Uffes bantarblogg

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag alla, bantare, frossare, bloggläsare och alla andra.

Här i Thailand förbereder man sig just nu för ett hejdundrande firande. Precis som hemma i Sverige är det fullt med folk som inte kan hålla sig till tolvslaget, så det har varit fyrverkerier och smällare i många dagar. Egentligen är det ju inte alla nyår i Thailand, men här säger man inte nej till en bra fest.

Vi har beställt hummer på en restaurang nere vid stranden. Vi tar med den egna skumpan, det borde vi göra sa maman på stället igår. Det är en mycket fryntlig och ärlig dam som lagar väldigt god mat. Och hon är, som sagt, ärlig. I fjol åt vi en riktigt god soppa hos henne och frågade om receptet. Inga problem sa maman och kom tillbaka med en burk.

- Den här har jag använt.

Det roligaste skämtet här just nu, när man lämnar stranden är att säga "See You next year". Det mesta är sig likt.

Vi har varit ute på en rejäl cykeltur även idag. Börjar få lite kläm på det där med att cykla i 35 graders värme och inte verkar det så farlig, trots att det saknas cykelbana och finns en hel del stora lastbilar på vägen. Men så är vi också extremt försiktiga. Det är ju vänstetrafik här i Thailand och i en del korsningar blir man rätt vilsen. Det känns lugnast att kliva av och gå.

Det mest frekventa fordonet är moppen, eller det är väl nåt slags EU-moppe eller lätt motorcykel. På den färdas normalt tre eller fyra personer. Men vi blir mest fascinerade över när det utöver dessa människor också finns ett par hundar och en katt på moppen. Igår såg vi en moppe med två falkar som passagerare.

Lunch: Thailändsk omelett - sodavatten.

Nu ska vi ut på middag. Dags för dagens Singhaöl.

Det finns berg även på Phuket, det kan man kanske inte tro. Men det är något en cyklist på den här ön blir varse ganska snabbt. Vi tog en lång och slät väg till stranden idag, men beslutade oss för att ta den kortare vägen hem. Den över bergen. Det kunde väl inte vara så farligt, trodde vi. Men jösses vilka backar, det blev så att vi fick leda cyklarna mest hela vägen. Vågade inte ens köra cykel nerför backen.

Maleegarden, som vi bor på har verkligen varit en positiv överraskning. Väldigt mysigt hus och trevliga omgivningar. Och så de där cyklarna som gör att man bränner kalorier.

Sätter i och för sig inte i mig så mycket sådana. Ölen undantagen. Lunchen idag var nudlar med kyckling och vatten därtill. Pris 70 kronor för oss fyra. Man kan inte klaga på priserna.

Fyra svenskar på cykel väcker en del uppmärksamhet här i Phuket. Men det blev en fin tur ner till stranden igår. Nu sitter vi i den tropiska trädgården här på Maleegarden, som vårt fina hus kallas och äter en sen frukost med färsk ananas. Man kunde må sämre. Är ananas inte bra för bantare? Ärligt talat, så bryr jag mig inte. Det är gott.

God fortsättning på julhelgen till er alla. Vi ägnade en dag av ledigheten till att flyga till Phuket i Thailand och nu är vi på plats hos vår hyresvärdinna Britt-Marie Bergman Saengkhamchu och har sovit ut en första natt i hennes väldigt trevliga hus. Det var ett mycket positivt möte, både med Britt-Marie och huset. Här är en riktigt lummig trädgård där vi nu ska gå ut och äta frukost, inhandlad igår eftermiddag i butiken ett stenkast bort. Har redan lyckats klämma i mig en stor Singhaöl, ja inte nu på morgonen, utan till kycklingen i sötsur sås igår kväll. Får se upp med det där.

Är lite orolig för flygplansmaten också. Vi åkte med Thaiair och de bjuder på trerättersmiddagar på flyget och det var inte alls någon dålig mat. Och så mycket motion blir det ju inte där i flygstolen. Att vicka på tårna lär inte bränna så mycket fett.

Men här hos Britt-Marie finns cyklar till vår disposition, så vågar vi oss bara ut bland lastbilar och jeepar på vägarna här så blir det snart cykel till stranden.

Idag klockan 12.00 passerades 90-linjen på vågen. Jubel och hurrarop!

Jag har verkligen legat i under några dagar, det är slut på julmaten, men det har blivit mycket fysiskt jobb. Så här inför julen jobbas det mycket i vår familj. Så har jag dragit ner till en macka på morgonen. Inte för att det kanske betyder så hemskt mycket, men det skulle ju varit försmädligt att inte hamna på de där 90 kilona på julafton, när jag är så nära.

I lördags vägdes det ju in på 90,3 kilo.

