Doktor Bergmans kyrkohistoria

I går höll dr Bergman sin sista föreläsning i kyrkohistoria. Det har varit en serie om sex föreläsningar och en teologisk cirkus som flyttat mellan församlingshemmen i "norra distriktet", som det heter. Martin är duktig och en rolig föreläsare som väver en framställning med oväntadeoch spännande mönster.

I går gick han igenom väckelserörelser från 1700-talet och framåt. Till dels handlar det om ett mönster där det personliga blir raster för vad Kyrkan tror. Med ett leende prsenterade han alltså inte bara ett handskriftsfynd, ett brev på franska av Isabelle Jacobina Derou, skrivet i Stockholm 1798 (hon vänder sig mot den romerska kyrkans misstag och antar den augsburgska bekännelsen som sin: "Dieu, Pére, Fils et St Esprit fait en cela mon aide!"), utan också beskivningen av Kyrkans tro från Svenska kyrkans hemsida där just bekännelsen från Augsburg år 1530 faktiskt nämns. Och det är i sig en händelse som förvånar enkla komministrar på landet, meddelar Yngve Kalin.

"Kärlek är grund och mål för kristen tro. All äkta kärlek kommer från Gud. Det är kärleken som ger liv." Det kan man väl säga - men blir inte omskrivningen lite oprecis?

"Jesus har en särskilt nära relation tll Gud, han är Gud själv som människa." Vad hade sagts om den formuleringen i 300-talets kristologiska strider?

"Att tro är att hoppas och kämpa. Bönen är den vanligaste vägen till tro." Det tror jag inte ett ögonblick. Vare sig det ena eller det andra. Tron är väl snarare att slås av en insikt och Paulus, för att ta ett exempel, kom väl inte till tro därför att han bad. Han överfölls av Kristus. Bad gjorde han därefter. Det finns en väldig fara att förvandla tron till et mitt idoga arbetsprogram. Man får visserligen be lite hursom helst, förstår jag av hemsidan. "Det är hjärtats samtal med Gud som räknas." Som räknas? Räknas av vem då?

Slutligast i dokumentet på hemsidan kommer det som Martin pekade på: "Bekännelseskrifterna från reformationstiden är vägledande vittnesbörd om hur tron utlades som svar på tidens frågeställningar." Utlades!! Nu då? "Kyrkans tro och lära formuleras genom den teologiska reflektionen över vad tron och bekännelsen innebär." Vem står för det som kallas teologisk reflektion? Teologerna? Teolog-ÖB? För aktiviteten är på något sätt människors - inte den Helige Andes, bara för att ta en teologisk aktör i högen, en som annars Kyrkan förlitat sig på som den som leder oss till hela Sanningen.

När man ser teologiska ställningstaganden på Svenska kyrkans hemsida kan man förstå att Svenska kyrkan har problem och ana varför. Och då blir dr Bergmans kyrkohistoria ett kraftfullt motmedel med glada åhörare, som gestaltar kyrkoliv på norra Öland. Svenska kyrkan har inte bara problem.

Skrivet av: Dag Sandahl den 15 mars 2010 08:08

Kommentarer

Glashuset.

Det finns även hos oss de som likt Jefferts Schori vill vara de främsta bland de främste. De bygger in sig i sitt eget "glashus" av reflexioner och kräver att deras "dunkla" spegel och tunnelseende skall kallas kyrkans tro idag.

Skrivet av: Värmlänning den 15 mars 2010 11:30

Bön och tro

" Bönen är den vanligaste vägen till tro". Nej jag tror inte heller det. Snarare kände jag mig just överfallen. Jag var sedan20 år en övertygad ateist, inte ville jag ha Gud in i mitt liv! Bad jag om något var det väl snarare att han skulle lämna mig ifred. Jag hade alla ord och tolkningar för hans icke-existens och inget för motsatsen. Och ändå segrade han. Och idag 20 år senare ber jag fortfarande och jag tackar för att Han inte gav upp.

Skrivet av: Åse den 15 mars 2010 14:15

Norra Öland och Borgholms fösamling - en jämförelse.

Ni gör så mycket bra på norra Öland, och allt verkar ha med någon del av treenigheten att göra. Det är undervisning blandat med undervisande musikaler och föreställningar.
Ni har anstälda doktorer och docenter i teologi, kyrkohistoria och samfundsvetenskap. Kunniga och engagerade präster , diakoner, dikonissor och kyrko och församlingsassistenter och vaktmästare.

Som exempel kan nämnas Diakonissan Gunilla Sundström, Församlingsassistenten Sonya Ödell (En riktig klippa enligt hörsägen) och vaktmästaren Reine Johansson.

Vad har vi i Borgholmsförsamling (som jag enligt kyrkoordningen tillhör)? Vad gör församlingen för att göra Jesus känd med mera?

Tittar man på kalendariet idag så har Borgholms församling en gudstjänst på söndagarna, men ingen veckomässa. Istället skall de ha något de kallar "praise" på lördag, det är någon kar som skall dit och sjunga för folk, församlingens ledning tycker att det är ett unikt tillfälle.som man inte får missa, på söndagen har de en form av lovsångsgudstjänst..

De har allträffar ibland mitt på dagen. Huruvida träffarna är för att göra Jesus känd eller undervisa församlingen om någonting som har med kristen tro att göra vet jag inte. Nästa träff så skall Ann Cathrin Roubert (komminister från
Gärdslösa-Långlöt-Runstens församling)berätta om reseminnen (vart hon rest, eller om detta har med kristen tro att göra framgår inte) Och på kvällen en ekumenisk lovsongskväll.

De har något de kallar kattekumat också.Enligt avhoppare talas här inte mycket om kristen tro, utan huvudfokus ligger på vardagens filosofi-sekulära problem.

De har något de kallar heliga danser. Men vad säger kristen tro om rituaistiska danser för att hylla eller komma närmare Gud?

Inga doktorer eller docenter finns anstälda i församlingen. Ingen av de anstälda har, vad man hört, skrivit vare sig böcker eller avhandlingar eller ens enkla insändare till lokaltidningarna i kristen teologi.

Sist jag läste en betraktelse av den som är anstäld som präst i Borgholms församling i tidningen så nämnde hon inte ens Gud. Det verkade mest som ett kåseri från veckotidningen Allers.

Därmed inte sagt att jag menar att den prästen är oduglig. Men jag har personligen inte läst något från henne där hon undervisar om kristen tro. på något vis. Hon kan ha, och har säkert, gjort det utan att undertecknad uppfattat det.

Det har, vad som sagts, funnits teologer som viljat söka sig till Borgholms församling. Men dessa har antingen blivit direkt förbjudna att söka tjänster av Biskopen, blivt uppköpta av andra arbetsplattser, blivit omsprungna av andra sökanden, även fast dessa haft mindre meriter, (de är då oftast av det kön som ledningen för Borgholms kommun hellre vill ha som präster - kvinnor.) Eller så har de i vissa fall först besökt församlingen och funnit ett arbetsklimat som är under all kritik, (för de i som kommit fram til slutsatser i kristen tro som lutar åt det högkyrkliga.) och därefter bestämt sig för att inte söka tjänst där.

Skrivet av: Han som blir röd den 16 mars 2010 06:15