annonsutrymme
annonsutrymme
Både Lukas Lamberg och Marcus Meijer har glimten i ögat och gillar när det händer saker.
Foto: Ulrika Bergström
Familjeliv
Publicerad 120213 16:36.
Vad händer senare i livet om du är ett prematurbarn? Möt Marcus och Lukas som kommit upp i skolåldern och börjat skissa på sina framtidsplaner.
Båda älskar att leka med lego och är gärna ute och åker pulka eller klättrar i träd. I framtidsplanerna ingår att bli bonde, astronom eller lastbilschaufför.
– Jag tycker vi ska bo nära varandra så kan jag köra saker med min lastbil till din bondgård, säger Marcus Meijer, 8 år, och lyser upp över den goda idé han just kommit på.
– När jag blir lastbilschaufför vill jag hjälpa alla mina vänner.
En av Marcus vänner är nämligen Lukas Lamberg som bor utanför Mörlunda. Grabbarna är lika gamla,
8 år snart 9, och det som gör deras vänskap lite speciell är att de i princip kände varandra innan de ens var födda.
Båda är nämligen födda långt före utsatt datum och delade rum den allra första bräckliga tiden i livet. Då vägde Marcus 650 gram och Lukas 1 050 gram.
– Jag tänker nästan aldrig på att jag är född för tidigt. Men när jag ser bilderna på mig tänker jag ”oj, hjälp så liten jag var”, säger Lukas och ler stort.
Lukas går i andra klass, tycker skolan är rolig och har sina framtidsutsikter klara.
– Jag tänker bli bonde för min morfar är det. Jag brukar vara hos honom och hjälpa till på gården. Mocka hos korna eller hugga i skogen. Ibland får jag köra traktorn, berättar Lukas nöjt.
– Jag vill också bli bonde, säger Marcus.
– Men jag vill bli tre saker. Bonde, astronom och lastbilschaufför.
Även Marcus trivs numera i skolan, trots att han fick börja om i första klass i höstas.
– Jag blir ledsen när jag inte förstår, det är jobbigt, säger Marcus som har koncentrationssvårigheter som troligtvis beror på att han föddes för tidigt.
Hans mamma Elisabet Meijer har kämpat hårt för att Marcus ska få den hjälp han behöver.
I samband med att familjen flyttade till Blomstermåla och bytte skola blev allt bättre.
– Här satte de in resurserna direkt, placerade Marcus längst fram i klassrummet och gav honom mer utrymme. Det gjorde att Marcus nu trivs mycket bättre i skolan.
– Han har vissa svårigheter som man måste ta hänsyn till, till exempel kan han lätt glömma bort saker om man rabblar upp flera grejer som ska hända på samma gång, fortsätter Elisabet Meijer.
– Samtidigt är han väldigt emotionell, har lätt för att visa känslor, gillar att kramas och är alltid artig, särskilt mot tjejer.
Både Elisabet och Lukas mamma Britt-Marie menar att föräldrar till prematurbarn måste vara tuffare än andra. Ställa mer krav och se till att bland annat skolan tar hänsyn till barnens behov.
– Hans tidigare skola ville ställa diagnosen ADHD på Marcus, men utredningen visade att han inte har det, vilket jag redan visste, säger Elisabet Meijer.
– Marcus svårigheter går inte att klassa på det viset.
För de flesta prematurbarn är det den första tiden som är kritisk och därefter klarar de sig bra i livet.
Enligt överläkare och docent Lena Jacobson samt Hugo Lagercrantz, professor vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, utvecklas majoriteten av alla barn med en födelsevikt på under
ett kilo hyggligt, även om de kan behöva glasögon, ha lite svårt för matematik och inte blir idrottsstjärnor
i första taget.
Men en femtedel av barnen drabbas av mer allvarliga funktionshinder och en stor andel har någon typ av inlärningssvårigheter.
Enligt samma läkare har dock inte samhället de kunskaper och de resurser som krävs för att ta hand om problemen när vår tids nya överlevare kommer upp
i åldrarna.
Istället får familjen ta smällen, vilket kan leda till svåra påfrestningar för föräldrar och syskon.