Så då kan jag kanske sprätta omkring på badstranden med något mindre kalaskula. Jag har berättat att vi åker på semester till soliga södern under julhelgen. Nu blir det inga fler tester på vågen förrän vi är tillbaka i januari. Det ska bli spännande att se om viktkurvan håller sig på denna hyfsade nivå. Jag ska se till att hålla er alla uppdaterade om mathållningen under solen.

Tog bilen till jobbet idag. Det är nog första gången på tre veckor, om jag minns rätt.

Märkligt nog kändes det inte alls bra, lite oetiskt och syndigt istället.

Men det var omöjligt att cykla, i alla fall för mig. I vår stad röjs smågatorna inte förrän det fallit 10 centimeter snö och det är rätt mycket att trampa omkring i. De reglerna är säkert välditg bra för den kommunala ekonomin, men inte lika positivt för oss som ska röra oss på gatorna.

Jag fick i alla fall lite motion på morgonen genom att själv delta i snösvängen hemma vid huset. Snöskottning ska visst vara riktigt bra motion, men samtidigt väldigt farligt för hjärtat. Många halvgamla gubbar har gått åt när man försökt få bort tung blötsnö från garageuppfarten.

Julmaten är inte bra för bantningen. Det märker jag nu när jag smygväger mig på morgnarna. Tycker ändå inte att jag stoppar i mig så mycket och julgodiset får vara. Men det är knepigt att bli av med de där sista hektona.

Och så har ju julmaten en viktig social funktion och är traditionsskapande, god är den för övrigt också. Man får ta de där viktsmällarna, det är inget att göra åt.

Samtidigt betyder julmaten att jag oftare än vanligt äter lunch och det är ju bra. Man tycker att det borde kompensera, men så är det inte hittills.

Kallt som attan att cykla till jobbet på morgonen, men det verkar fortfarande inte vara halt på cykelbanorna. Jag ska ju på långsemester om nån vecka och då misstänker jag att det inte blir så mycket cyklat. Därför är det bäst att försöka ta vara på de här sista cykeldagarna under året.

Det var en riktig fröjd i Fröjdekulla. En riktigt trevligt julbord.

Gänget från vår tidning satt i en gammal Konsumbutik, som är en del av den fina byggnaden. God stämning, förstås.

Och det var inte mycket på det bordet som gjorde i vart fall mig besviken. Jag tror det var nästan tio olika sorters sorters sill, däribland en del nya bekantskaper. Mycket rökt kött, rådjur, vildsvin och hjort, bland annat.

Härligt småvarmt, hoppade över prinskorvarna. Det enda som gjorde mig lite skeptisk var den rökta ålen. Hur var det nu med den? Ska man äta ål eller ej? Jag valde bort ålen. Hoppas få nåt pluspoäng för det.

En mer seriös bantarvän vid namn Oscar tycker i en kommentar att jag mest svamlar och läser kaloritabeller bakfram, eller ännu värre. Han har säkert rätt. Men jag har rätt trevligt under tiden.

Har cyklat till jobbet nu på eftermiddagen, när turen normalt går i motsatt riktning. Det är nämligen julfest på gång på jobbet. Den hålls förstås inte i tidningshuset utan på trevliga gästgiveriet Villa Fröjdekulla. De lär ska ha ett riktigt bra julbord där, så förväntningarna är stora.

Bara namnet, Villa Fröjdekulla, är ju lovande. Det är lite pilsnerfilm och 40-tal över det. På ett positivt sätt förstås. Pensionat Paradiset och Villa Fröjdekulla. Fattas bara att Thor Modéen och Julia Ceasar dyker upp i kulisserna.

Jag ska bara ta två prinskorvar den här gången. Prinskorvarna är förödande för bantningen. Och mycket prinskorvar blir det ju vid den här tiden. Medan den idoga cyklingen gör allt för att pressa ner vågen till de önskade 90 kilona på julaftonen, pressar prinskorvarna på från andra hållet. Det är korvarna som leder just nu, kan jag berätta.

Satsar på köttbullar istället, där är färre kalorier. 170 kalorier per 100 gram i köttbullar mot 270 i samma mängd prinskorv.

Kollade mitt BMI idag. Jag har gått från "fet" till bara "överviktig". Jag vet inte om man ska vara glad. Det känns så krasst och burdust att bara fastslå att du är överviktig. Kunde man inte kallade det "rund och go" eller nåt sånt trevligt. BMI:t ligger i alla fall på 28,4. För att komma ner i normal vikt måste jag minska väldigt många fler kilo, minst tio till. Det verkar rätt tufft, tycker jag.

