Problemet

Inte vet jag om det är något problem att ingen berättar för mig vad som händer när svenskkyrkliga präster har högmässa i min församling på vår gudstjänsttid och jag ingenting får veta. Men för en rigid typ som jag är, ter det sig i vart fall problematiskt. Församlingsprästen ska väl få veta när den kompletterande verksamheten - kompletterande vad? - utförs. Och varför tänker ingen till - med frågan hur detta skulle kunna gå in i det ordinarie svenskkyrkliga arbetet i Nordölands församling? Nu var jag tf kyrkoherde de två senaste veckorna i juli och vet likväl intet. Jag tror saken illustrerar ett dilemma - krigföringens. En stor armé som traskar runt får ingenting gjort. En armé som agerar efter plan och samverkar, vinner segrar. Svenska kyrkan traskar runt. Så blir det som det blir. Men Kyrkan skulle inte traska runt utan medvetet följa Vägen. Ack, ja. Lite uppgiven känner jag mig nog. Men det kan förstås bero på den personalfortbildning vi hade i går efter hemkomsten från Berlin och en vecka med ungdomar jag gillar skarpt. Personalfortbildningen var också lysande. Vi utbildade oss bland annat på att tala spanska. Paella, sa vi.

Men vad då problem - de är möjligheter som kommer med baksidan först. Och i går plockade jag fram min lilla amerikanska bok med förteckning av ord som av politiska skäl inte får användas. Den kan bli till nytta i kyrkomötet, har jag förstått. När en journalist ringde när jag satt på KaDeWe:s vinterträdgård och skulle inmundiga min enkla lunch och berättade om kyrkomötesmotionen mot fula ord, brast jag i skratt. Så förlängs livet.