Nyligen kom hans bok, som redan i titeln, Kalmar slotts förrädare, Blodbadet på Öland, talar om vad Kurt Lundgren tycker om Some. En feg förrädare, som dessutom orsakade det hittills bortglömda blodbadet, där 13 bönder avrättades för att de gav upp Öland till dansken.

Stort blodbad

- Det är nytt, det ingen som skrivit om det tidigare. Det var ett av Sveriges största blodbad. Linköpings blodbad, det var fyra, fem adelsgubbar, blodbadet i Kalmar 1599 var två personer, i Stockholms blodbad var det den danske kungen som avrättade svenskar. På Öland var det svenskar som avrättade svenskar.

Some gav upp den 3 augusti. Dagen efter skrev han till ståthållaren Johan Månsson på Borgholms slott, han berättade att han bara hade en tunna krut kvar att försvara slottet, att han inte fått någon hjälp av kungen, Karl IX, varken mat, krut eller pengar, och han ansåg att han var utsatt för lögn och bedrägeri. Därför uppmanade han Månsson, och hela Öland att ge upp. "Därför råder jag dig min broder samt alla de som Öland boende är, att på min salighet, om ni vill behållal livet, era hustrur och barn, att ni inte strävar emot konung Christian i Danmark.... det bliver icke ett barn skonat."

Tog tillbaka Öland

Översten Anders Sinclair sändes över sundet för att mana allmogen att underkasta sig. Men senare på hösten, i oktober, tog sig prins Gustaf, den blivande Gustav II Adolf tillsammans med ett par tusen över till Öland. Danskarna och svenskarna drabbade samman vid Räpplinge kyrka, vid Jutesten, ett flyttblock från istiden. "I folksägnerna om slaget sägs att det danska blodet steg upp till knäna runt om denna sten - sammantaget dödades 800 danskar här och ett 100-tal togs tillfånga", skriver Kurt.

Efter en kort belägring av Borgholms slott gav den danske befälhavaren upp, och svensken Peder Michaelsson Hammarskjöld tog över befälet. Han fick i uppdrag att straffa dem som "röjde minsta otrohet emot riket".

Rättegångar

Peder Michaelsson var född i Hulterstad 1560, och var nu tillbaka på ön. Den 12 novembervecka hölls den första rättegången i Gräsgård. I nämnden fanns 24 män som skulle dömda de sex som var anklagade för att ha överlämnat Öland till danske kungen. Två av männen avrättades omedelbart. Två dagar efter rättegången hölls nästa i Ullevi, där fyra bönder anklagades för att ha dragit in till Jutekonungen. Bönderna försvarade sig med att "de haver med sin säd och sitt hö till att beställa, och därför bad de honom att han ville skona dem för mord och brand".

Inte tid att kriga

- De hade inte tid att kriga, de var mitt i skörden, säger Kurt.

Bönderna som stod inför rätta vid det tredje tinget sa att de blivit medtvingade. Men trots att "hela Öland vädjade för dem", dömdes de också till döden. Det var enbart bönder från södra Öland som avrättades.

"Fanns det inga förrädare i norra motet", frågar Kurt Lundgren, och svarar själc "jo, det fanns lika många, om inte fler, men de undgick tingsföring och räfst eftersom svenska myndigheter inte kände till deras förräderi. Alla handlingar fanns i det danska Krigsarkivet."

Kurt konstaterar att beslutet att överlämna Öland till Danmark togs av hela Öland samfällt. I danska Rigsarkivet finns ett brev som är undertecknat av samtliga präster på ön "...med Guds bistånd har danske kungen intagit Kalmar och Borgholm..."

Belönades med gods

- För ölänningarna spelade det nog inte så stor roll vem som var förtryckaren, danske eller svenske kungen, säger Kurt.

Han menar att Some var en äkta förrädare som av den danske kungen Christian IV belönades med godset Rohlstorf i Tyskland. Dessutom fick Some 1 000 daler om året i garanterad inkomst samt skeppet Svarta Katten fullastat med det kalmarborna lämnat efter sig på Kalmar slott.

