annonsutrymme
annonsutrymme
Ser ljust på framtiden. Efter nästan ett år ifrån varandra har Glenn och Elin återförenats och flyttat ihop - den här gången för gott.
Foto: Ulrika Bergström
Familjeliv
Publicerad 120220 11:56.
Där Elin Nilsson, 23, är vill Glenn Briggs, 31, också vara. Även om det nu råkar vara på andra sidan jordklotet.
– Vi har bestämt oss, vi vill bli gamla tillsammans, säger Elin och Glenn som möttes på en bar i Australien för snart tre år sedan.
Hur vet man när man har mött den man vill leva med? Spelar avståndet någon roll och hur bestämmer man var det är bäst att bo? Svåra frågor som kanske ställs på sin spets extra snabbt om du träffar någon från ett annat land.
– När vi träffades tänkte vi inte på hur framtiden skulle bli, vi var förälskade och tog dagen som den kom, berättar paret.
Då arbetade Elin i Australien som aupair och Glenn jobbade nattskift i ett butikslager för frukt och grönsaker.
– Vi träffades en kväll på en bar i Brisbane. Min väninna var tillsammans med Glenns kompis och han fick mitt telefonnummer, berättar Elin.
– Det tog ett tag innan Glenn ringde, tre veckor faktiskt, men till slut ringde han och bjöd ut mig.
Sedan flyttade Elin i princip in hos Glenn och de tillbringade varje ledig stund tillsammans.
– Barnen i min familj gick i skolan på dagarna och eftersom Glenn jobbade natt fick vi mycket tid ihop, fortsätter Elin.
Och när det blev dags att ryggsäcksluffa runt Australien, avbröt Elin sin planerade tripp för att få vara med Glenn de sista veckorna. Sedan åkte hon hem till Sverige och lägenheten blev tom. Riktigt tom.
– Det var först när Elin reste iväg som det gick uppför mig hur mycket hon betyder, jag saknade henne verkligen, säger Glenn.
– Jag kände att jag var beredd att göra vad som helst för att få vara med henne.
Drygt ett halvår senare reste Glenn utomlands för allra första gången och landade till slut på flygplatsen i Kalmar.
– Elin hade ju visat på kartan hur långt borta Sverige låg, men att det var så långt förstod jag först när jag fick sitta tio timmar i en flygstol, säger Glenn och skrattar.
Sverige tog honom med storm, redan från start gillade han skarpt vad han såg.
– Jag tycker om att det är så tydliga årstider, att löven faller om hösten och att det blir snö och kallt på vintern.
Tre månader senare var Glenn tvungen att lämna landet. Den separationen gjorde att paret på allvar tog beslutet att dela varandras liv. Men väntan blev längre än de trodde, först elva månader senare återförenades de i Thailand för några veckors semester. Den 6 januari i år landade de på svensk mark.
– Det är inte helt enkelt att söka uppehållstillstånd, du måste bevisa relationen genom fotografier och intervjuer och det har varit en hel del pappersstrul, berättar Glenn och Elin.
Glenn väntar på sitt personnummer och innan dess får han vare sig jobba eller börja plugga svenska.
För Elin väntar sista terminen på Linnéuniversitetet, till sommaren blir hon färdig sjuksköterska. Just nu bor paret i en andrahandslägenhet i Kalmar och hoppas på att bli kvar där.
– Nu är det Sverige som gäller, jag vill börja jobba så fort som möjligt och lära mig svenska. Jag kan knappt vänta till dess jag och Elin kan ha en konversation på svenska, skrattar Glenn.
– Det känns verkligen bra att vara här, nästan som hemma. De människor som jag har mött är vänliga och det är rent och snyggt. Den svenska maten är underbar!
Hur framtiden blir, var de bor om tio år, om de ska skaffa barn eller inte är problem som paret tänker lösa på vägen.
– Det viktiga är att vi är tillsammans. Vi vill inte vara ifrån varandra mer nu, säger Elin och kramar Glenns hand.
Foto: Torbjörn Byman
Livets efterrätt kallas de ofta. Alla små barnbarn som kommer till världen, inte bara till glädje för sina föräldrar. Även den äldre generationen myser när de samtidigt blir mor- eller farföräldrar.
– Barnbarnen är som medicin för en. Tillsammans med Alicia glömmer jag helt bort att jag har ont i knäna, säger Lilian Blomqvist.
En stark känsla av rotlöshet och tidiga trauman gör att adopterade barn kan ha svårt att hitta sin identitet i vuxen ålder.
– Många tvingas leva med ett stort tomrum i själen. Det är något som fattas, säger Eva, själv adoptivmamma.
En del tar klivet in i vuxenlivet tidigt. Viktor Kjellberg, idag 21, träffade sin Emma när han var 17 år. Nio månader senare förlovade de sig och flyttade ihop.
Foto: Tomas Königsson
Hej Fredrik. Jag hörde att du och Filippa har gått skilda vägar. Synd. Det är tufft att vara ensamstående. Efter tolv år i branschen vet jag vad jag talar om och tänkte därför ge dig några tips på vägen.
När Ida Löfström föddes för snart 33 år sedan upptäckte barnmorskan att hon hade sällskap i magen.
– Det var ett kejsarsnitt och när Ida väl plockats ut såg de en liten fot till och där låg jag, berättar Lina Fransson.
Foto: Torbjörn Byman
På vissa skolor vimlar det av extra syskon, surrogatmammor och bonuspappor. För på ett internat kan gränsen mellan skola och familjeliv nästan suddas ut.
