Hur kreera torsdagseufori?

Jag fick utmaningen indirekt från en vän. Hur skulle egentligen en kyrklig veckotidning se ut? Det är en intressant utmaning, särskilt för oss om en gång sålde lösnummer av Vår Kyrka 1950-talet var inte bara kyrkligt sönderfall även om jag försökt förstå mekansimerna då och där - vilket uppenbarligen ett par bloggkommentatorer inte har en aning om. Gå till sockenbiblioteket!

Själva ansatspunkten för en kyrklig tidning måste förstås vara att göra tron trolig, ge argument varför det är en rimlig och till och med klok hållning att leva som kristen. På söndag talar vi om hur det heligaste blir det mest värdsliga - nattvarden. Rusta då det folk som efter högmässan bär Kristus ut i världen i sina egna kroppar.

Naturligtvis ska det finnas nyheter och reportage - Kyrkan är världsvid och det finns hur mycket som helst att skriva om. Det behövs kyrkokritik. Kyrkostyrelsen eller ärkebiskopsämbetet ska inte bara granskas av Dagen och Världen i dag. Kyrkans egen tidning borde vara den första granskaren. Men det behövs också begåvade komplikationer för sammanhangen är komplicerade i de flesta fall. Och ska det bli någon ordning krävs ett kyrkligt perspektiv. Det räcker inte att vara allmänjournalist och lägga de perspektiven. Inifrånperspektivet, det kritiska, är nödvändigt. Ingmar Ström var på så vis en duglig tidningsman - fast dålig strateg.

Ledarna måste öppna just dessa nya perspektiv. De står för sig själva och kan diskuteras av mängder av människor vid fikabord och middagsbord och i andra medier. Begåvat folk används i stället som krönikörer. Och då får de större utrymme. Att den kyrkliga tidningen ser till att hämta folk från bredare kretsar än vänkretsen, är självklart. Men behovet av krönikörer som praktiserar annan tro - är det egentligen så stort?

Det finns i en kyrklig tidning ett rejält stycke spänstig fort- och folkbildning. Det finns massor med intressanta saker att skriva om - både när det gäller nya böcker och när det gäller biblisk arkeologi för att nämna två roliga arbetsområden. Men en kyrka som vandrar genom årtusenden och världen över har förstås en tidning som går före när det handlar om att hitta uppslag - uppslag som ingen annan kommit på men hakar på. Jag har ungefär tusen på lager.

På söndag kväll slutar t ex dr Bergmans kyrkohistoria. Sex föreläsningar med snack - både tilltugg och prat. Perspektiv har ändrats, kunskaper fyllts på. Det dr Bergman kunnat göra på norra Öland, skulle förstås en alert tidning också kunna göra. En tidning som blir angelägen, alltså.

På torsdag morgon blir jag väl deprimerad igen. Har jag kommit till den punkten att jag faktiskt skulle bli deprimerad om jag inte blev deprimerad? Nå, jag förtvivlar inte utan hoppas att tillvaron ska te sig förutsägbar också på torsdag.