(0) Skriv kommentar Tipsa en vän

Tre mål gäller för Kalmar HK

SPORTEN Publicerad 120331 06:00

Idag, lördag, är det dags för Kalmar HK att spela returen i kvalet till division 1. Det är bara en sak som gäller – tre mål och avancemang till nästa kvalrunda.

- Det finns en stor revanschlusta i laget, vi måste bara bjuda till lite mer än i hemmamatchen, säger tränaren Joachim Löfstedt.

Första matchen spelades i Kalmar i onsdags, då vann Trollhättan med två mål. Det blev en allt annat än en lugn och timid tillställning. Trollhättan spelade mycket tufft och Kalmarspelarna hade alla ett blåmärke eller två efter matchen.

- Vi var förberedda på det. Men nu vet vi verkligen vad som krävs, vi måste bjuda till mer och sticka in näsan även om det gör ont, säger Joachim Löfstedt.

Jämfört med hemmamatchen så tvingas Kalmar göra två förändringar.

- Det blir lite annorlunda. Christian Berntsson som stod i mål utgår på grund av jobb och även Patrik Rosenqvist måste jobba, han ersätts inte, men Fredrik Erenius kommer in på målvaktssidan.

Just målvakterna kan vara det som fäller avgörandet i bortamatchen.

- Båda lagen har bra målvakter, men kan vi få hål på deras så har vi mycket vunnet, samtidigt som våra spikar igen.

Spelet var i alla fall jämt i den senaste matchen.

- Jag bedömer det som 50/50 vem som går vidare. Det laget som kan ta mest stryk och som har mest fart kommer att ta sig vidare, säger Löfstedt.

Bild Anders Jönsson anders.jonsson@ostran.se
0480-42 93 48
(0) Skriv kommentar Tipsa en vän
Bild

KFF-andan lever vidare

Bergstrand och Rydström försvann, men matcherna mot IFK Göteborg (1-1) och IF Elfsborg (0-0) har visat att det eviga gnetandet och poängplockandet mot storklubbarna är något som inte existerade i några enstaka personers närvaro, utan något som sitter fastetablerat i KFF:s trupp.
Rydström nämner ofta den psykologiska skillnaden som Fábio Augusto tillförde till KFF när han anlände inför säsongen 2004. För Fábio var det en självklarhet att KFF skulle kunna vinna matcher mot topplagen, trots att de då var nykomlingar i Allsvenskan. Den självklarheten spred sig till resten av truppen, och resultatet blev att KFF under nästan varenda säsong har varit poängstarka mot de på papperet kvalitetsstarkare lagen.
Det verkar som att samma attityd finns kvar i KFF-truppen, trots att de självklara ledarnamnen har lämnat.
Eklund valde att ta samma fysiska strid på IFK Göteborg som laget tog mot Falkenbergs FF. Eriksson fick vara på en kant för att hjälpa Nouri att stänga av IFK Göteborgs Larsson/Augustinsson, Hovda och Hallberg hade under den första halvleken fler dueller än passningar, och Dioufs roll verkade bestå av att löpa 10 kilometer på en timme samt assisterade Elm i targetjobbet innan ett givet byte skulle ske.
Det blev en för stor saknad av Ismael och Romário. Det blev ingen längd i anfallen, utan det enda KFF kunde hota med var att komma runt på kanterna och slå tidiga inlägg. KFF klarade oftast av standardpassningarna, men när passningskvaliteten behövde höjas så hade laget ingenting att bidra med. Samtidigt försökte IFK Göteborg hitta instick bakom KFF:s backlinje, men trots att de var bollskickligare så fick de aldrig chanserna som de ständigt sökte efter.
Det var under perioden då IFK Göteborg inte gjorde det hårda jobbet, under de första tio minuterna i andra halvlek, som KFF också var som bäst. Till skillnad från IFK Göteborg har inte KFF en trupp med tio-tolv A-landslagsmeriterade spelare, men under de tio minuterna fanns ett visst hopp om att KFF skulle kunna kontrollera matchen, och då gjorde också Hallberg ett frisparksmål.
Efter det började IFK Göteborg förstå vad de hade gjort för fel, och då kom också en kvittering bara några minuter efter ledningsmålet. Respekten för KFF finns dock fortfarande kvar. När det återstod en kvart bytte KFF in Ismael, och direkt gick IFK Göteborg ned till att spela med en anfallare och istället sätta in Mahlangu. Stahres glädje över en poäng trumfade hans vilja att hota KFF en sista gång.
Frågan är om mittfältarna tvingas göra ett för hårt jobb i defensiven den här säsongen. Ifjol tvingades de offensiva spelarna lägga ned ett hårt jobb på att vinna tillbaka bollen högt upp i planen, det så kallade ”gegenpressing”, vilket underlättade för mittfältarna som var mer utvilade när de anföll. I år verkar det som att mittfältarna får lägga ned ett hårdare jobb på mittfältsstrider, de behöver i större utsträckning vinna bollarna i dueller istället för att plocka upp misslyckade motståndaruppspel, vilket gör det mer problematiskt att orka med att tillföra saker av värde i det offensiva spelet.
Ibland krävs det vila för att spelarna ska vara fräscha nog att göra de viktiga uppgifterna i offensiven med bästa möjliga resultat. Det kan betyda fler positiva rubriker för Elm och Söderqvist, men ett svårare jobb för exempelvis Ismael och Hallberg (förutom när de smäller in frisparkar).
Jonas Hansson

