Det säger Veronica Hedenmark, brukare som startade eget assistansbolag och sedan tog initiativet till Assistansuppropet, som var en reaktion på Försäkringskassans hårdare bedömning. På senare tid har fler mist sin assistansersättning, vilket skapat oro. För sitt engagemang i Assistansuppropet har Veronica Hedenmark prisats med Sveriges konsumenters utmärkelse "Årets blåslampa". Hon har också fått ingå i en referensgrupp som får tycka till om nya förslag.

- Lagstiftningen har inte ändrats sedan 1996, men man håller på att beskära rätten till assistans. Man kan dra in personlig assistans för varenda person, men behovet finns fortfarande kvar. Då måste det lösas på något annat sätt, och det lär inte bli billigare.

Fel förändringar

Assistansuppropet är kritiskt till många av de nya förslagen till förändringar som lagts.

- En behovsbedömningsenkät föreslogs där man skulle svara på 170 frågor, för att få rätt till assistans. Är FRA ett intrång i den personliga integriteten, vad är då inte detta? Här fanns frågor som hur många toalettbesök man gör per dag, och när på dygnet de sker. Det finns ingen annan samhällsmedborgare man ställer sådana frågor till.

Kritikerna har fått en del gehör när det gäller behovsbedömningsinstrumentet, och det är bra tycker Veronica Hedenmark.

- Men istället har de kommit nya korkade förslag som att man skulle ha olika ersättning för när på dygnet man går på toaletten.

Låg ersättning

- Idag betalar Försäkringskassan ut 252 kronor per assistanstimme och det är oerhört lågt. För den timpenningen får du inte ens städning, det finns inte ett enda städbolag som åker ut och städar hos Försäkringskassan för den ersättningen.

Och om assistansen kostar mindre än städning kan man fråga sig om vi inte prioriterat fel med våra skattepengar, menar Veronica Hedenmark.

Hon är också kritisk till det senaste årets utveckling, med hårdare tolkning av reglerna. Runt 25 personer i landet blir nu av med sin assistans - varje månad.

- Personer som haft assistans i flera år för den nu indragen. De får istället vända sig till hemtjänst, som kostar mellan 350 och 450 kronor per timme.

Försäkringskassan minskar sina utgifter, som istället läggs över på kommunerna. För någon måste betala, oavsett om det är för assistans eller hemtjänst.

- Drar man in min assistans kommer jag inte upp ur sängen. Då får man bevilja mig hemtjänst och lägga in mig på institution. Mitt behov av hjälp finns fortfarande kvar.

Bättre timpeng

En av de viktigaste frågorna för Veronica är att få upp assistansersättningen, som inte ökat i samma takt som inflationen. Om det har att göra med att många anhöriga är anställda går inte att spekulera i.

- En stor del av de personliga assistenterna är anhöriga, det ger möjligheten att bo hemma. Jag ser ingen nackdel med att att anhöriga jobbar, man kan uttrycka det så här: Den stora fördelen för brukaren är att kunna välja om man vill ha assistans av anhöriga eller ha andra, externa assistenter.

- Men ska personlig assistans bli ett yrke med högre status måste vi dels höja lönerna men också satsa på utbildning, kompetensutveckling, titta på arbetsmiljö med mera. Och då måste det här få kosta pengar. Ibland låter det som att det handlar om tusenlappar i ersättning för varje timme, men det är det inte.

Så fungerar företag

Samtidigt har branschen dragit till sig lycksökare, som vill generera vinster.

- Att företag gör vinster är inget spektakulärt. Företag tar en risk och skapar arbetstillfällen och ska rendera vinst, det är den naturliga cykeln i företagande. Det är inget särskilt för personlig assistans. Men med 252 kronors ersättning i timmen tror jag inte man kan accelerera så stora vinster. Jag får inte den ekvationen att gå ihop.

- För vår del går alla pengarna tillbaka i verksamheten, och det anser vi vara oerhört viktigt i det arbetet vi gör. Vi har inga investerare utifrån, som storbanker eller riskkapitalbolag. Det skulle vi aldrig kunna tänka oss, då tappar man kärnan med personlig assistans. Man måste vara djupt engagerad i de här frågorna för att veta vad man pratar om.

Att mindre seriösa företag skulle förstöra tror hon inte, där borde assistansbranschen inte skilja sig från andra.

- Jag kan inte begripa varför frågan om personlig assistans är så laddad. Naturligtvis är alla former av oseriöst agerande inte på något sätt bra. Inte för kunden eller bolagen eller lagstiftningen. Där skiljer sig inte vår bransch från någon annan. Men vi förlitar oss på konsumentmakten. Om personer med funktionshinder inte är nöjda kommer de att välja ett annat företag. Och vad som är bra är det bara kunden själv som kan avgöra.

När det gäller många av de fall som uppdagats på senare tid är det rent kriminellt fusk. Ekonomisk brottslighet som är en fråga för polisen.

- Fuskdebatten fick orimligt stora proportioner. Det är beklagligt att sju av 16 000 assistansberättigade fuskat, det är inte bra. Men det är inte heller bra när media hakar på och skapar ett drev, när de inte förstår vad det handlar om. Det är så lätt att slänga ur sig saker som att pengarna rullar.

Bedrägerier i stor skala

Bedrägerier finns i alla branscher där det finns pengar. Och det är inte bara brukare som försökt fuska. Veronica Hedenmark berättar om ett fall där en handläggare på Försäkringskassan betalade ut pengar till personer som inte längre fanns kvar i livet. Hon avregistrerade dem inte när de dog, utan såg till att assistansersättningen fortsatte.

- Då är det betydligt svårare att fuska som brukare. Det krävs tolv intyg för att få assistans och handläggningen sköts av fyra olika personer på Försäkringskassan.

- Det är ingen som vill ha funktionshinder, och det är ingen som vill ha assistans. Men nu finns funktionshinder och därför finns ett behov av assistans. Den reform vi nu har har funnits i 16 år, och vi ska vara stolta över den, den har visat sig lyckosam. Personer med funktionshinder lever längre idag än tidigare, hälsan för gruppen med funktionshinder är alltså bättre idag.

90 procent arbetslösa

Men det finns fortfarande saker att arbeta med.

- Syftet med reformen är att personer med funktionshinder ska integreras i samhället, men arbetslösheten i denna grupp är runt 90 procent. Det måste ju ses som ett misslyckande, ingen annan grupp har så stor arbetslöshet. Och drar man in på personlig assistans förvärras det, då riskerar ännu fler att få säga upp sina arbeten, säger Veronica Hedenmark.