– För oss har det inte blivit så, skolan fungerade väldigt bra för Lukas redan från början och det enda han har problem med idag är astma, säger Britt-Marie Lamberg.
– Med facit i hand tynger inte längre erfarenheten att föda ett prematurbarn. Det är istället en rikedom som gör att jag känner en större tacksamhet över livet.
För Elisabet och Marcus ser situationen annorlunda ut.
– Marcus var sjuk längre och har fortfarande svårigheter som påverkar vardagen.
– Jag är mer beskyddande mot honom och navelsträngen kommer nog aldrig att klippas. Det finns ett speciellt band mellan oss, säger Elisabet Meijer.
Trots olikheterna är Marcus och Lukas bästa vänner som leker väldigt bra tillsammans varje gång som de träffas.
Vad är då den största likheten?
– Att de är två små busiga pojkar som gillar att leka, säger Britt-Marie Lamberg och skrattar.
Och om grabbarna fortsätter att hålla kontakt med varandra kan de en dag skryta med en ovanligt lång vänskap.
Foto: Torbjörn Byman
Livets efterrätt kallas de ofta. Alla små barnbarn som kommer till världen, inte bara till glädje för sina föräldrar. Även den äldre generationen myser när de samtidigt blir mor- eller farföräldrar.
– Barnbarnen är som medicin för en. Tillsammans med Alicia glömmer jag helt bort att jag har ont i knäna, säger Lilian Blomqvist.
En stark känsla av rotlöshet och tidiga trauman gör att adopterade barn kan ha svårt att hitta sin identitet i vuxen ålder.
– Många tvingas leva med ett stort tomrum i själen. Det är något som fattas, säger Eva, själv adoptivmamma.
En del tar klivet in i vuxenlivet tidigt. Viktor Kjellberg, idag 21, träffade sin Emma när han var 17 år. Nio månader senare förlovade de sig och flyttade ihop.
Foto: Tomas Königsson
Hej Fredrik. Jag hörde att du och Filippa har gått skilda vägar. Synd. Det är tufft att vara ensamstående. Efter tolv år i branschen vet jag vad jag talar om och tänkte därför ge dig några tips på vägen.
När Ida Löfström föddes för snart 33 år sedan upptäckte barnmorskan att hon hade sällskap i magen.
– Det var ett kejsarsnitt och när Ida väl plockats ut såg de en liten fot till och där låg jag, berättar Lina Fransson.
Foto: Torbjörn Byman
På vissa skolor vimlar det av extra syskon, surrogatmammor och bonuspappor. För på ett internat kan gränsen mellan skola och familjeliv nästan suddas ut.
– Man kommer så väldigt nära varandra och umgås jämt. Rebecca och jag är precis som två systrar. Vi kan bråka och skrika på varandra för att sedan bli vänner igen, säger Ida Lampert, 18 år, från Silverdalen.
Huggormen Hugo huserade i vår trädgård när sonen var nyfödd. Varje gång han dök upp på oväntade ställen, som vid fikabordet (aaa!) eller i vedboden (åh nej, pinnen rörde på sig!), tillkallades farfar.
Selma, snart 2 år, sitter vid köksbordet och mumsar köttbullar för glatta livet. Klockan är över sex på kvällen och hon börjar få lite trötta ögon efter en hel dag på dagis.
Selma, snart 2 år, sitter vid köksbordet och mumsar köttbullar för glatta livet. Klockan är över sex på kvällen och hon börjar få lite trötta ögon efter en hel dag på dagis.
Anette Berg har fler barn än de flesta. Bara tre har hon fött själv, de andra har flyttat in under årens lopp och mer eller mindre stannat kvar i familjen.
– Det svåra är när jag måste släppa ifrån mig barnen, jag fäster mig så mycket vid var och en och saknar dem när de inte längre är kvar i huset.
Att utöka familjen med tre tjejer från Kina var ett medvetet och väl genomtänkt val av Tanja och Lennart Petersson.
– Det är ingen brist på barn i världen, men det behövs föräldrar. Vi hade önskat att fler familjer såg möjligheten att adoptera, oavsett om de kan få biologiska barn eller inte.
Foto: Tomas Königsson
Till det mest förbjudna måste höra att glömma bort sitt barn.
