annonsutrymme
annonsutrymme
Trygg plats. Hur mysigt är det inte att bli buren av en snäll storasyster? Lenas döttrar heter Karolina och Alicia.
Foto: Candice Lee Olin
Familjeliv
Publicerad 120131 10:40.
Orädd, målinriktad och en riktig fena på att pussla ihop tillvaron. Det är 35-åriga Lena Österlind, som är heltidsstudent, egen företagare och ensam mamma.
”Som ensamstående lär du dig att trolla med knäna. Alla problem går att lösa, det krävs bara lite envishet och mod”, säger Lena och skrattar.
Just idag är det sista dagen på jullovet och hela familjen äter ett tidigt mellanmål vid köksbordet i lägenheten. 2-åriga Alicia sitter i barnstolen och mumsar på en macka medan storasyster Karolina, snart 9, sitter bredvid. Systrarna bor hos sin mamma på heltid, men träffar regelbundet sina pappor, som båda har skiftjobb som gör det svårt att dela rakt av på vårdnaden.
– Jobben går dessutom omlott och det gör att jag alltid har någon av tjejerna hemma. Det innebär givetvis att jag blir väldigt låst. Med en 2-åring hemma kan du inte ens springa ut med soporna själv, säger Lena.
När äldsta dottern Karolina var ett halvår separerade Lena och pappan. Sju år senare upprepades samma scenario.
– Tyvärr. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Andra separationen var riktigt tuff och det var då som jag kom i kontakt med föreningen Makalösa Föräldrar. Jag ville prata med likasinnade som förstår vilket bök och stök det är att vara ensamstående, fortsätter Lena.
– Jag tycker inte det är jobbigt att säga till folk att jag är ensamstående, men det kan vara frustrerande när omgivningen inte förstår innebörden av att vara själv.
Nu tillhör Lena lyckligtvis den kategori människor som inte låter sig att drabbas av uppgivenhet när hon stöter på patrull. Hennes dröm är att utbilda sig till arbetsterapeut eller sjukgymnast och hon är just nu tjänstledig från jobbet för att läsa upp sina gymnasiebetyg. I slutet av förra sommaren startade hon dessutom upp ett eget företag, där hon erbjuder träningspass i zumba.
– Jag har alltid gillat dans i alla former och min kärlek till latinodanserna föddes när jag var elva år gammal och min bror gifte sig med en chilenska, berättar Lena.
– Som motionsform är zumban helt perfekt för mig.
Förutom allt jobb som det innebär att driva ett eget företag, blir det en hel del kvällspass i veckorna, vilket kan vara knepigt när man är ensam småbarnsförälder.
– Visst är det en utmaning, men man blir duktig på att lösa det med. Samtidigt är 35 år en bra ålder om man vill växla spår, jag kan ju inte direkt vänta tills barnen är stora, skrattar Lena.
– På något sätt lyckas jag pussla ihop tillvaron, jag får mycket hjälp av mina föräldrar och av farmor.
Att Lena inte kan nyttja barnomsorgen på kvällstid beror på att hennes tider inte passar in i regelboken.
– Där kan jag tycka att samhället borde vara mer anpassat till hur verkligheten ser ut för många föräldrar. Vi ensamstående är en växande grupp som behöver hjälp med barnomsorg på kvällar och helger, menar Lena.
– Tyvärr är det väl så att samtidigt som attityderna ändrats och många är medvetna om vår situation, så har resurserna inom barnomsorgen minskats och systemet blivit mindre flexibelt.
Det är också mycket som Lena måste tacka nej till, som till exempel föräldramöten på kvällstid.
– Att införa barnpassning vid möten skulle underlätta för oss ensamstående, likaså borde fler butiker ordna med sysselsättning för barnen.
Tvåbarnsmamman är noga med att inte ”låta gnällig” eller få det att framstå som att hon vill ”kapa åt sig fördelar”.
– Det handlar inte om att man ska tycka synd om oss som är själva med barnen. Jag har gjort mina val i livet och de står jag för, det är ingen annan som har satt mig i den här situationen, säger Lena med eftertryck.
