Häpen

I Kalmar finns ett kommunalråd, pastor Jonas Löhnn (MP). Han kom in i det kommunalpolitiska livet därför att Miljöpartiet gjorde ett bra val för länge sedan men de två tjejer som stod för valframgången bedömdes inte vara fähiga för det vanligakommunalgrå arbetet. Alltså rekryterades plötsligt Löhnn. Var han ens medlem då? Jag har ALDRIG sett ett så tydligt exempel på hur en man stiger in och stolt tar över det som tjejerna åstadkommit. Det är det gamla vanliga maktmönstret. En tjej säger något och ingen bryr sig men så talar en MAN som om Han kommit på saken själv - och alla lyssnar, nickar, gillar. Tjejerna som ställdes åt sidan, de som ordnat valfrmgången, blev ledsna. Efter en mandatperiod blev Löhnn vald därför att han nu återfanns på listan. I år ska han in i riksdagen. Tänks det.

Nu har pastor Löhnn, som på debattplats i Barometern-OT skriver sig som "präst med politiska förtroendeupdrag", - ibland passar det! - trätt upp för att försvara att den kommunala renhållningen ska starta second hand-försäljning. Kritiken har gällt att därmed konkurrrerar kommunen med Stadssmissionen och Röda Korset.

Jag läser Löhnn med stigande häpnad. Inte att han inspireras av Anders Wejryds ord om att våga göra svåra saker (som att sno uppdrag från miljöpartitjejer som gjort dem möjliga, kanske). Inte att han ser Stadsmissionens arbete "som en bärande del av Svenska kyrkan" (hoppsan, vad bar kyrkolivet i Kalmar innan Stadsmissionen kom till då?) och inte heller att Löhnn varit "pådrivare för alkoholfria sinnesro-gudstjänster" och markerar att han bidragit till arbetet på Stadsmissionen (varifrån får han allt?), inte ens att han varje vecka träffar flera av de anställda för att idrotta gemensamt (gäller det verkligen lagspel då?)

Det som får mig att häpna är kommunalrådet Löhnns (dvs "präst med politiska förtroendeuppdrag" men inte väljarnas, när det hela begynte ...) beskrivning av gudstjänster på Kristi Himmelsfärds Dag under några år. Vi får veta att "kollekten från de kanske största gudstjänster som hållits i Kalmar de fyra år jag anordnade Kyrkfesten på Skälby" gick till Stadsmissionen. "Jag anordnade" -! Är det inte några till som har skäl att förvånas? Kontraktsprosten - för det var kontraktet som var arrangör? Kyrkoherden i Kalmar? Alla kollegor? Dom som var där och efteråt sa att det var mycket folk på plats men inte så många som firade gudstjänst. De flesta gick bland 4H-djuren. Men själva hållningen?!

Ett prästerligt JAG som ordnar gudstjänster och till och med "kanske de största gudstjänster som hållits i Kalmar". Inte ett "vi" som tillsammans ordnar och firar. Jag tror att Löhnn nu missuppfattar Wejryd. Löhnn gör det svårt för sig. Jag tror församlingsprästernas tilltro till Löhnn sviktar. Deras röster får han nog inte i valet.

Jag fattar att Löhnn vill in i riksdagen och därför tror sig behöva satsa på "Eigenlob", som tysken säger. Jag har också läst Pickwick-klubben och gör mig inga illusioner. Jag vet dessutom att Löhnns - om det nu verkligen var hans - arrangemang kostade kontraktet hela kassan och ser detta som vanvett. När jag sparkades som kontraktsprost fanns 90 000 i kassan. Jag ville att kontraktet skulle ha några ekonomiska resurser. Nu finns det ingen ekonomi kvar för gemensamt utvecklings- och fortbildningsarbete.

Till sist blir det lite roligt. Kritiken mot Löhnn från ledamot av Stadsmissionens styrelse var att Löhnn är "politikern som sätter sig själv i centrum." Jag läser igen: " ...jag anordnade Kyrkfesten på Skälby."

Häpen var ordet, sa Bill.