Istället är det de borgerliga som mobiliserar, men valrörelsen pågår ända in i kaklet, eftersom det är 400 000 väljare som inte bestämmer sig förrän på valdagen för vilket parti de ska rösta på. Förra valet skiljde det 120 000 röster, så inget är avgjort än.
Landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) har inte bara bjudit på recept på nybakta bröd under mandatperioden, utan har nu också offentligt morrat över att hennes tilltänka efterträdare Jessica Rydell sitter på Vänsterpartiets Johnny Peterssons kontor och jobbar.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Fjärde veckan av valrörelsen införde regeringen Reinfeldt ett nytt begrepp i vårt politiska språk: reformambition.
Här hade Mona Sahlin under lång tid haft klart för sig att hon torsdagen den 26 augusti i årets valrörelse skulle utfrågas av Sveriges Television. Så kom hon till denna dags framträdande utan att kunna ge några besked om den rödgröna politiken i ett flertal frågor: förmögenhetsskatten och vilka villor som ska räknas in, Sveriges militära närvaro i Afghanistan, utrikespolitiken och en reducerad tjänstemoms som plötsligt dök upp.
Den ideologiska kamphunden Lars Ohly blev som bekant inbjuden till kronprinsessparets storståtliga bröllop. Som enda partiledare valde han av politiska skäl att tacka nej.
Det intressanta med politiska besked är inte alltid vad som sägs utan det som bara antyds eller helt utelämnas. Ofta är det i dimman eller bakom draperierna som de kontroversiella frågorna finns och de obekväma förslagen gömmer sig.
Foto: Scanpix
Vänsterledaren Lars Ohly kom med ett rakt och entydigt besked vid sin överläggning med partikamraterna i Kalmar i går.
Ekonomidebatten på tisdagskvällen i SVT blev en förutsägbar och bitvis rätt seg tillställning med det vanliga käbblet.
Så många besked, löften, ambitioner och utspel i årets valrörelse. Det är svårt att få grepp om vad den egentligen handlar om.
Gårdagens opinionsmätning från United Minds - som publicerades i Aftonbladet - gav vid handen att det för närvarande är mycket jämnt mellan de politiska blocken.
Jakten på uppmärksamhet i årets valrörelse tycks fortsätta - och vissa gör onekligen mer än andra för att hamna i tidningen.
Att ingenting längre är som förut och att många gamla sanningar är slut har vi fått åtskilliga bevis för i årets valrörelse. Partierna stjäl varandras politik och budskap i en sådan utsträckning att det för många väljare inte kan uppfattas vara ordning på någonting längre.
Lokala annonser från hela landet
|
|
|
|
|
|
|
Sök i webbsidan
annonsutrymme