Ideologiproduktion och teologikritik

Jag har just läst färdigt Hans Magnus Enzensbergers bok Hammerstein eller egensinnet, som kom i Tyskland förra året och på svenska nu (Norstedts). Det är sannerligen en tysk historia som är mer än en familjehistoria - men familjehistoria i hög grad. Boken har som en av sina röda trådar integriteten hos generalöversten von Hammerstein men kanske också hos ett par av hans döttrar. Det behövs människor som kan genomskåda det som sker i det som synes ske. Kurt von Hammerstein kunde det. Han fick rykte om sig att vara bitter. "Hur lättvindigt förser man inte de som ser klarare med sådana adjektiv." (Ursula von Kardorff, citerad s 256 sv övers)

Detta sagt funderar jag över det politiska och kyrkopolitiska läget. Sverker Tronêt gjorde en genomgång av läget och visade vad Svenska kyrkan riskerar genom ett beslut om enkönad vigsel. Därefter svarade Antje Jackelén (SvD 28 juli). Det var förstås nödvändigt. Om riksdagsmajoriteten fattar att politiskt beslut om enkönad vigsel måste det konstrueras en ideologi för detta i Svenska kyrkan. "Folkkyrkor kan inte stå emot", skriver Jürgen Moltmann i ett av mig ofta brukat citat. Alltså bör ingen bli förvånad. Ideologiproduktion pågår. Å andra sidan: det är bara ideologiproduktion, skapandet av ett falskt medvetande.

Mot ideologiproduktionen kan man inte svara med annat än teologikritik, resonemang grundade på Kyrkans samlade erfarenhet. Jackelén glider mellan kategorierna, förenklar, ägnar sig åt bisarr polemik. Är oklar: "Vi tappar så lätt de rätta proportionerna när vi diskuterar sex", heter det. Vilka vi? Vilka "rätta proportioner"? Och vad då sex - är det inte frågan om vad ett kristet äktenskap är som diskussionen gäller?

Är äktenskapet en världslig sak så gör vi förstås med det vad vi vill. Men jag ska strax fara och viga. Då ska jag följa kyrkohandboken och säga att äktenskapet är "ett heligt förbund, förordnat och välsignat av Gud, himmelens och jordens Skapare". DETTA är vad Svenska kyrkan klart utsäger. Så vad menas med "världslig sak" när allt kommer till allt?

Jackelén menar att det är ett logiskt felslut om skyddet av äktenskapet nedvärderas genom att fler får del av det. Men detta är ju inte vad saken gäller. Varför ägna sig åt dimridåer? Jo, dimridåer behövs som en viktig ingrediens när ideologi produceras. Därtill en inte ringa nonchalans när problem förs fram. Att Church of England har synpunkter inom ramen för den överenskommelse vi har tillsammans och menar att beslutet försvårar samarbetet kontrasteras enkelt med att episkopalerna i USA vill ha gemenskap med oss. Ideologiproduktion, förstås. Och trollerikonst. Den överenskommelse vi faktiskt har kan vi småvisslande strunta i för Katharine Jefferts Schori och hennes Executive vill ha ett förstärkt samarbete, som vi alltså inte har! Därtill inte ett ord om vad som i övrigt pågår i den kyrka i USA, där rättsprocesserna avlöser varandra ...

Naturligtvis hör till ideologiproduktionen att påstå att Svenska kyrkan ägnat frågan om samkönad vigsel "många års reflektion nu". Det är bara inte sant. Frågan om homosexualitet har lyfts och bearbetats och resulterat i ett majoritetsbeslut i kyrkomötet om välsignat partnerskap. Men, sas då, just detta var inte äktenskap.

Jag gitter inte fortsätta och förresten ska jag iväg och viga. Ett fattar jag: Det är tid för teologi och klara intellektuella övningar för att visa vad som följer utifrån Kyrkans egna förutsättningar. Det kan kyrkopolitiker strunta stort i om de representerar riksdagspartierna eller deras avläggare. De har ju bara en förväntan på sig, som Maud Oloofsson uttryckte det, att genomföra partiets politik i kyrkomötet.

En gång till: att biskopar då blir ideologiproducenter är inte ägnat att förvåna. Men lite skämmigt.