De är unga tjejer, har jobb som de gillar och fast sällskap. Och de vet var de vill sätta bo - nämligen på landet.
– Jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans, det är här jag känner mig hemma, säger Maria Cedergren, 22 år.
Elias Foghagen, 16 år, gillar skolan, är en flitig bloggare och twittrare, älskar musik och media och är något av ett teknikgeni.
– Mitt mål är att bli tv- eller radiojournalist.
– I morse klockan 04.26 föddes en 51 centimeter lång och 3 280 gram tung och väldigt söt prinsessa, meddelade en mycket stolt prins Daniel.
Foto: Tomas Königsson
Hur gammal kan en kanin bli? Någon som vet?
När vi köpte vår lilla ulltuss bedyrade uppfödaren att hermelinkaniner bara lever några år. Som högst fem.
Där Elin Nilsson, 23, är vill Glenn Briggs, 31, också vara. Även om det nu råkar vara på andra sidan jordklotet.
– Vi har bestämt oss, vi vill bli gamla tillsammans, säger Elin och Glenn som möttes på en bar i Australien för snart tre år sedan.
De nya överlevarna möts av en avancerad barnsjukvård som hjälper dem genom den första svåra tiden i livet.
Vad händer senare i livet om du är ett prematurbarn? Möt Marcus och Lukas som kommit upp i skolåldern och börjat skissa på sina framtidsplaner.
Med en bra inkomst öppnas helt andra möjligheter för att få tonåringarna hemma att röra på sig.
Barn i fattiga familjer rör sig mindre och tränar mer sällan.
Och trots att gruppen ungdomar som ofta tränar växer, så består klyftan mellan resursstarka familjer och familjer med knappa inkomster.
Foto: Tomas Königsson
N faktum att denna lilla tingest har en tendens att växa fast i handen, så att man vid dagens slut får gå in och lirka loss den när ägaren har somnat in på kudden.
Orädd, målinriktad och en riktig fena på att pussla ihop tillvaron. Det är 35-åriga Lena Österlind, som är heltidsstudent, egen företagare och ensam mamma.
”Som ensamstående lär du dig att trolla med knäna. Alla problem går att lösa, det krävs bara lite envishet och mod”, säger Lena och skrattar.
Foto: Tomas Königsson
– Tack mamma, vad snällt. Fin mössa... Den kan jag kanske ha när jag är hos hästen.
När Saeid Ghasemi var liten grabb i Iran stickade alla mammor i kvarteret - utom hans.
– Jag önskade verkligen att min mamma också kunde sticka och det är min egen förklaring till varför jag stickar så mycket.
Före 18 månaders ålder är det få för tidigt födda barn som kan få en egen fullgod försäkring. För många familjer kan det bli många avslag innan ett nej förvandlas till ett ja.
Foto: Tobias Sandell
Efter två normala förlossningar räknade Josephine och Magnus Ahremark med att även det tredje barnet skulle komma på avtalad tid. Men dottern Meja föddes redan i vecka 26.
695 gram och 1 060 gram. Så mycket vägde Melvin och Meja när de föddes.
Det är svårt att tro idag när de stimmar runt hemma hos Meja, precis som vilka treåringar som helst.
Sjukvården förbättras hela tiden och tack vare det överlever fler barn en för tidig förlossning. Fler barn klarar sig också från skador.
Foto: Åsa Cederbom
Utdrag ur islandshästen Sölvis dagbok:
När lillasyster Åsa föddes tyckte Karin, då 7 år gammal, att det var en osedvanligt skrikig snorunge som plötsligt dök upp och snodde all uppmärksamhet. Idag är syskonen varandras stöd och bästa väninnor.
I familjerna Rinaldo läggs i princip all tid och alla slantar på en enda sak. Nämligen hästar och ridsport.
– Visst är det mycket jobb men vi vill inte göra något annat. Det här är så kul! säger Anna-Carin Rinaldo och skrattar.
– Du utvecklar ett väldigt starkt band till din häst, är vi inte i stallet en dag så saknar vi honom, säger Kristina Rinaldo.

Sök i webbsidan
annonsutrymme