– Samtidigt måste man kunna säga ifrån när man upplever att saker är uppenbart orättvista.
Hon har också lärt sig att skynda långsamt.
– På min prioriteringslista står barnen alltid högst upp. Sedan kommer studierna och sist mitt företag. Det innebär att mina planer på att utveckla verksamheten ligger på lång sikt och får komma i den takt jag märker att det fungerar, säger Lena.
– Men jag vill verkligen rekommendera andra i min situation att våga pröva nya vägar. Jag visste ingenting om att driva eget när jag startade men det har löst sig ändå. Och ju mer man vågar desto tuffare blir man.
Foto: Torbjörn Byman
Livets efterrätt kallas de ofta. Alla små barnbarn som kommer till världen, inte bara till glädje för sina föräldrar. Även den äldre generationen myser när de samtidigt blir mor- eller farföräldrar.
– Barnbarnen är som medicin för en. Tillsammans med Alicia glömmer jag helt bort att jag har ont i knäna, säger Lilian Blomqvist.
En stark känsla av rotlöshet och tidiga trauman gör att adopterade barn kan ha svårt att hitta sin identitet i vuxen ålder.
– Många tvingas leva med ett stort tomrum i själen. Det är något som fattas, säger Eva, själv adoptivmamma.
En del tar klivet in i vuxenlivet tidigt. Viktor Kjellberg, idag 21, träffade sin Emma när han var 17 år. Nio månader senare förlovade de sig och flyttade ihop.
Foto: Tomas Königsson
Hej Fredrik. Jag hörde att du och Filippa har gått skilda vägar. Synd. Det är tufft att vara ensamstående. Efter tolv år i branschen vet jag vad jag talar om och tänkte därför ge dig några tips på vägen.
När Ida Löfström föddes för snart 33 år sedan upptäckte barnmorskan att hon hade sällskap i magen.
– Det var ett kejsarsnitt och när Ida väl plockats ut såg de en liten fot till och där låg jag, berättar Lina Fransson.
Foto: Torbjörn Byman
På vissa skolor vimlar det av extra syskon, surrogatmammor och bonuspappor. För på ett internat kan gränsen mellan skola och familjeliv nästan suddas ut.
– Man kommer så väldigt nära varandra och umgås jämt. Rebecca och jag är precis som två systrar. Vi kan bråka och skrika på varandra för att sedan bli vänner igen, säger Ida Lampert, 18 år, från Silverdalen.
Huggormen Hugo huserade i vår trädgård när sonen var nyfödd. Varje gång han dök upp på oväntade ställen, som vid fikabordet (aaa!) eller i vedboden (åh nej, pinnen rörde på sig!), tillkallades farfar.
Selma, snart 2 år, sitter vid köksbordet och mumsar köttbullar för glatta livet. Klockan är över sex på kvällen och hon börjar få lite trötta ögon efter en hel dag på dagis.
Selma, snart 2 år, sitter vid köksbordet och mumsar köttbullar för glatta livet. Klockan är över sex på kvällen och hon börjar få lite trötta ögon efter en hel dag på dagis.
Anette Berg har fler barn än de flesta. Bara tre har hon fött själv, de andra har flyttat in under årens lopp och mer eller mindre stannat kvar i familjen.
– Det svåra är när jag måste släppa ifrån mig barnen, jag fäster mig så mycket vid var och en och saknar dem när de inte längre är kvar i huset.
Att utöka familjen med tre tjejer från Kina var ett medvetet och väl genomtänkt val av Tanja och Lennart Petersson.
– Det är ingen brist på barn i världen, men det behövs föräldrar. Vi hade önskat att fler familjer såg möjligheten att adoptera, oavsett om de kan få biologiska barn eller inte.
Foto: Tomas Königsson
Till det mest förbjudna måste höra att glömma bort sitt barn.
De är unga tjejer, har jobb som de gillar och fast sällskap. Och de vet var de vill sätta bo - nämligen på landet.
– Jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans, det är här jag känner mig hemma, säger Maria Cedergren, 22 år.
Elias Foghagen, 16 år, gillar skolan, är en flitig bloggare och twittrare, älskar musik och media och är något av ett teknikgeni.
– Mitt mål är att bli tv- eller radiojournalist.
– I morse klockan 04.26 föddes en 51 centimeter lång och 3 280 gram tung och väldigt söt prinsessa, meddelade en mycket stolt prins Daniel.
Foto: Tomas Königsson
Hur gammal kan en kanin bli? Någon som vet?
När vi köpte vår lilla ulltuss bedyrade uppfödaren att hermelinkaniner bara lever några år. Som högst fem.
Där Elin Nilsson, 23, är vill Glenn Briggs, 31, också vara. Även om det nu råkar vara på andra sidan jordklotet.
– Vi har bestämt oss, vi vill bli gamla tillsammans, säger Elin och Glenn som möttes på en bar i Australien för snart tre år sedan.
De nya överlevarna möts av en avancerad barnsjukvård som hjälper dem genom den första svåra tiden i livet.
Vad händer senare i livet om du är ett prematurbarn? Möt Marcus och Lukas som kommit upp i skolåldern och börjat skissa på sina framtidsplaner.
Med en bra inkomst öppnas helt andra möjligheter för att få tonåringarna hemma att röra på sig.
Barn i fattiga familjer rör sig mindre och tränar mer sällan.
Och trots att gruppen ungdomar som ofta tränar växer, så består klyftan mellan resursstarka familjer och familjer med knappa inkomster.
Foto: Tomas Königsson
N faktum att denna lilla tingest har en tendens att växa fast i handen, så att man vid dagens slut får gå in och lirka loss den när ägaren har somnat in på kudden.
Orädd, målinriktad och en riktig fena på att pussla ihop tillvaron. Det är 35-åriga Lena Österlind, som är heltidsstudent, egen företagare och ensam mamma.
”Som ensamstående lär du dig att trolla med knäna. Alla problem går att lösa, det krävs bara lite envishet och mod”, säger Lena och skrattar.
Foto: Tomas Königsson
– Tack mamma, vad snällt. Fin mössa... Den kan jag kanske ha när jag är hos hästen.
När Saeid Ghasemi var liten grabb i Iran stickade alla mammor i kvarteret - utom hans.
– Jag önskade verkligen att min mamma också kunde sticka och det är min egen förklaring till varför jag stickar så mycket.
Före 18 månaders ålder är det få för tidigt födda barn som kan få en egen fullgod försäkring. För många familjer kan det bli många avslag innan ett nej förvandlas till ett ja.
Foto: Tobias Sandell
Efter två normala förlossningar räknade Josephine och Magnus Ahremark med att även det tredje barnet skulle komma på avtalad tid. Men dottern Meja föddes redan i vecka 26.
695 gram och 1 060 gram. Så mycket vägde Melvin och Meja när de föddes.
Det är svårt att tro idag när de stimmar runt hemma hos Meja, precis som vilka treåringar som helst.
Sjukvården förbättras hela tiden och tack vare det överlever fler barn en för tidig förlossning. Fler barn klarar sig också från skador.
Foto: Åsa Cederbom
Utdrag ur islandshästen Sölvis dagbok:
När lillasyster Åsa föddes tyckte Karin, då 7 år gammal, att det var en osedvanligt skrikig snorunge som plötsligt dök upp och snodde all uppmärksamhet. Idag är syskonen varandras stöd och bästa väninnor.
I familjerna Rinaldo läggs i princip all tid och alla slantar på en enda sak. Nämligen hästar och ridsport.
– Visst är det mycket jobb men vi vill inte göra något annat. Det här är så kul! säger Anna-Carin Rinaldo och skrattar.
– Du utvecklar ett väldigt starkt band till din häst, är vi inte i stallet en dag så saknar vi honom, säger Kristina Rinaldo.

Sök i webbsidan
annonsutrymme