KFF-andan lever vidare

Bergstrand och Rydström försvann, men matcherna mot IFK Göteborg (1-1) och IF Elfsborg (0-0) har visat att det eviga gnetandet och poängplockandet mot storklubbarna är något som inte existerade i några enstaka personers närvaro, utan något som sitter fastetablerat i KFF:s trupp.

Rydström nämner ofta den psykologiska skillnaden som Fábio Augusto tillförde till KFF när han anlände inför säsongen 2004. För Fábio var det en självklarhet att KFF skulle kunna vinna matcher mot topplagen, trots att de då var nykomlingar i Allsvenskan. Den självklarheten spred sig till resten av truppen, och resultatet blev att KFF under nästan varenda säsong har varit poängstarka mot de på papperet kvalitetsstarkare lagen.
Det verkar som att samma attityd finns kvar i KFF-truppen, trots att de självklara ledarnamnen har lämnat.
Eklund valde att ta samma fysiska strid på IFK Göteborg som laget tog mot Falkenbergs FF. Eriksson fick vara på en kant för att hjälpa Nouri att stänga av IFK Göteborgs Larsson/Augustinsson, Hovda och Hallberg hade under den första halvleken fler dueller än passningar, och Dioufs roll verkade bestå av att löpa 10 kilometer på en timme samt assisterade Elm i targetjobbet innan ett givet byte skulle ske.
Det blev en för stor saknad av Ismael och Romário. Det blev ingen längd i anfallen, utan det enda KFF kunde hota med var att komma runt på kanterna och slå tidiga inlägg. KFF klarade oftast av standardpassningarna, men när passningskvaliteten behövde höjas så hade laget ingenting att bidra med. Samtidigt försökte IFK Göteborg hitta instick bakom KFF:s backlinje, men trots att de var bollskickligare så fick de aldrig chanserna som de ständigt sökte efter.
Det var under perioden då IFK Göteborg inte gjorde det hårda jobbet, under de första tio minuterna i andra halvlek, som KFF också var som bäst. Till skillnad från IFK Göteborg har inte KFF en trupp med tio-tolv A-landslagsmeriterade spelare, men under de tio minuterna fanns ett visst hopp om att KFF skulle kunna kontrollera matchen, och då gjorde också Hallberg ett frisparksmål.
Efter det började IFK Göteborg förstå vad de hade gjort för fel, och då kom också en kvittering bara några minuter efter ledningsmålet. Respekten för KFF finns dock fortfarande kvar. När det återstod en kvart bytte KFF in Ismael, och direkt gick IFK Göteborg ned till att spela med en anfallare och istället sätta in Mahlangu. Stahres glädje över en poäng trumfade hans vilja att hota KFF en sista gång.
Frågan är om mittfältarna tvingas göra ett för hårt jobb i defensiven den här säsongen. Ifjol tvingades de offensiva spelarna lägga ned ett hårt jobb på att vinna tillbaka bollen högt upp i planen, det så kallade ”gegenpressing”, vilket underlättade för mittfältarna som var mer utvilade när de anföll. I år verkar det som att mittfältarna får lägga ned ett hårdare jobb på mittfältsstrider, de behöver i större utsträckning vinna bollarna i dueller istället för att plocka upp misslyckade motståndaruppspel, vilket gör det mer problematiskt att orka med att tillföra saker av värde i det offensiva spelet.
Ibland krävs det vila för att spelarna ska vara fräscha nog att göra de viktiga uppgifterna i offensiven med bästa möjliga resultat. Det kan betyda fler positiva rubriker för Elm och Söderqvist, men ett svårare jobb för exempelvis Ismael och Hallberg (förutom när de smäller in frisparkar).
Jonas Hansson

Skyttekungen fick den stora chansen

En låst match. Måns Söderqvist fick den stora möjligheten att avgöra den.
– Det är små marginaler, säger forwarden.

Fem poäng den här veckan. Nio totalt.
Kalmar FF är fortfarande obesegrat i allsvenskan efter 1–1 mot IFK Göteborg inför 9 485 personer på Guldfågeln Arena.
Blåvitt hade ett stort bollinnehav utan att skapa något hett läge i den första halvleken.
Melker Hallberg bröt dödläget när han drog in en frispark, via gästernas mur, i den 54:e minuten.
– Jag kände att jag fick en bra träff, sedan touchade den lite på en spelare. Det var ett fint mål. Ja, det var en riktigt skön känsla, säger mittfältaren.
Bara sex minuter senare var det kvitterat. Malick Mané vände bort Marcus Nilsson, passade in till Robin Söder som träffade stolpen bakom Lars Cramer. Martin Smedberg-Dalence drog in returen.
I minut 78 fick allsvenskans skytteligaledare Måns Söderqvist den stora möjligheten att avgöra.
John Alvbåge rensade rakt på Söderqvist som träffade burgaveln i öppet läge.
– Jag fick bollen hårt i magen, tappade lite luft där. Jag hann inte se var målet var utan vände mig om sköt. Jag hade mer tid än vad jag trodde, jag borde ha vänt runt först och sedan skjutit, det är små marginaler, säger Söderqvist.
Du fick starta på bänken, förklaringen?
– Att jag skulle hoppa in när det öppnade upp sig, vi var inställda på mycket kamp.
David Elm:
– Jag tycker att bollen var mest i luften i dag. Spelmässigt var det ingen bra match men vi visade moral och offervilja, säger KFF-kaptenen.
DAVID WINBERG
DANIEL BOGEFORS

OAIK-jublet fastnade i halsen

Det såg ut att bli en drömstart i division 1 för OAIK. Men efter 93 minuter fastnade jublet i halsen.
– Nu känns det bara tungt, säger tvåmålsskytten Joakim Lengyel.

Nästan tusen personer (928) hade letat sig till Arena Oskarshamn den här soliga påskaftonseftermiddagen. De bjöds på rejäl dramatik.
Vi börjar med det sista som hände i matchen.
OAIK hade en 2–1-ledning och inte mycket tydde på att gästerna från Halland – även om de hade mycket boll – skulle kvittera.
Men det skulle de.
Hörnan efter 93 minuter landade hos förre IFK Göteborgsanfallare Kamal Mustafa, som tryckte in 2–2-bollen bakom Lucas Hägg-Johansson i OAIK-kassen.
Det var i stort sett matchens sista spark.
– Just nu känns det bara tungt. Innan matchen hade jag nog varit nöjd om någon sagt att det skulle bli 2–2, men nu...nä, det känns som att vi hade kontroll på dem, säger Joakim Lengyel.
Han var på god väg att bli hjälte. När han byttes ut efter 80 minuter hade han gjort båda OAIK:s mål och vänt 0–1 till 2–1.
1–1 kom efter 25 minuter och var riktigt snyggt. Filip Jägerbrink skickade in en hård frispark som Lengyel mötte med vristen och dundrade in bakom Vladimir Lukic i Halmiakassen.
2–1 tio minuter in i andra var också läckert.
– Agebjörn nickade bollen i djupet och jag kom fri.
OAIK sjönk under sista halvtimmen långt ner i banan. Halmia hade mycket boll, dock utan att skapa särskilt mycket. I stället hade OAIK ett par bra lägen att göra 3–1. Närmast var Jägerbrink och Agebjörn som i samma anfall fick öppna lägen, men bommade dubbelt.
OAIK-tränaren Henrik Larsson:
– Så här är det i fotbollen. Visst är det trist att tappa segern på övertid, men jag är helt säker på att vi också kommer att vinna matcher som står och väger i slutet. Vi kan gå stolta från den här premiären med högt huvud.
Ni hamnade väldigt lågt i försvarsspelet i andra – var det medvetet för att spela på resultatet?
– Visst spelade vi lite på resultatet, men så lågt var inte tanken. Det är lätt att man sjunker för lågt. Halmia hade mycket boll, men jag tycker inte de skapade i princip någonting.
Halmiatränaren Peter Lindau var nöjd med poängen, men missnöjd med spelet.
– Vi har ju bollen i stort sett hela tiden, men vårt försvarsspel är riktgit svagt. Vi förlorar dueller och gör enkla misstag. Vi lät Oskarshamn vinna bollen för lätt.
Halmias poängräddare, Kamal Mustafa, var imponerad av motståndet.
– Jag tycker att Oskarshamn var bra. Defensivt var de riktigt starka och deras målvakt gjorde en fantastisk match.
Nästa uppgift för OAIK är Göteborgslaget Qviding på lördag.

Grafik
annonsutrymme