Torsdag

Nedläggningen av Vår Kyrka och startandet av Kyrkans Tidning var en av de största skenhändelserna inom Svenska kyrkan under 1900. Totalt meningslöst men mycket kostamt. Och detta sa jag från allra första början...

Kyrkans tidning lever i stadskyrkans tidevarv. I propositionen till den förrändrade successionsordning såväl som till den förrändrade kyrkolagen uttrycks det entydigt att bekännelsekravet inte är ett krav på medlemskap i Svenska kyrkan.

Att det är så det förhåller sig är dessutom självklart om vi läser innantill. "Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935)."

Kungens bekännelsekrav har alltså ingeting utom en historisk koppling till det samfund (Svenska kyrkan) som en gång själv bekännde sig till denna lära. Att tungan på vågen när bekännelsekravet kvarstod var Kungliga hovstaternas uttryckliga önskan om att så skulle vara fallet spelar naturligtvis ingen roll för förstörarna på Kyrkans tidning.

I ett sekulärt land är det förstås inte orimligt att statschefen tillåts a vilken tro eller otro han vill. Men varför genomföra ändringen åt det hållet? Varför inte istället definiera själva konungariket som evangeliskt luthersk?

Jag vill minnas att 1809 års regeringsform var ännu strängare och stipulerade att även statsråden måste vara av den rätta läran. Ack, om den fått råda då hade vi sluppit både Reinfeldt och pretendenten Sahlin!

Alltså bör såväl konungen som kronprinsessan utträda ur Svenska kyrkan för att inte mista tronen.

Hos S:t Paulus möter vi ofta uttrycket "Bort det". KT ligger farligt nära det som vi kastar på sophögen eller enbart eldar med i spisen.

Denne Anders Ahlberg tar väl ändå priset i politikst korrekt fjanteri. Om valet verkligen står mellan tradition eller förnyelse, står valet mellan monarki eller republik.

Inte mellan "konfessionslös monarki" och en president som svärs in med "And so help me God"! Men det är väl så avgudadyrkarna, som omger ärkebiskopen, vill ha det. "And so help med the prophet Jonas Gardell's Jesus"!

Utspelet är dessutom en skymf mot - nästan av samma dignitet som de beryktade Muhammedteckningarna - mot tronföljaren prinsessan Vickoria, som snart ska gifta sig i Storkyrkan. Hon kanske inte tror på det kristna äktenskapet? Det är ju faktiskt vad trendnissen Anders Ahlberg insinuerar.

Men ta då bladet från munnen herr kronfjant, och säg att Victoria och Daniel inte är välkomna till Storkyrkan. Skriv upprop, anordna demonstrationer.

Jag är glad att Dag Tuvelius efterträds av Anders Ahlberg, som genast ställer sig på rätt sida i sin ledare 13/3 om mordhoten mot Lars Vilks. Klarspråk som man inte är van vid från Kyrkans tidnings ledare. Det är en ny ton.
Även artikeln om "tronföljarens rätta bekännelse" är bra. Jag gillade att Ahlberg tog upp den historiska aspekten av succesionsordningen och grundlagen. Jag fick till exempel veta att först 1953 togs bestämmelsen bort om att statsråden skulle vara av den rätta läran.
Är det detta 50-tal Dag Sandahl längtar tillbaka till när han beskriver hur tidningen Vår kyrka nästan nådde 60000 i upplaga? Det var då svenska folkets medlemsskap i svenska kyrkan nådde samma nivåer som de valresultat som rapporterades från kommunistiska diktaturer.
Annika Borg, präst i SvK skriver: "Kravet att få slippa den evangelisk-lutherska läran behöver heller inte resas från kyrkligt håll, det kan i så fall Humanisterna driva" Upprepar: "kravet att få slippa den evangelisk-lutherska läran behöver heller inte resas från kyrkligt håll" Nä, fan, när i helvete reste kyrkan ett krav för frihet från religiöst tvång? Annika Borg fortsätter traditionen att klänga fast vid statens möjligheter till tvång. Ni i kyrkan har alltid varit nöjda med statens stöd, staten har monopol på våldsmakten och kyrkan har därför gillat att ha dess välsignelse. På sjuttiotalet var Sovjet och DDR militärt starka. Då var det angeläget för kyrkan att vara vän med dem. Biskopen i Stockholm blev ordförande i Stasis, militärstaten DDR och Honeckers stödförbund. Under trettio- och fyrtiotalet var kyrkan ödmjuk mot Hitler för han hade makt och vapen. Slutsatsen är att kyrkan tjänar dem som har makt och vapen. Ju aggresivare nation desto mer förståelse från svenska kyrkan.
Ni har missat en sak. Trovärdighet. Att det på senare tid varit staten som befriar människan från tvånget att tillhöra kyrkan försvagar kyrkan. Aldrig tar kyrkan initiativ till att låta människor välja själva. Som jag ser det säger Gud att vi ska välja själva. Inte att staten ska välja åt oss.
Det är bland annat detta som fått mig att bli kyrkans fiende. Kyrkan har aldrig kämpat med näbbar och klor och slagit sig fri ur statens grepp. Staten har varit er vän, er trygghet, er bekvämlighet, och Dag Sandahl längtar tillbaka till femtiotalet.
Ahlberg skriver: "Det är en belastning för en självständig kyrka att vara inlåst i en antikvarisk regel i konflikt med annan grundlag och allmänt rättsmedvetande. " Det är mycket som belastar kyrkan och Dag begriper inte detta. Ni är inte fria från staten. Ahlberg beskriver den känsla jag har. Det är en belastning för kyrkan att kyrkan har privilegier och makt som är tilldelad av staten. Att ni aldrig nått den position ni har idag utan staten och kungen. Skäms! Be om ursäkt! Slå er fullständigt fria från staten! Då kan jag respektera er.
Slutligen är det ju löjligt att tro att svenska kyrkan skulle kunna vända nedgången. Oavsett vad ni blir eller hur ni agerar så kommer svenska kyrkan krympa. Det finns ingen frivillig kyrka, obelastad av tidigare tiders tvång som samlar 70% av befolkningen. Därför är det osannolikt att Svk kan växa, men sannolikt att den kommer krympa.

Den som anpassar sig till trender, blir snart otrendig. Den som gifter sig med tidsandan blir snart änkling. Den som är havande med tidens tankar, blir snart ensamstående förälder.

Biskop Lars Carlzon var nog så klok, progressiv, populär och modern, då det begav sig! Det är Annika Borg m fl också. Tänk hur kommande generationer kommer att hånskratta åt delar av hennes då urmodiga tankar, om de aktualiseras! Och hävda att just DETTA skall de kvarvarande kristna få äta upp! F Dags efterföljare kommer då att buntas ihop och kastas på det bål där dr Borgs och Anna-Karin Hammars efterlämnade inflytande bränns av nya generationer besjälade av nya mål.

Det är lättare för en enskild, än för en mångtusenårig institution att vända kappan efter vinden. Den enskilde har i morgon i allmänhet redan glömt, vad han höll för sant i går. Och kan alltså med gott samvete förneka att han någonsin trott och kämpat för något annat än det han tror idag. Det tidlösa, "klassiska" blir svårförståeligt i ett modernistiskt samhälle som vårt. Det är bara ett av kyrkans många problem.

Och Sass, i den här spalten är vi, skulle jag förmoda, rätt många, som är principiella fiender till mycket av det som idag kallas kyrka.
Och som gör vad vi kan för att inte identifieras med innevarande tids och förgångna tiders trendiga, breda genvägar.

Du är långt ifrån ensam...

Lite korrekt historik till signaturen Sass kan nog här vara på sin plats. Kyrkan blev inte fri från staten år 2000, som ju egentligen var tänkt. Det var då som politiken på allvar satte klorna i kyrkan, ockuperade henne och gjorde henne till något slags sekulariserat salighetsverk. Så ofri som Kyrkan är nu har hon aldrig tidigare varit. I Kyrkan styr inte längre Kyrkans Herre, utan korrumperade kyrkopolitiker. Du verkar väldigt okunnig om sakernas tillstånd, min käre Sass.
Men i en sak har du faktiskt rätt. Med ett sådant styre kan aldrig Kyrkan vända nedgången. Först när Kyrkan körts i botten finns möjligheten att vända skutan rätt igen. Vi är inte där än, men snart.

Först förolämpar han kronprinsessan inför hennes förestående vigsel i Storkyrkan. Sedan läxar han upp Sveriges muslimer med att det inte bör vara något problem för dem att deras profet skymfas.

Han antyder att det bara är "fundamentalister" som ser detta som ett problem. Han skriver:

"För det första: En majoritet av muslimer, i synnerhet i den demokratiska världen, ser inte Vilks bild som ett problem, de gillar den eventuellt inte, men det stannar vid det.

Dock kan inte denna liberala majoritet dra sig undan. Den måste ta fundamentalisterna på allvar, och sätta gräns. Att skylla västerländska medier för dåligt omdöme är inte en framkomlig väg."