Trevligare utformad var då undersökningen av procent kroppsfett, där hamnade jag bara "på gränsen till övervikt", det känns inte så farligt. Ligga lite på gränsen kan man stå ut med.

Men jag upptäckte också att jag kanske inte väger för mycket, istället är jag för kort. Någon centimeters tillägg på längden gör en hel del på BMI. Får sträcka på mig i framtiden.

Vinterväglaget är på väg. Cykelbanorna blir snorhala.

Jo, så är det. Det står i tidningen i morgon. Jag har själv skrivit artikeln.

Nu blir jag lite orolig, cyklingen är en så viktig del i mitt viktminskningsprojekt. Men jag har inte vidare lust att slira fram på oröjda och hala cykelvägar. Gatukontoret i Kalmar har visserligen varit på hugget och sandat cykelstråken i minst en vecka och det tackar vi förstås för. Men hur blir det med snöröjningen, cykelvägarna är ju inte de mest prioriterade förstås.

Jag överväger att skaffa mig ett dubbdäck till Skeppshultarn. Det där med dubbade däck till cykel är emellertid ett känsligt och pinsamt kapitel för min del som jag helst gömmer nånstans i ladorna. För länge sedan när hustrun och jag var unga och hon, precis som nu, använde cykeln mest varje dag tyckte jag det skulle vara omtänksamt att köpa ett dubbdäck som present.

Det säger kanske en del om min romantiska nivå och total avsaknad av känsla för vad kvinnor uppskattar. Reaktionen blev i alla fall inte vad jag hoppats på. Så småningom hamnade däcket väl på hennes cykel, en av de många cyklar i vår familj som stulits under åren. Så blir det lätt när man bor i stan.

Jag är glad att inte dagligen behöva påminnas om dubbfadäsen.

Har precis varit på styrelsemöte, där de övriga deltagarna självklart var idel smärta människor med perfekt kontroll på sin vikt.

Av någon anledning kommer diskussionerna numera ofta in på bantning när jag är med och så naturligtvis också denna gång. Mest fascinerad blev jag av en arbetskamrat som påstod att han en gång gått ner 30 kilo på tre månader. Det är en vanligtvis synnerligen pålitlig människa och jag tror på honom också denna gång. Han berättade hur han gått helt vetenskapligt till väga och räknat ut precis hur många kalorier, eller rättare sagt hur få, kalorier som behövde för att minska till den önskade nivån på tre månader.

Det blev 600 kalorier om dan. Det är inte mycket kan jag berätta. Det är ungefär en fjärdedel av vad en vuxen man ska få i sig varje dag.

Men min arbetskamrat, som är en mycket principfast man, klarade det och rekordbantade på tre månader. Enda nackdelen var att skinnet inte riktigt hängde med utan hängde lite löst här och där efter processen.

Jag skulle inte klara sådan rekordbantning. Jag tycker redan med min modesta metod att det kurrar i magen mest hela dagen. Speciellt när jag kört äppeldieten, alltså att käka äpplen mest hela tiden. Men det är kanske en annan historia.

- Ät inte frukt du blir bara tjock!

Arbetskamraterna håller ordning på min diet när jag slår mina lovar kring fruktkorgarna här på jobbet. Men inte kan man väl lägga på hullet av att äta frukt. Tydligen kom det en varning om detta i en kvällstidning för ett tag sedan. Något skeptisk till kvällstidningarnas varningar har jag gjort mina egna undersökningar.

Något som man tydligen ska undvika är banan, den ger 97 kalorier per 100 gram. Trist bananer är väldigt gott. Så farväl alla goda bananer.

En sympatisk expert rekommenderade äpplen istället. De ger visserligen 52 kalorier på 100 gram, men det trevliga med äpplen är att det går åt energi för att äta dem också. Helst ska man förstås välja lite hårdare och mer svårätna saker.

Läste nånstans att också äpplen minsann kan göra att du går upp i vikt. Men om man analyserar siffrorna så måste man leva ett ganska expremt liv för att lägga på kilon med äppeldiet. Det handlar om att ligga på soffan hela dagarna och käka 60 äpplen om dagen.

Den som gör det har större problem än övervikten kan jag garantera.

Cyklade till jobbet i regnväder. Det är första gången faktiskt. Men jag hade inget val. Bilen är hos däckverkstaden för byte till vinterdäck. Jo, jag vet att det är för sent, men det har ju varit sommarväglag, eller...

Jag ber om ursäkta för att det inte uppdaterats något på bloggen i helgen men datorn och jag har haft en djup konflikt. Det är i och för sig min normala relation till allt vad datorer heter, men den här gången var det extra allvarligt. Nu är jag på jobbet vid en snällare maskin.

