Tillsammans med Rekyl och Rockettes plus kvällens gästartist Peter Jezewski bjöds på en helkväll med musik, show och den senare timmen lite dans.

Lennart Grahn har fått förtroendet att leda Mer än Revy i år och det är som väntat en fullträff. Lennart är en mångsidig underhållare. Sjunger riktigt bra, har vana vid att spela revy vilket nog ytterst få utanför hans hemtrakter känner till och därtill är han en utmärkt lekledare, konferencier och allt vad som behövs i den vägen.

Det bästa som finns

Faktum är att Ulf Olsson på Guntorp knappast kunde hittat någon bättre. Jag försöker gå igenom svenska artister av olika åldrar och slag och jag kan inte komma på en enda som skulle kunna göra en sån här grej lika bra som Lennart Grahn. Som både kan sjunga, skämta, showa, vara lite smålarvig, ha självdistans, och i alla lägen ha publiken i sin hand på så utmärkt vis.

Efter inledning med en av Shanes stora hits Cara Mia blir det en blandning av säkra publikfriande grejer, av humornummer och lite av varje. Inte så många Shaneslåtar men en god blandning av lite av varje.

I ett medley med gamla svenska slagdängor säger Lennart helt plötsligt "här hade vi tänkt lägga in en Sven-Ingvarslåt men jag har kollat in publiken här längst fram och ser att det passar bättre med en Alice Babs".

Befriande självdistans

Men Lennart Grahns skämtsinne har också tillräckligt med självdistans för att låta körtjejerna Rockettes sjunga något i stil med "här kommer Stofilerna igen" i Idolernas stora hitlåt Här Kommer Kärleken.

Men de riktigt stora stunderna under kvällen är när Lennart Grahn tar fram ett par sångrevynummer. Dels en raplåt med vansinnigt rolig text om följderna av Viagra och hur det påverkat folk på olika håll i Norden. Och den absoluta höjdpunkten är när Lennart kommer in på kryckor och med bandage runt huvudet och sjunger om en bilresa ner till Öland när det plötsligt dyker upp en älg framför bilen och han skriker MAJ VÄJ till frun som kör. Ja, det är till melodin av My Way det hela utspelas. Riktigt, riktigt roligt.

Pladdrigt och krystat

Rekyl som kompband är säkra och högklassiga i vanlig ordning och tjejerna i Rockettes sjunger några egna låtar. Främst är det Anna Olofssons utmärkta variant av Chiffons ljuvliga One Fine Day som sticker ut.

Där Lennart Grahn är suverän på att fånga publikens uppmärksamhet i varje moment är kvällens gästartist Peter Jezewski raka motsatsen. Hans mellansnack är både krystat och pladdrigt och när han försöker vara lite lustig är det tomt. De som sitter en bit bort tjattrar och pratar högljutt och reagerar bara när Jezewski kör några av de mest kända låtarna.

Jag är förvånad över att en så rutinerad artist är så töntig i sitt snack som Jezewski var den här kvällen och att upprepa samma tomma tjatande om att han är ovan vid att inte ha glasögon på sig så många gånger som han gjorde är pinsamt.

Ytterligheter

Tyvärr är hans repertoar delvis lite underlig. Ytterligheterna kommer direkt. Han inleder med att göra In The Ghetto helt ensam och det låter avslaget och blekt. När han sedan tillsammans med Rekyl kastar sig in i en av Elvis allra bästa låtar, His Latest Flame, är det alldeles utmärkt. Både låtens rytmik och sväng sitter fint.

Och så fortsätter det, Peter Jezewski är bra i de låtar som är typiska för hans stil som exempelvis Take Good Care Of My Baby och A Fool Such As I.

Man vill ju inte bli en sån där Berghagen-Lundin-figur säger Jezewski vid ett tillfälle. Men tyvärr hamnar han ju där ibland. Ibland är det som de sämre stunderna i tv:s alla sångprogram där kändisar okänsligt plöjer kända låtar de inte alls passar för. Jezewski har flera sådana inslag och ibland häpnar jag över hans låtval. En känsloslöst gjord You Can?t Do That är bedrövlig.

Ypperlig underhållning

Men det övriga Mer Än Revy var ypperlig underhållning. Ytterligare fem lördagar körs showen med Lennart

Grahn i spetsen tillsammans Rekyl och Rockettes. Missa det inte om du har minsta intresse för underhållning med musik och lite humor inblandat. Kommande lördag är det Spotnicks som är gästartister.