I Tyskland skänkte han pengar till kyrkorgeln, en altarpall och en oblatservis. Fast det hjälpte inte. En höstdag i början av 1600-talet försvinner Some ur historien.

Den 19 oktober 1618 blev han ihjälslagen av sina underlydande på godset. Året efter greps tre gärningsmän och avrättades. Det finns ingen gravsten över honom på kyrkogården. Godset gick tillbaka till den danske kungen.

Obehaglig typ

"Christer Somes liv är kantat med människor som dött bara genom att komma i hans väg och det är svårt att frigöra sig från känslan att vi här har att göra med en mycket obehaglig människotyp", skriver Kurt Lundgren.

Kurt menar att den officiella förklaringen, att krutet tagit slut, inte stämmer.

- Alla har sagt att Some "var tvungen" att ge upp slottet. Men vad kommer den uppgiften från? Jo från Some. Kan man lita på hans uppgifter?

Gott om krut

Kurt menar tvärtom att det fanns gott både om ammunition och mat på slottet. I en inventeringslista från den 11 juli fanns det bland annat 2030 tunnor spannmål, 400 lispund bröd, 20 tunnor gryn, åtta skeppund kött och åtta tunnor smör.

Ett skeppund är 170 kilo, ett lispund är ett tjugondels skeppund, en tunna är 125 liter.

Det fanns 96 kopparkanoner, en tunna kornkrut och två tunnor slangekrut.

Hälsoläget var tämligen gott, 62 skadade ryttare och knektar, och 958 välbehållna.

Eftersom det finns bevis på trafik till och från slottet, menar Kurt att man borde kunnat få in ammunition också. Den enda uppgiften vad gäller krutbristen kommer från Some.

- Men det värsta förräderiet, det är brevet till Öland, där han uppmanade ölänningarna att ge sig, och sen blev de halshuggna.

Kalmarkriget utspelades i centrala Kalmar sommaren 1611. I början av maj slog den danske kungen läger på Sandås, den 27 stormades staden och plundrades. I mitten av juli försökte svenskarna ta tillbaka Kalmar, men misslyckades. Ett par tusen man beräknas ha stupat i det slaget.

Skelett under kyrkan

- När man grävde under domkyrkan 1913 för att man skulle installera en panna hittade man en skans från 1611, och en massa skelett.

1612 inleddes fredsförhandlingarna i Knäred. Då hade Sverige oavbrutet varit i krig i 52 år. Kanslern Axel Oxenstierna skrev "alla grannar är våra fiender. Vi kan inte räkna på hjälp från någon. Inga pennningar i förråd. Detta lands undersåtar är så utblottade att man ingenting haver att tillgå. Alla befästningar saknar krigsfolk, artilleri, proviant och ammunition."

Kurt har arbetat i tre år med boken, och har gått igenom ett omfattande källmaterial.

- Jag har varit två gånger i Tyskland och två gånger i Köpenhamn, och i Stockholm och Vadstena, det har varit ett jäkla farande.

Lite synd att det saknas källhänvisningar, tycker jag, som läsare hade det varit intressant att veta vad han funnit sitt material.

Boken om Some är den sjunde, eller åttonde eller kanske nionde, han är inte riktigt säker.

Häxor och Hitler

Nyligen har också "Häxor, vargjakt Hitlers V2-bomb" kommit ut, en samling berättelser från länet, en del nyskrivet, annat tidigare publicerat i Ölandsbladet och Kalmar läns tidning. Den röda tråden är att det inte finns någon röd tråd. Kurts nästa projekt ska, kanske, handla om varvet på Björkenäs.

- Under 1500-talet byggdes två örlogsfartyg, och 1564 sjönk örlogskeppet Elefanten på väg in till varvet för reparation. Det ligger i Kläckebergaviken. Jag har dykt på det, liksom massor av kalmarbor.

Dessutom är han en flitig bloggare, och håller igång två olika bloggar. Där kommenterar han det mesta som sker i världen, både den lilla och den stora.