Ölandssrekordet i Wittenberg - Luther i lä

15 skulle vi ses vid Lutherhaus och 15.26 skulle taget ga. Det gick pa utsatt tid, tänkte jag för i Tyskland gäller att der Zug war pünktlich. Men alla var inte pa plats kl 15 och tiden gick. Vi skulle inte klara att komma i tid, konstaterade jag men den pigga ungdomen försäkrade att den i grupp skulle klara att springa till stationen. OK, tänkte jag och skulle springa med. Gud är god. Det stod en taxi vid Lutherhaus. Olle vann och alla hann. Nytt stabilt ölandsrekord för 2 km sprangmarsch i Wittenberg i grupp.

Jag gläds och i kväll blir det Hard Rock Café. Jag tror inte jag bekräftar nagot - men jag är med. Den gode herden överger inte hjorden, allra minst i fara. Pa hemmaplan ser vi att en präst i Svenska kyrkan som heter Sahlberg ska ha mässa i Löttorp, där jag är präst. Ölandsbladet informerar. Och mig söker det att denne SAahlberg tar över pastoralvarden i min församling. Jag är emot att OAS inte far vara i Boraskyrkor. Jag är emot att Sahlberg inte fragar utan startar egen svenskkyrklig verksamhet i min församling med mässa pa samma tid som Skäfteskärrmässan - söndag kl 11. Vad gör jag nu? Varför är det ingen ordning pa de evangelikala - de som tror de ska göra det - och har trott sa i mer än hundra ar och ännu inte lyckats ...

Jag piggar upp mig med kommentarer. Signaturen yl-va tror att jag tjatat att jag inte blev kyrkoherde i Kalmar. Fram med beläggen! Jag skrev i stället en bok Sann Myt och var därtill kontraktsprost. Att Kalmarborna var sa korkade att de inte röstade fram den som s-regeringen satt främst, kan inte vara mitt problem. Har aldrig varit. Och som prost fick jag göra mitt bästa för att stötta ocksü kyrkoherden i Kalmar. Det arbetet har hittills ingen i kontraktet klagat pa. Men det är klart - nu maste man börja klaga. Jag fattar varför.