– Man kommer så väldigt nära varandra och umgås jämt. Rebecca och jag är precis som två systrar. Vi kan bråka och skrika på varandra för att sedan bli vänner igen, säger Ida Lampert, 18 år, från Silverdalen.
Huggormen Hugo huserade i vår trädgård när sonen var nyfödd. Varje gång han dök upp på oväntade ställen, som vid fikabordet (aaa!) eller i vedboden (åh nej, pinnen rörde på sig!), tillkallades farfar.
Selma, snart 2 år, sitter vid köksbordet och mumsar köttbullar för glatta livet. Klockan är över sex på kvällen och hon börjar få lite trötta ögon efter en hel dag på dagis.
Selma, snart 2 år, sitter vid köksbordet och mumsar köttbullar för glatta livet. Klockan är över sex på kvällen och hon börjar få lite trötta ögon efter en hel dag på dagis.
Anette Berg har fler barn än de flesta. Bara tre har hon fött själv, de andra har flyttat in under årens lopp och mer eller mindre stannat kvar i familjen.
– Det svåra är när jag måste släppa ifrån mig barnen, jag fäster mig så mycket vid var och en och saknar dem när de inte längre är kvar i huset.
Att utöka familjen med tre tjejer från Kina var ett medvetet och väl genomtänkt val av Tanja och Lennart Petersson.
– Det är ingen brist på barn i världen, men det behövs föräldrar. Vi hade önskat att fler familjer såg möjligheten att adoptera, oavsett om de kan få biologiska barn eller inte.
Foto: Tomas Königsson
Till det mest förbjudna måste höra att glömma bort sitt barn.
De är unga tjejer, har jobb som de gillar och fast sällskap. Och de vet var de vill sätta bo - nämligen på landet.
– Jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans, det är här jag känner mig hemma, säger Maria Cedergren, 22 år.
Elias Foghagen, 16 år, gillar skolan, är en flitig bloggare och twittrare, älskar musik och media och är något av ett teknikgeni.
– Mitt mål är att bli tv- eller radiojournalist.
– I morse klockan 04.26 föddes en 51 centimeter lång och 3 280 gram tung och väldigt söt prinsessa, meddelade en mycket stolt prins Daniel.
Foto: Tomas Königsson
Hur gammal kan en kanin bli? Någon som vet?
När vi köpte vår lilla ulltuss bedyrade uppfödaren att hermelinkaniner bara lever några år. Som högst fem.
Där Elin Nilsson, 23, är vill Glenn Briggs, 31, också vara. Även om det nu råkar vara på andra sidan jordklotet.
– Vi har bestämt oss, vi vill bli gamla tillsammans, säger Elin och Glenn som möttes på en bar i Australien för snart tre år sedan.
De nya överlevarna möts av en avancerad barnsjukvård som hjälper dem genom den första svåra tiden i livet.
Vad händer senare i livet om du är ett prematurbarn? Möt Marcus och Lukas som kommit upp i skolåldern och börjat skissa på sina framtidsplaner.
Med en bra inkomst öppnas helt andra möjligheter för att få tonåringarna hemma att röra på sig.
Barn i fattiga familjer rör sig mindre och tränar mer sällan.
Och trots att gruppen ungdomar som ofta tränar växer, så består klyftan mellan resursstarka familjer och familjer med knappa inkomster.
Foto: Tomas Königsson
N faktum att denna lilla tingest har en tendens att växa fast i handen, så att man vid dagens slut får gå in och lirka loss den när ägaren har somnat in på kudden.
Orädd, målinriktad och en riktig fena på att pussla ihop tillvaron. Det är 35-åriga Lena Österlind, som är heltidsstudent, egen företagare och ensam mamma.
”Som ensamstående lär du dig att trolla med knäna. Alla problem går att lösa, det krävs bara lite envishet och mod”, säger Lena och skrattar.
Foto: Tomas Königsson
– Tack mamma, vad snällt. Fin mössa... Den kan jag kanske ha när jag är hos hästen.
När Saeid Ghasemi var liten grabb i Iran stickade alla mammor i kvarteret - utom hans.
– Jag önskade verkligen att min mamma också kunde sticka och det är min egen förklaring till varför jag stickar så mycket.
Före 18 månaders ålder är det få för tidigt födda barn som kan få en egen fullgod försäkring. För många familjer kan det bli många avslag innan ett nej förvandlas till ett ja.
Foto: Tobias Sandell
Efter två normala förlossningar räknade Josephine och Magnus Ahremark med att även det tredje barnet skulle komma på avtalad tid. Men dottern Meja föddes redan i vecka 26.
695 gram och 1 060 gram. Så mycket vägde Melvin och Meja när de föddes.
Det är svårt att tro idag när de stimmar runt hemma hos Meja, precis som vilka treåringar som helst.
Sjukvården förbättras hela tiden och tack vare det överlever fler barn en för tidig förlossning. Fler barn klarar sig också från skador.
Foto: Åsa Cederbom
Utdrag ur islandshästen Sölvis dagbok:
När lillasyster Åsa föddes tyckte Karin, då 7 år gammal, att det var en osedvanligt skrikig snorunge som plötsligt dök upp och snodde all uppmärksamhet. Idag är syskonen varandras stöd och bästa väninnor.
I familjerna Rinaldo läggs i princip all tid och alla slantar på en enda sak. Nämligen hästar och ridsport.
– Visst är det mycket jobb men vi vill inte göra något annat. Det här är så kul! säger Anna-Carin Rinaldo och skrattar.
– Du utvecklar ett väldigt starkt band till din häst, är vi inte i stallet en dag så saknar vi honom, säger Kristina Rinaldo.

Sök i webbsidan
annonsutrymme