Biskop Bertil

Biskopen, teologie jubeldoktron mm mm Bertil E Gärtner dog i dag på morgonen. Vad minns jag - en man som lärde mig mycket? Kanske. En man som utstod mycket? Säkert. En man som i så mycket stod för så mycket av klassisk kristen tro i ett integrerat andligt li? Självklart! En man med bett i repliken när det behövdes - jo, jag vet hur den vetenskapligt skolade och omutlige tänkte och vad han hade svårt att tåla när teologi blev kyrkopolitik. Men när jag satt i bilen, på väg från högmässan i Högby till dopgudstjänsten i Källa - vi kan ju bara ha två gudstjänster på grund av valet i dag - visste jag vad jag allra mest vill minnas och påminna om.

Det var Bertil som blev biskop Bertil, inte biskop Gärtner. Biskop + efternamn var det som gällde på 1970-talet. Man talade hövligt om biskop Lindegård eller biskop Ström eller ärkebiskop Sundby. Det var de högkyrkliga som i stället talade om biskop Bertil. Markeringen var medveten - och den uppfattades. Inte stod det på förrän de andra, de statskyrkliga hakade på. Nu blev också deras tal om sina generaldirektörer i det kyrkliga ett personligt vtal. Efternamnen lämnades. Biskoparna blev biskop + förnamn. De flesta var knappast värda detta förtroendefulla tal - och är det inte nu. Men Bertil var det. Och han var först. Vad han var som biskop uppfattade vi och talade därefter och bad för honom på så vis.

Detta är en kyrkohistorisk notis men den 20 september 2009 när Bertil snart är 10 timmar död, förtjänar notisen sin plats. Det var verkligen skillnad på biskoparna med efternamn och Biskopen med förnamn. Namnbruket fick också en konsekvens. Alla började tala om biskop Giertz på samma sätt - biskop Bo. Det hade man aldrig gjort när han var stiftschef. Och till icke ringa del var detta Bertils förtjänst. Han förstod att använda sig av Bo Giertz. Och för min del har jag vid en prästvigning lagt min hand på prästkandidaternas huvud tillsammans med biskoparna Bertil och Bo. Det var stort.

Hur talar jag om biskoparna i dag. Biskop + efternamn, förstås, ibland generöst med ett instoppat förnamn. Aldrig med intimiteter.

Skrivet av: Dag Sandahl den 20 september 2009 14:36

Kommentarer

Christianus mihi nomen est, catholicus cognomen.

"Svenska Kyrkan betygar i sina egna bekännelseskrifter sin vilja att vara katolsk. Det är helt naturligt, att hon måste göra det. Hon skulle annars ha avfallit från den tro, som av ålder alla kristna över hela jorden endräktigt bekänt sig till" Så skriver biskop Bo i sin bok Kristi Kyrka s 90. Det är denna tro biskop Bertil bevarat och kämpat för.
R.I.P. Biskop Bertil

Skrivet av: Värmlänning den 20 september 2009 16:15

Biskop Bo - katolik?

Det finns en sägen - ev. med faktaunderlag - om att biskop Bo Giertz dog som katolik. På sitt yttersta, på ett vårdhem i Djursholm, bad han om en präst, och Danderyds församling skickade en kvinna. Bo Giertz vände sig i stället till en katolsk präst, som hörde hans bikt och gav honom sjuksmörjelsen och Nattvarden. På så sätt manifesterade han, med bevarad trohet till sin egen fromhetstradition, Svenska Kyrkans katolicitet. Är det bara en skröna? Vem fanns vid biskop Bertils dödsbädd, och vem kommer att begrava honom och be för honom?

Skrivet av: Paul den 21 september 2009 06:30

Bertil Episcopus Gärtner

Som nu detta var grejen att få kalla biskoparna vid förnamn; det har ju högkyrkligheten gjort i decennier med prästerna, fader Dag, fader Staffan och f Sven et c.

Grejen med B E G är ju att han trots influenser, inte minst under sin vistelse i det reformerta och liberala Princeton-universitetet, kom att förbliva fast vid ämbetsläran och bekände i skrift och ord Frälsaren Jesus Kristus. Och att med denna sin bekännelse blev en självständig och unik biskop i Svenska kyrkan.

Man kan jämföra det med K G Hammar och andra vars bekännelse mynnar ut i frågor som varken de eller andra kan besvara.

Bertil Gärtner var den siste av biskopar i Svenska kyrkan som stod fast vid kyrkans klassiska tradition.

Och då kan man säga: Requiescat in pace

Skrivet av: Klosterlasse den 22 september 2009 09:30

Biskop Bertils memoarer?

På den officiella SveKyrkliga publikationens sajt finns en intervju med dig, där du säger att du har en pärm med biskop Bertils ofullständiga memoarer. Du skriver ju Kyrklig Förnyelses historia (?), så det är bra att du har materialet där. Tror du att vi andra får läsa dem någon gång? De borde vara intressanta! Eller får vi bara se dem som fotnoter i din bok?

Skrivet av: f Mikael som vill läsa dem den 22 september 2009 09:30

Sant eller inte, Danderyds församling?

Här går det inte att gömma sig bakom självaårdens tystnadsplikt.
Skickade Danderyds församling en kvinnlig präst till biskop Bos dödsbädd?
Vem beslöt? Motivering?
Fanns det inte andra präster i Stockholm som kunde kallas , så att man inte riskerade att kränka den döende?
Ville man knipa poäng på att Giertz "godkänt" en kvinnlig präst på sin dödsbädd?
De som bor i Danderyd hör till Svek och anmält tveksamhet till "ämbetsreformen " vill säkert veta om detta är en medveten policy !

Skrivet av: fM den 22 september 2009 09:30