Jovisst är det dåligt omdöme att publicera en bild, som inte är nödvändigt stöd för en förståelsen av en text. Och dessutom i sig själv inte säger något särskilt.

Gränsens ska givetvis sättas mellan fredliga protester och våld samt mordhot. Inte mellan ett outtalat "ogillanden" och definition av något som ett problem.

I själva verket är Ahlbergs gränssättning ett försök att inskränka muslimers yttrandefrihet.
Kronfjanten skiljer inte mellan rätten att framföra en protst och skyldighet för den som protesten riktar sig mot att rätta sig efter protesten.

Återigen visar det sig att intoleransens maskerar sig som undervisning i tolerans! Och inte blir det bättre av kronfjantens sätt att blanda in kristendomen:

"För det andra: Kristendom är inte per definition åsiktstolerant. Toleransen och åsiktsfriheten har vuxit fram i den liberalisering som de västliga kulturerna genomgått från upplysningen och framåt. Vi ska inte ta den för given. Toleransen måste försvaras."

Tydligen också mot Kyrkans Tidning, "torsdagsdepressionen" Kristna och muslimer må ha olika religioner. Och vi ska ha rätt att kritisera varandras religioner. Men vi har inte rätt att opåkallat symfa det som den andra religionen håller heligt. Ahlbergs politiskt korrekta fjanterier visar att vi behöver försvara religionsfriheten gemensamt - över religionsgränserna - mot ett alltmer intolerant upplysningstidsidea, som inte erkänner religionsfriheten som en särskild rättighet.

Kronfjanten Anders Ahlberg har så uppenbart fel, så inte ens Annika Borg riktigt lyckas hålla med. Hon har naturligtvis alldeles rätt i att kravet att "befria" tronföljaren från det "religiösa tvånget" inte ska resas från kyrkligt håll.

Dessutom finns inget religiöst tvång. Arvsberättigad prins /prinsessa är inte alls tvungen att bli tronföljare, utan han /hon är fullt fri att avstå från kronan. Arvsrätt till kronan är ett oerhört stort privilegium, som bara tillkommer en handfull personer. Att detta privilegium är förknippat med villkor, som eventuellt kan få någon att avstå, är ytterst rimligt. Men detta är en sak som staten ska bestämma över!

Vill man ifrågasätta att det ställs villkor för tronföljaren, ska man ifrågasätta monarkin och inte kratta manegen!

All överhet är av Gud, står det. Detta betyder inte att överheten alltid gör rätt, utan att kyrkan accepterar att det finns en överhet, som även reglerar en del kyrkliga förhållanden. Enbart detta innebär inte att kyrkan är "ockuperad" av staten - lika lite som våra privata företag är "ockuperade" av staten för att det finns en aktiebolagslag. Orden borde användas med större urskiljning. Syftet med aktiebolagslagen är att skydda aktieägarna mot maktfullkomliga direktörer och att främja det privata näringslivet. Detta är ingen "ockupation".

På samma sätt ska staten TJÄNA kyrkan, exempelvis genom att registerar de äktenskap som har ingåtts i kyrkan. Det är således inte kyrkan som tjänar staten genom att förrätta vigslar. Sass skriver att Svenska kyrkans förmögenhet har tillkommit genom tvång. Vari har då detta tvång bestått, och har det varit otillbörligt? De som har betalat kyrkoskatt och utfört dagsverken åt kyrkan, har varit troende kristna. Vad de möjligen hade kunnat invända mot är omfattningen av bidragen. Men vem skyddar dem som bidragit till denna förmögenhetsuppbyggnad, de som inte längre är i livet, så att denna förmögenhet inte används för exempelvis avgudadyrkan?

Det är naturligtvis statens uppgift - på samma sätt som staten skyddar exempelvis de avlidana som har grundat stiftelser. Därför är det rätt att det finns en särskild lag om just Svenska kyrkan. Felet är bara att det är oklart om staten kan ingripa mot dem som bryter ot lagen, på samma sätt som förvaltare av stiftelser kan straffas för trolöshet mot huvudman. Vem har "ockuperat" kyrkan? 'Det har avfällig präster gjort med stöd av politiker i kyrkomötet, inte staten!

Staten och de politiska partierna är inte samma sak. Sass har vänt sanningen ut och in, så att statens garantier för religionsfriheten framstår som religiöst tvång. Frihet från statligt "tvång" är kanske rätt för envar att riva kyrkorna och ta med sig vad man vill av kyrkans egendom?

