annonsutrymme
annonsutrymme
Våghalsigt, djärvt, dumdristigt? Till skillnad mot i Sverige försöker i alla fall USA och dess president Barack Obama satsa för att häva den ekonomiska krisen.Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 090226 02:00.
Iskuggan av den mediala konfetti som under gårdagen yrde runt läsare, lyssnare och tittare med anledning av det förestående bröllopet mellan kronprinsessan och Daniel Westling försökte USA:s nyvalde president Barack Obama ingjuta lite mod och hopp i sin av kris och krig hårt prövade nation.
I sitt första stora tal efter sin överväldigande presidentinstallation förklarade Obama för kongressen att det nu handlade om återuppbyggnad och att vad som krävs är omfattande investeringar.
Trots gigantiska offentliga budgetunderskott avser presidenten både göra stora satsningar på att häva finanskrisen, stimulera ekonomin och uppfylla de närmast osannolikt omfattade vallöften som ställdes ut i höstas.
Det handlar således om att rädda hela det finansiella systemet med hjälp av hundratals miljarder dollar, reformera sjukvården, se till att alla amerikaner får en sjukförsäkring värd namnet, satsa på utbildningssystemet och investera dollarmiljard efter dollarmiljard på att göra energisystemet miljövänligt.
Samtidigt ska inte den amerikanska bilindustrin glömmas bort, lovade Obama.
Det är inte utan att man undrar hur han ska klara av denna enorma utmaning samt hantera de gränslösa förväntningar som han i valrörelsen inte såg någon anledning att dämpa.
Men självfallet ärdet bara att hoppas att Obama lyckas få upp den amerikanska ekonomin på vägen igen efter det sönderfall som den misslyckade George W Bush lämnade efter sig.
Ty det som är bra för USA är också bra för världsekonomin - och därmed också för Sverige.
Sannerligen kan det behövas.
Gårdagens besked från det svenska statliga Konjunkturinstitutet var inte roliga. Stämningsläget hos både företag och hushåll är fortsatt mycket dystert.
Både inom detaljhandeln och bland hushållen är läget mycket svagare än normalt och tillverkningsindustrin går på knäna.
Pessimismen är påtaglig, och självfallet bidrar detta till att både fördjupa och förlänga det närmast depressionsliknande tillstånd som vi befinner oss i.
Bransch- och arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier spådde i går att investeringarna i deras sektor sjunker med fem procent i år och cirka 20 000 jobb försvinner i deras bransch.
Men till skillnadmot USA:s president Barack Obama gör inte den svenska regeringen särskilt imponerande ansträngningar för att åtminstone försöka mildra de inhemska skadeverkningarna av den internationella krisen.
Tvärtom innebär regeringens besked att det i alla fall inte nu blir några nya pengar till kommuner och landsting, att sysselsättningen kommer att falla, kvaliteten i verksamheten försämras och otryggheten gripa omkring sig.
Regeringens nedrustning av de sociala försäkringarna bidrar till att göra en redan dålig konjunktur ännu sämre.
Arbetsmarknadspolitiken har skalats ner till närmast anorektisk nivå.
Krisbekämpningen har överlåtits åt Riksbanken.
Fredrik Reinfeldt är ingen Barack Obama. Men hade han haft en tiondel, ja en hundradel, av den handlingskraft och jävlar-anamma som den amerikanske presidenten nu ger uttryck för så hade krisen här hemma i Sverige kunnat mildras.
Yes, we can!, sa Barack Obama under sin valkampanj.
No, we can´t!, säger Reinfeldt när krav på nya åtgärder nu ställs.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme