Onsdag, den 1 september 2010 kl. 15:32
Trevligt, trevligt
Det har varit stiftsstyrelse i dagarna två och Johansson var där. Det var trevligt på alla sätt och vis. Johansson själv var glad. Han ger sig in i biskopsgärningen med lust och ingenting av åtbörder eller tal sa emot detta. Vi skålade och han gratulerades. Jag lämnade lite diskret över ett par böcker - Huvudsakligt och Den stora berättelsen. Det är väl bra att stiftets biskop vet vad präster i stiftet skriver. Jag hoppas han var glad - för det var rätt länge sedan jag regelmässigt försåg stiftschefen med mina alster. Wejryd skulle, tänkte jag, väl antingen inte plågas med alstren, alternativt inte få gratisläsa. Jag vet inte så noga. I stiftskansliets bibliotek finns en hylla med avhandlingar som stiftets präster skrivit. Min återfinns inte där. Ingen har bett att få den.
Men trevligt - ja, efter dagens besök vid fiskodling och gårdsbutik och domkyrka i Kalmar (Atle Burman lästes vid lunchkonserten), funderade jag över läget i Svenska kyrkan. Hur kommer det sig att vi har det så trevligt och att så få ser att det är någon kris på gång. Monologen om pastor Jansson avslöjade krisen - och det är 50 år sedan! Men jag tror jag ser komplikationen. Dels skulle högkyrkliga präster bygga församling, dels bära fram en allvarlig kyrkokritik (variationer på Hartmans av mig odödliga uttalande under hatthyllorna i Adolf Fredriks församlingshem). Antagligen var vi inte brutala nog. Folk tyckte om församlingslivet och vad som hände i den då så kallade rikskyrkan eller ens i stiftet, var inte deras begravning. Vi har det bra i vår församling och det räcker gott. Nu gör det inte det - och då är det så dags.
Jag funderar fortsatt vidare. Gäller det att förvalta allt det trevliga vi har på gång, väljer man en trevlig biskop, kyrkoherde etc. Och så undviker man att något otrevligt ska sägas. Otrevliga ord är till exempel haverikommission. Otrevligt är det också med kyrkostatistik. Konstigt nog kan det tänkas vara trevligt att lägga samman församlingar, stänga kyrkor, dra in prästtjänster och annat sådant. Men då utövas ju makt och att utöva makt är trevligare och roligare än att --- ja, jag kan inte skriva ordet för det är just det ord på "k" som kyrkomötet förväntas bannlysa.
Kan det vara så att Gud låter oss gå till vägs ände därför att vi valde allt det trevliga och tappade det heliga - uppdraget och utmaningen? Funderade jag när jag hade ont i vänsterbenet och linkade runt i Kalmar och tyckte synd om mig själv men inte vågade ta de riktiga smärtstillande pillren för jag måste köra bil. Somliga är det synd om. Mest de som har krämpor. Och löjligt ser det ut där jag går med min stödkäpp. Fast i går tröstade jag mig med att bada jacuzzi för det fanns ett sådant badkar på mitt rum på Stufvenäs. Det är, för den som inte vet, som att släppa sig i badkaret - fast mer. Och trevligare!
annonsutrymme
