annonsutrymme
annonsutrymme
En kvinna tigger pengar i det som, enligt ett högerinstitut, är världens friaste ekonomi: Hong Kong. Men vems frihet talar vi om - egentligen?Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 100727 09:09.
Sverige har under de senaste åren blivit allt friare. Vårt land stoltserar nu på 21:a plats över länder med störst ekonomisk frihet. Vid mätningen innan var vårt land på plats 26.
Det hävdar i alla fall rapporten "Index of Ekonomic Freedom" som nyligen publicerades av ett amerikanskt konservativt institut.
Med Hong Kong i topp och Nordkorea i botten av de 179 bedömda länderna kan en 21:a plats för vårt land synas vara ett hyggligt resultat.
Säkert kommer vi därför också att få höra de borgerliga budbärarna i årets valrörelse sjunga den nuvarande regeringens lov och prisa dess arbete i den förlovade frihetens tjänst.
"Se så mycket friare vårt land har blivit!", kommer det inte utan entusiasm att utropas på gator och torg.
"Låt inte Sverige förfalla till den ofrihet som rådde under den tidigare S-regeringen!", fyller troligen ytterligare någon ideologisk tungomålstalare i.
Ballonger stiger till väders, konfetti singlar ner, leenden dras ut, gnistrande vita tandrader visas och blommor utdelas.
Men vad mäter egentligenrapporten? Vems frihet är det som har bedömts? Och vilka slutsatser ska vi egentligen dra?
För den som tar sig tid att gå igenom de kriterier som ligger till grund för de i rapporten framlagda uppfattningarna, är det inte svårt att konstatera att det huvudsakligen handlar om frihet för den som äger kapital och som redan är mäktig.
Ju färre lagar och regleringar som finns, ju lägre skatter som tas ut, ju mindre av fackligt inflytande som finns, desto större är nämligen friheten, enligt denna rapport.
Länder som däremot har valt att satsa på en stor gemensam sektor, som väljer att ta ut förhållandevis höga skatter och som försöker skapa en rimlig maktbalans mellan arbetsgivare och arbetstagare, får det alltså svårare än andra att komma högt på listan över ekonomisk frihet.
Sålunda är friheten större i länder som Singapore, Chile och Estland än vad den är i Sverige, även om vårt land nu avancerar.
Men den borgerliga inställningsom det ges uttryck för i denna rapport representerar en mycket snäv syn på frihet, och förtjänar ideologiskt tuggmotstånd.
Frihet för arbetsgivare att slippa fackliga rättigheter värderas exempelvis högre än löntagarnas frihet att behandlas utan godtycke vid uppsägning.
Frihet för kapitalägare att slippa betala skatt på sin förmögenhet uppskattas som så mycket mer värdefull för ett lands frihet än pensionärers frihet att ha ekonomisk trygghet på ålderns höst genom ett starkt pensionssystem.
Frihet för storföretag att slippa regelverk till gagn för miljön ses som viktigare än allas vår frihet att kunna andas frisk luft och dricka rent vatten.
Friheten för välbeställda att slippa betala skatt, för att vi ska ha en vital gemensam sektor, anses ha större tyngd i rapporten än friheten för den som blivit arbetslös att inte behöva lämna hus och hem eller friheten för den som blivit sjuk att inte vara tvungen att skuldsätta sig för att få vård.
För högern är nämligenjämlikhet och trygghet frihetens fiende.
Omfördelning mellan rik och fattig, mellan frisk och sjuk, mellan ung och gammal, mellan stark och svag, ses som ett farligt ingrepp i den ekonomiska frihet som är allt annat överskuggande.
För socialdemokratin är däremot jämlikhet och trygghet frihetens förutsättning.
Först när friheten tillkommer alla, på rättvisa och jämlika villkor, kan vi tala om riktig frihet.
Verklig frihet erövras inte i konkurrens och på andras bekostnad, utan tillsammans med andra.
Och att Sverige nu avancerar på denna ranking säger i själva verket någonting om vad som håller på att hända i vårt land.
Ty det framstår som absurt att friheten sägs ha ökat när sysselsättningen har fallit och arbetslösheten stegrats.
När inkomstskillnaderna blivit allt större och barnfattigdomen vuxit. När lyxbåtarna blivit fler samtidigt som välfärdsarbetarna blivit färre.
När gemensamt ägda apotek har sålts till riskkapitalister i skatte- paradis samtidigt som social-bidragsutbetalningarna exploderat i landets kommuner.
Men det kanske säger någonting om högerns syn på frihet.
Den omfattar nämligen inte alla.
Och en ideologisk debatt om frihet för vem och till vad vore det utmärkt om vi fick i årets valrörelse.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme