(0) Skriv kommentar Tipsa en vän

Löfstedt tackar för sig

SPORTEN Publicerad 120405 06:20

Efter två säsonger tackar Joachim Löfstedt för sig som tränare i Kalmar HK.

– Jag känner att det är dags att gå vidare, konstaterar 30-åringen.

Under Löfstedts ledning har herrlaget i Kalmar HK nått fram till kvalspel mot handbollens division 1 två år rad – och båda gångerna har man fallit på mållinjen.

– Men även om vi hade lyckats ta steget upp till ettan hade jag med största sannolikhet fattat samma beslut som jag nu gjort.

– Min ambition är att få träna ett lag som kan vinna SM-guld, och den ambitionen kommer jag inte att lyckas med om jag stannar kvar här i Kalmar.

?Vilken blir din nya klubbadress?

– Det är inget klart i nuläget. Jag har fått en del erbjudanden och förhoppningsvis blir det klart under de närmaste veckorna.

– Det enda jag kan avslöja är att jag med allra största sannolikhet kommer att träna ett handbollslag högre upp i seriesystemet än Kalmar HK.

– Jag är intresserad av att se om mitt sätt att träna ett handbollslag håller på en högre nivå.

Valde att stanna

Redan efter förra säsongen fick Joachim Löfstedt erbjudanden om att träna lag på en högre nivå, men då valde han att stanna i Kalmar HK.

– Det stämmer, jag ville ge det jag hade påbörjat en säsong till. Och även om vi inte lyckades ända fram i år heller tycker jag att vi var lite bättre i år än förra året.

Men vem som ska axla Löfstedts mantel som tränare i Kalmar HK är i skrivande stund inte klart.

– Nej, vi några olika koncept som vi ska följa upp. Vår förhoppning är att vi ska kunna presentera en ny tränare under april månad, säger föreningens Thomas Pettersson.

Två spelare lämnar

På spelarfronten är Robin Löfstedt och veteranen Anders Zackrisson de enda som aviserat att de inte kommer att spela för KHK nästa säsong i division 2.

– Vi hade ett möte igår kväll och när jag frågade killarna om de skulle fortsätta fick jag ja från samtliga utom från Jacob Oskarsson och Christian Berntsson som ville avvakta och se vem som blir ny tränare innan de bestämde sig, konstaterar Pettersson.

(0) Skriv kommentar Tipsa en vän
Bild

Var finns ryggraden i årets upplaga av KFF?

Du kan välja att göra som Malmö FF. Åka ner till Turin, kliva in på Juventus Stadium, lämna mössan kvar i omklädningsrummet, spänna ut bröstkorgen, markera närvaro och visa att man är beredd att göra rätt mycket för sin stad, sin förening.

Allt det där som inte Kalmar FF gjorde på Behrn Arena.
Det var imponerande att se Markus Rosenberg, hur han visade väg när han från start gick in och skickade på den allt annat än sympatiske Stephan Lichtsteiner.
Det är så en kapten uppträder när förutsättningarna är tuffa, på gränsen till omöjliga och ett mästarlag från en klassisk liga står på andra sidan med uppdraget att putsa på sin egen Europastatus.
Malmö FF och Kalmar FF spelar i samma serie, allsvenskan. När man såg hur lagen närmade sig sina uppgifter i Turin och Örebro är det svårt att greppa.
När MFF växer, förminskas Kalmar FF.
När MFF åker hem från Turin gör man det med anständigheten i behåll. När KFF lämnar Närkeslätten är man ett lag som tagit ett nytt steg bakåt.
Sex raka förluster på bortaplan, i sig rätt dåligt, men det är hur det här laget ser ut när man lämnar Guldfågeln Arena som bara ställer nya frågor om vilken riktning det här lagbygget är på väg.
Vi ska naturligtvis inte glömma bort positionen (sexa), inspelade poäng (34), hemmafacit (obesegrat) och att kontraktet är klart med sju omgångar kvar.
Men.
Var finns ryggraden, karaktärerna, vinnarskallarna och modet?
Jag pratade med Hasse Eklund om det här i förra veckan. Han var själv förvånad över vilken skillnad det är på hur laget uppträder hemma och borta när han ser matcherna i efterhand; att det är nödvändigt med en förändring i attityd om KFF ska närma sig toppen. Vi talade också om bristen av informella ledare.
Insatsen mot Örebro SK förändrade ingenting i sak. Det är rätt märkligt när det är en färsk målvakt, Ole Söderberg och en marginaliserad serb, Nenad Djordjevic, som är ensamma att visa attityd från start.
I allt väsentligt var ÖSK bättre, men deras villkor kunde knappast varit mer gynnsamma. Kalmar lämnade över bollinnehav och ytor, valde bort duellspel och bjöd på så många tekniska fel att jag tappade räkningen efter en kvart.
Daniel Sobralense är en förträfflig fotbollsspelare när ingen skaver hälsenor och låter honom komma rättvänd i ytan framför backlinjen. Nordin Gerzics självförtroende växer när han ostört får tid och utrymme för att etablera passningsspel långt in på motståndarens planhalva; och det är på gränsen till tjänstefel när ingen står upp bättre mot Robert Åhman Perssons fula armbågar när domaren Johan Hamlin fegade ur.
Att det såg ut som det gjorde på Behrn Arena är ingen slump. Vi såg samma tendens i Göteborg, Borås, Åtvidaberg, Malmö och Solna. Inte vid något tillfälle har KFF varit nära. Matcherna har förlorats välförtjänt kopplat till prestation.
Sex förluster och 2–15 i målskillnad.
Hösten 2013 var poängmässigt enastående bra. Våren 2014 på samma nivå så länge Kalmar hade ett försvarsspel som hängde ihop, men det fanns skönhetsfläckar för den som ville se och ett lag som lämnade över mycket till slumpen eller en individuell prestation.
I Örebro saknades linjer och struktur i spelet, ytorna mellan lagdelarna var enorma och det ser ut som om spelarna inte längre kan samarbeta, eller så är beslutsfattandet (spelförståelsen) av så låg kvalitet att misstag blir mer regel än undantag.
Grundtanken under EM–kvaluppehållet var att ta ett steg tillbaka, börja om med grunderna, lyfta fram identiteten igen, skapa något hållbart. Det var vad man kommunicerade efter 1–2 i cupen mot Kristianstad och 0–2 på Ullevi.
Vi fick en ny förlust, en ny svag insats.
På söndag kommer Djurgården till Guldfågeln Arena. Förtroendekapital ska återvinnas, en svit bevaras.
Kalmar FF är obesegrat hemma sedan omgång 28 förra året. Motståndare: Djurgårdens IF.

Grafik
annonsutrymme