Hade annars väligt gärna solat mig i triumferna från i lördags. 92 kilo stannade vågen på, en minskning med 9 kilo sedan start betyder att etappmålet 90 kilo på julafton känns möjligt. Men då gäller det förstås att cykla i ur och skur.

Firade med Sjötunga Walewska i lördags. Fick väl några hundra kalorier extra där men det var det värt. Vinkokt sjötunga, pommes duchesse, champignoner, faktiskt lite skivad tryffel. Men vi bytte hummerstjärtarna mot kräftor.

Den godaste Sjötunga Walewska vi någonsin ätit ute var på restaurang Baldakin i Gran Canaria 1986. Nu har vi inte slevat i oss så många sjötungor på restaurang så vi har inte så stort underlag för jämförelsen. Å andra sidan åt vi den två gånger och det är rätt mycket under en veckas semester.

I morgon kan det avslöjas - har min stenhårda matdisciplin varit effektiv? Ny invägning efter förra rapportens fiasko.

Ja, mathållningen har ju varit måttlig med undantag för julbordet då - men jag sade ju från början att det inte handlade om att vara fundamentalist.

Jag vet att det i alla fall sitter en orolig person och blickar ut över sin vintertorrlagda pool. Han som lovat haka på bantningen när jag är på 92 kilo. Nedbantat julbord väntar för hans del om det ser ut att jag passerar gränsen.

För min del blir ju mathållningen över julen inte så väsentlig, eftersom vi ska åka utomlands, där det inte bjuds på julskinkor och glögg.

Å, julbordet var en njutning. Det är ju årets första bekantskap med helgens alla läckerheter för det mesta. Om fjorton dar står sillsalladen och skinkan oss upp i halsen. I alla fall mig.

Men igår var det härligt. Jag följde råden till viss del, drack rejält med vatten innan sittningen och försökte ta så mycket senap som möjligt. Jag har nog aldrig ätit så mycket senap, men det finns ju gränser. Försökte i alla fall ta till mig lite försiktigt och det fungerade rätt bra. Kanske vattnet i magen balanserade.

Urladdningen, i negativ bemärkelse, kom vid gottebordet. Knäck, hemmagjord polkagris, kola, praliner, marsipan, saftig fruktkaka. Ja, ni har varit med själva. Det blev två vändor till godisbordet.

Cyklade till i kylan till jobbet i ett tempo värdigt en Fågelumbroder. Det gick nog en del extra kalorier där. Kanske gottebordet rean kompenserats. Vi får se. På lördag blir det ny redovisning av aktuell vikt

Kom iväg lite senare än vanligt till jobbet idag. Mötte helt andra människor än vanligt på cykelbanan och dessutom många fler. Det var rent av lite trängsel där i motvinden och halvmörkret.

Nu är ju cyklister också så där lite charmigt anarkistiska när det gäller trafikregler så det gällde att se upp. Jag kör cykel enligt samma trafikregler som när jag sitter bakom ratten. Men det är det uppenbarligen inte alla som gör.

Laddar inför julbord ikväll. Det blir en utmaning. Jag läste att ett julbord normalt ger 3.000 kalorier, mer än hela dagsbehovet för en vuxen man. Det gäller att gå försiktigt fram och använda list och lite kunskap. Ska hälla i mig en liter vatten innan jag sätter mig till bords, då får det inte plats så mycket mat i magen säger de som vet.

Men varför går man då överhuvudtaget och äter, kan man fråga sig.

Köpte ett Wii igår.

Det måste vara julens roligaste bantarredskap. Alla vet förstås vad Wii är, men för er som glömt kan jag berätta. Det handlar om en spelkonsol. Man kopplar apparaten till TV:n och sedan håller man en konsol i handen och deltar aktivt i spelen. Mitt köp var förstås en basversion, men där fanns i alla fall med både boxning, tennis, golf och bowling.

Man står alltså där framför TV:n och slår hockar, uppecuttar och vänstersvingar och försöker parera motståndaren slag. Skitkul, som döttrarna uttrycker det.

Håller man på ett tag blir det lite småsvettigt.

Vår kockvän stannade kvar över de idrottsliga aktiviteterna men valde förstås golfen, han är en duktig golfare. Det var nog lika bra för då fick vi också lära oss vika klubbor som ska användas. Man ska välja det också nämligen.

Yngsta dottern visade sig vara en mästare på bowling och slog bland annat flera Turkey, det är väl tre strikar i rad, eller hur.

Jag var förstås sämst, men det är min lott i livet så det bekommer mig inte så mycket.

Jag lyckades i alla fall hitta spelet till bra pris, 1890 kronor på Media Markt. Det är billigast hittills. Då har jag ändå letat i ett par år, i vår familj sker inget utan noggranna överväganden.