Jugendgästehaus

Pa resa med ungdomarna - 4 ledare, 4 drabanter och sa de pigga ungdomarna fran norra Öland samt en dator pa vandrarhemmet, som inte har bokstaven a sa det far bli a i stället. Ni förstar.

Lovepartyt i Duisburg har vi läst om i tidningarna. Massan är farlig - men hur känns det att veta att man sprungit i en massa och trampat ner nagon som dött? Är det 19 döda nu och mängder av skadade - för livet. Vad letade alla människorna i Duisburg efter? Kärlek, gemenskap, upplevelse? Skulle inte Kyrkan vara den gemenskap där man fick allt detta? Behövs inte en motrörelse som styr bort fran yta eller kanske bättre: en rörelse som gläds över ytan just därför att det finns djup under? Kyrkokallelse, antar jag.

I gar var det Sachsenhausen och vandring i lägret och därefter OKH, platsen där översten Claus Garf von Stauffenberg sköts efter det misslyckade attentatsförsöket pa Hitler. Fragan om valdet är pataglig. Nu tar vi oss tzill Riksdagshuset mm mm. Pigga ungdomar, kan man säga. Börjar jag bli för gammal för att ränna runt med kyrkliga ungdomar som jag gjorde redan pa 1970-talet eller ska jag uppfattas vara ungdomlig fortfarande?