Statsministern väljs av riksdagen, som väljs av folket. Kan någon förneka att majoriteten av väljarna har röstat på partier, som har lancerat en ateist som statsminister? 'vi kan rösta bort Renifeldt men inte kungen! Vill väljarmajoriten ha en ateist som statschef, får väl väljarna rösta på partier, som inte bara säger att de ska avskaffa monarkin, utan dessutom är beredda att göra det! Detta är en partipolitisk fråga, som kyrkan inte ska lägga sig i.

Jag får väl följa Dags uppmaning och bege mig till sockenbiblioteket. Erkänner att min bildning haltar. Flemström: yrkesförbud för tronföljare av fel tro är inte mycket bättre, eller tycker du analogt att de som vill bli präster men har fel uppfattning är fria att ha den uppfattningen, bara de inte vill bli präster? Okej? Naturligtvis har kyrkan vikit sig för både kommunismen och nazismen. Annars hade Sandahl kunnat motbevisa mig. Att begära att en lekman ska kunna sätta sig in i allt som Sandahl vet är ogörligt, och jag har ingen lust. Återigen vill jag påminna om att oavsett hur kyrkan agerar och vilken linje som segrar så kommer den krympa. Jag tror en stor del av kyrkans tillgångar tillkommit genom tvång. Eller har ni någon bok jag kan läsa på sockenbiblioteket som säger något annat?

Sass
Du resonerar som om det vore en medborgerlig rättighet att bli tronföljare! Så nu vet jag varför jag inte är kung! Jag har förstås fel åsikt för en tronföljare. Fastän jag själv inte kan komma på vad.

Ditt andra påstående gäller "yrkesförbud" för präster. Tja, det praktiseras ju redan av Svenska kyrkan. Man kan förvisso ifrågasätta de grunder som personer, som i övrigt uppfyller fordringarna, nekas prästvigning. Men inte principen som sådan.

Men jag ställde frågan: Varför har vi monarki över huvud taget? Varför kan bara tre personer komma ifråga som statschef? Att inte vem som helst kan komma ifråga som statschef, är väl en värre orättvisa än att dessa tre måste ha rätt tro för att komma ifråga?

Inte många hade väl kommit på tanken att återgå till monarki om vi redan hade haft republik? Nå, varför har vi då monarki? Handlar det inte till stor del om de traditioner som är förknippade med monarkin? Och är det inte dessa traditioner, som gör monarken så användbar som företrädare för "varumärket Sverige"? Varför är det så märkvärdigt att ta emot nobelpriset ur Hans majestät Konungens hand? Kräver inte detta prinsessbröllop i kyrkan, etc?

Är man mot detta borde man vara mot monarkin som statsskick, menar jag. Monarkin är ju helt förlegad, om man ska anlägga de aspekter på monarkin, som Anders Ahlberg gör.

Har jag förnekat att en stor del av kyrkans tillgångar har tillkommit genom tvång? Men gäller inte det all statlig egendom? Och har vi inte underkastat oss tvånget att betala skatt ganska så frivilligt, för att vi anser det rimligt att staten tar in skatt till sådant som vi vill att staten ska göra? Även om vi knotar över de höga skatterna och ifrågasätter enskilda statsutgifter, tycker vi att staten ska ha rätt att ta in skatt.

Jag tror inte att folket tyckte att det var fel att betala kyrkoskatt som princip, när praktiskt taget alla delade kyrkans tro. Att det var ett "frivilligt tvång" vittnar de stora donationer som rika gav till kyrkan och de många frivilliga dagsverken som fattiga gav till kyrkan. Och en betydande del oavlönat ideellt arbete utförs ju fortfarande i kyrkan.

Att kyrkans medlemsantal kommer att krympa, i frågasätter ingen. Men inte så mycket, så länge den i praktiken frivilliga medlemsavgiften tas ut av Skatteverket, som vore den en skatt. Det är pengar som vi inte ser och inte betraktar som en disponibel inkomst - till skillnad mot avgifter som betalas från våra disponibla lönekonton.

En inte så liten del av kyrkans medlemmar utgörs av ateister som är medlemmar av kulturbevarandeskäl - och kanske som gardering för den eventualitet att de senare i livet kommer på att Gud faktiskt finns. Det ska vi vara glada för, men vi ska inte behålla ateisterna som medlemmar till vilket pris som helst.

Slutligen: All överhet är av Gud. Kyrkan ska inte lägga sig i monarki- / republikfrågan, utan ska respektera vad folket och statsmakterna har bestämt! Annika Borg har absolut rätt i att kyrkan inte ska ta något initiativ till ändring av Successionsordningen.