annonsutrymme
annonsutrymme
Ibrahim Baylan, här framför partiets kriskommission, anser att vidare diskussion om det historiska valnederlaget för S är "självplågeri". Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
OPINION
Publicerad 110217 05:41. Uppdaterad 110217 06:34.
Att döma av reaktionerna från den socialdemokratiska partiledningen tog partiets kris slut i tisdags förmiddag.
Partisekreterare Ibrahim Baylan deklarerade nämligen vid detta tillfälle, i samband med att partiets kriskommission presenterade sina slutsatser och rekommendationer, att "i och med detta måste det blir ett slut på självplågeriet inom S".
Eftersom partiets ordförande av någon anledning valde att inte säga någonting alls, så blev det Baylan som barskt fick meddela att det hädanefter inte finns ett endaste dugg mer att tillägga.
Ty att i fortsättningen öppna munnen om partiets sämsta valresultat någonsin är att betrakta som "självplågeri" och "självspäkning". Sådant anses uppenbarligen överflödigt, dumt, grälsjukt, meningslöst och närmast destruktivt.
All kraft ska därför istället, om vi läser partisekreteraren rätt, nu inriktas på att diskutera det som komma skall snarare än de orsaker som låg till grund för genomklappningen i förra årets val.
Krisen är alltså över. För den här gången, är det väl bäst att tillägga.
Detta budskap från partisekreterare Baylan kan tolkas på två sätt.
Antingen delar partiledningen helt och fullt de analyser och slutsatser som kommissionen har presenterat. Allt är sagt, problemen klarlagda och ingenting återstår mer än att köra utan att tuta.
I så fall har vi ett läge med en partiledning som har fått underkänt, men där det bara är partiledaren som dragit skarpa slutsatser av kritiken och valt att avgå.
Medborgarna kommer av detta knappast att uppfatta att det är fler än Mona Sahlin som tar sitt personliga ansvar.
Sannerligen kan det diskuteras om det utgör en bra början på den nya mandatperioden.
Eller är det helt enkelt så att partiledningen anser att det inte ligger någonting alls i kommissionens rapport, att den i själva verket innehåller saker som är obekväma och att den därför gör sig bäst som hyllvärmare i något dammigt arkiv.
Där kan den begravas i tystnad och stillhet utan några sörjande närvarande.
Partiledningen tillsatte alltså en kriskommission som ett sätt att visa hela världen att det finns insikt om ett existerande problem, men att dess arbete knappast kommer att betyda någonting alls när kameraljusen slocknat.
Exakt vad partisekreterare Baylan egentligen menade är det emellertid svårt att riktigt komma underfund med.
Möjligen ville Baylan bara vara lite hurtfrisk, få sitt parti att med tillförsikt se framåt och menade inget illa alls.
Men det är under alla omständigheter olämpligt av en partisekreterare att på detta sätt - medvetet eller omedvetet - skicka ut en signal om att locket nu läggs på.
I ett parti som det socialdemokratiska får sista ordet aldrig vara sagt, särskilt inte efter ett förlustval av 2010 års dignitet.
Får medlemmarna nu inte diskutera om kommissionen har rätt eller fel, och inte heller dra slutsatser om varför det gick snett, är det rimligen mycket svårt - för att inte säga omöjligt - att göra rätt nästa gång det drar ihop sig till val.
Och nog finns det stora utmaningar som pockar på uppmärksamhet och kräver svar. Sysselsättningen, miljön, tillväxten, välfärden, arbetslivet, ojämlikheten - socialdemokratin har verkligen en stor uppgift att fylla.
Men kanske är det så enkelt som att partiledningen redan anser sig veta vad problemet är och som borde göras, och att denna uppfattning skiljer sig från vad kommissionen anser.
Den avgående partiledaren drog ju exempelvis innan jul, i sitt berömda skylla-ifrån-sig-tal under förtroenderådet, slutsatser som går på tvärs med den egna kriskommissionens.
Där kommissionen vill förstärka pensionssystemet, begränsa vinstuttag i kommersiella bolag som bedriver skola och vård på skattebetalarnas bekostnad och där den för att betala de investeringar i välfärden som krävs kan tänka sig ett högre skatteuttag, där hade Sahlin en helt annan dagordning.
Låt oss säga som så: är det mer av den politik och nervösa anpassning till borgerligheten som ledde partiet till sitt sämsta valresultat någonsin som ska sjösättas, ja då krävs mer - inte mindre - debatt i arbetarrörelsen.
Då är nämligen inte krisen slut, över och förbi utan högst närvarande.
Sedan får partisekreteraren säga vad han vill.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme