Inga fläskkotletter

Hade jag inte varit upptagen med kärleksmässan i Högby kyrka och en del annat, kunde jag varit på fördjupningshelg i Nacka och fått veta mer om andlighet i en ny tid. Det är min gamle vän biskop Bengt Wadensjö som har hand um' at, som det heter i annat sammanhang.Kanske är det bra att jag inte är där. Med min lite i andligt avseende grovhuggna fysionomi hade jag kanske sabbat det hela. Å andra sidan har jag fått diagnosen att vara en andlig person av en kompis till Bengt - så vem vet? All förtäring levereras dock av Hälsans hus och då inser jag att det blir inga fläskkotletter. Quorn och ris, bönor, kanske sallad men sannolikt inga tomater. Morötter, kanske? Och isvatten.

Vi är på väg "till en kultur som bygger på upplevelser och hjärtats värme, en längtan efter en kärlekens gemenskap där varje människa är sedd. Vi leds mer av intuition och vår egen känsla för sanning än stelbenta system. För ledare som tänker hierarkiskt, för institutioner och samhällssystem innebär detta en brytningstid av stora mått." Är detta inte vad begreppet "Vattumannens tid" brukar stå för? Och då är väl kristendom ställd på avskivning?

Jag borde vara i Nacka. Då får jag veta mer om reinkarnation, intuition, deeksha, min personliga Mayapuls, auratolkning, healing, tibetansk-kinesisk medicin, ayurveda och till det mediterar Ma Oftedal. Men hade jag klarat det - kan jag tänka begreppet "min egen känsla av sanning" -? Nej. Min intuition säger att Sanning är en kategori utöver alla känslor. Den ÄR. Oavsett känslor. Reinkarnation? Vill ni verkligen ha mig i repris?

Hade jag till det klarat kritiken av det hierarkiska när min vän Bengan är just biskop? För det är väl hierarki om något - hierarki i system? Så grundfrågan intresserar mig - vad betyder denna andliga tid för kyrkan? Frågas det. Jag hr ett förslag till svar: Att Kyrkan ska bli markerat sakramental, allvarlig med sin identitet i andarnas tid och därför befriande världslig - eftersom Gud älskade denna värld så mycket att han gav den sin ende Son. Och så skulle vi kanske kasta os över Kolosserbrevet, ett brev just i nyandlig tid.

Skrivet av: Dag Sandahl den 26 januari 2010 22:25

Kommentarer

Vägen till Sanningen

Dag Sandahl! Jag tror att denne Charlie-vem de
t nu är?- sade något mycket klokt i en kommentar häromdagen.
"Ibland kan även en präst behöva lägga Bibeln på hyllan för att lära känna Gud bättre."
Jag kan inte tolka om detta var ironi, men jag tror, oavsett detta, att det var kloka ord.
Ibland kan man hysteriskt leta efter saker på fel ställen.
Jo, det finns kanske EN Sanning som ÄR. Men frågan är hur man hittar den. Genom att stå på huvudet i Bibeln och citera det ena bibelordet efter det andra? Nåja, du har ju mest fastnat för några få!!!
Vi får väl hoppas att det inte finns någon reinkarnation. Vad trodde Jesus och hans samtida, egentligen? Ska kolla i din Jesusbok- ännu bara på nattduksbordet- om du skriver något om det.Vi har ju det där bibelstället där han säger att Johannes är Elia? Ja, jag är inte teolog, så jag undrar bara.

Skrivet av: Lisbeth den 27 januari 2010 08:00

Repris

Nej - jag önskar ingen repris, Det är roligt nog som det är. Det var ett underbart sätt att avfärda reinkarnationstramset och jag tackar och bockar för slagfärdigheten. Är själv i intensiva debatter i Eskilstunakuriren just nu och har samtidigt avslutat en ny roman. Din recension har jag inte sett röken av - men det går inte en dag utan att jag kikar i din blogg. Blir arg ibland, hummar andra gånger och idag fick jag mig ett riktigt gott skratt.... Vi får höras direkt snart.

Skrivet av: Allan W den 27 januari 2010 08:00

hmmm :)

äntligen nåt vettigt blev nyfiken på kolosserbrevet och piper iväg för att läsa det nu :)

Skrivet av: Charlie den 27 januari 2010 08:00

Just det ja

Sant men det är ju självklart det som står i kolosser och det fick mig att fundera är det för få som bearbetar jorden idag så att säden får en bördig jordmån? fniss såg en bild av hur församlingen biter sig i svansen hur ska en osund kyrka kunna leverera sunda kristna den dagen vi alla står inför honom? Snacka om att det behövs väckelse i kyrkan ojjj.....Oooops....

Skrivet av: Charlie den 27 januari 2010 08:00

Världslig

Jag måste direkt lufta min reaktion över det provocerande uttrycket "befriande världslig". Först hajade jag till, en väl inlärd reaktion inför det som betecknas som världsligt. Men efter en stunds reflexion tror jag mej ha förstått vad Dag menar. Och, lite häpen, inser och instämmer jag i att världsligheten kan vara just befriande.

Om mina kunskaper i teologins historia inte missleder mej, har det liberala inslaget i vår kyrka under flera generationer velat (och ganska väl lyckats) begränsa trons domäner till en privat sfär, som för många tagit sej inåtvända och mystiska uttryck. Det är väldigt lätt att förväxla detta med de mystiska inslag som faktiskt tillhör vår tro. Men det är att byta ut andlighet mot spiritualism, och det har inget med kristendom att göra.

Då blir det en reell befrielse att göra anspråk på det som hör till vårt jordiska liv. Det är viktigt och det är vårt, inte något vi flyr ifrån till något "andligare".

Det kanske var något helt annat som Dag tänkte på, men min reflexion var just denna, och det är faktiskt en stor befrielse att bli påmind om.

Skrivet av: Banditen den 27 januari 2010 08:00

Dilettant kameleontprotestantism.

Vi är på väg till en "ny kultur"? Det betyder inte att vi skall anpassa oss till eller anamma allt som sköljer över oss. Kanske är det så att Domarboken ger oss hjälp att analysera vår egen situation (Jeftas dotter, Simson osv.) Profteterna fick kämpa hårt mot sin tids nyandlighet (kanaaneisk religion). Om vi ändå vore lärda kulturprotestanter som von Harnack eller Bultmann men ack nej vi är snarare dilettanta kameleontprotestanter. Mot detta hjälper bara odödlighetens läkemedel.

Skrivet av: Värmlänning den 27 januari 2010 08:00

Repris...

Käre Dag om du reinkarnerar dig som MP3- skiva, kan vi spela di hur många gånger som helst! Ett sådant helvete skall du dock slippa, tack vare den utmärkta överpersonliga kategorin SANNING!

Skrivet av: fm den 27 januari 2010 23:15

:) Jag är Charlie

Tack för de fina orden LIsbeth men det var ingen ironi utan ett konstaterande att ibland ser man inte skogen för alla träna` men som det visade sig så hade jag ju helt misstolkat vad Dag skrev. Och så kan det gå ibland.

Skrivet av: Charlie den 27 januari 2010 23:15