Hejdå Pernilla!

Vann rätt låt? Ja inte vet jag. min vänskapskrets ser det mest som en anledning att ses, äta gott och dricka skumpa. Tack melodifestivalen! Själv tyckte jag nog att Salem Al Fakir skulle stå som segrare i slutet på kvällen. Men mest glad var jag nog att Pernilla Wahlgren hamnade sist.Hoppas klanen ger upp nu.

Man säger att man inte bryr sig om den där tillställningen men när man väl sitter där har man ju hur många åsikter som helst. På kläder, på frisyrer, på framträdande och på musiken. Man kan liksom inte låta bli. Roligast var ändå när Björn Gustavsson gled in och drog en truddilutt på pianot, det förgyllde.

Egentligen är jag fortfarande mätt sedan gårdagens överdimensionella middag. Men det vanskades underbar hemmagjord smörgåstårta hos vännen som fyllde trettio idag. Och som jag aldrig sett mat förr drog jag i mig ett par lass. Den var ju trots allt gjord på kavring. Och tillsammans med lite rödvin var det ännu godare. Riktigt skönt att ännu en kommit över till andra sidan. En till som får bevittna Newton när han är i sitt esse. Man känner liksom hur allt bara drar sig neråt.

Har alltså haft ännu en underbar kväll med vännerna. Jag som funderat på att än en gång bege mig från denna stad, får något helt annat i tankarna. Man har det ju för jäkla bra här, i denna lilla stad. Bara ett stenkast från sitt hem kan man umgås med de kära. Och visst är det en underbar känsla när det går upp för en, hur fantastiskt bra man har det!