Det handlar inte om att en riktig socialdemokrat måste försäkra sig i Folksam, handla på Konsum, tanka bilen på OK, vara medlem i Hyresgästföreningen och låta sig begravas av Fonus.

Inte heller handlar det om att en äkta socialdemokrat är förbjuden att bli framgångsrik i yrkeslivet, tjäna pengar, bli förmögen, bo i ett exklusivt hus eller driva eget företag.

Sådana skeva föreställningar finns uteslutande hos socialdemokratins politiska motståndare.

Nej, vad det har handlat om är att en ledande socialdemokrat inte bör ta uppdrag vars syfte står i motsats till partiets politik, eller i största allmänhet agera på ett sätt som urgröper förtroendet för vederbörande eller för det parti som hon eller han är satt att företräda.

Dessa hedervärda gamla riktlinjer för partiets förtroendevalda är med Thomas Bodströms nya uppdrag omformulerade och det sker olyckligtvis med partiordförande Mona Sahlins goda minne.

Möjligen var det bara så enkelt som att Sahlin med sitt uttalande ville rädda en en framträdande socialdemokrat från kritik. Misstag kan ju alla göra - och de kan repareras.

Men den mediala krishanteringen ledde till sjösättandet av en ny princip.

Inga problem med Bodströms dubbla stolar, lät nämligen partiledaren högst överraskande meddela.

Men vad Bodströmnu gör är att sätta sig i styrelsen för ett aktiebolag vars uppdrag, enligt aktiebolagslagen, är att sätta bolagets väl först.

Han kan alltså inte, hur mycket det än framhålls, sitta där som någon sorts ädlare ledamot än alla de andra. Bolaget ska drivas med vinst och pengarna ska komma från skattebetalarna.

Det ska ske samtidigt som socialdemokraterna försöker göra gällande att de bekämpar vinstintressen i skolan, vården och omsorgen. Men denna högst rimliga ståndpunkt gäller alltså bara i ord, för i handling är det från och med nu helt OK för en ledande S-politiker att samtidigt företräda ett motsatt intresse.

Dubbla stolar tycks ses som en tillgång, inte en belastning. Ett bättre sätt för det stora partiet att vinna väljare till både höger, vänster samt i mitten än denna helgardering finns väl knappast.

Således är det bara fantasin som i fortsättningen sätter sina begränsningar för vad ledande socialdemokrater får ta sig för utan att det ses som några problem.

Med denna nyalogik skulle det exempelvis vara okej för talespersonen i vårdfrågor, Ylva Johansson, att sätta sig i styrelsen för det internationella vårdbolaget Carema. Bolaget gör jättelika vinster på offentligt finansierad vård och omsorg i Sverige, vilket Johansson i riksdagen säger sig vilja bekämpa.

Men några svårigheter för partiledaren att försvara om Johansson i bolagets styrelse företräder vinstintressen finns enligt ny praxis inte längre.

Inte heller skulle det anses vara ett problem om exempelvis partiets miljötalesman, Kalmarsossen Lena Hallengren, satte sig i ledningen för konsortiet Nord Stream som vill rulla ut en gasledning från Ryssland till Tyskland på Östersjöns botten.

Säkert skulle hon för denna uppgift bli väl avlönad - lobbyister vet att betala väl - men partiets ledning har rimligen inte någonting emot detta, även om man från talarstolen hårt bekämpar tillkomsten av denna ledning på Östersjöns botten.

Eld och vatten är ju numera, enligt den nya logiken, möjligt att förena.

Redan i dag kombinerar Thomas Bodström uppdraget som ordförande i riksdagens mäktiga Justitieutskott med att vara praktiserande advokat.

Ena dagen stiftar han lagar och den andra talar han om för domstolarna hur dessa lagar ska tolkas.

För att riktigtdriva denna nya princip till sin spets så skulle man kunna tänka sig att partiledaren själv tar det överraskande steget och sätter sig i styrelsen för organisationen Svenskt Näringsliv.

Ett smartare sätt för partiet att visa sin ömsinthet inför de "vår tids hjältar" som företagarvärlden består av existerar rimligen inte.

Storbolagsdirektörerna får dessutom en kanal rakt in i partiets verkställande utskott och socialdemokraterna säte och stämma vid styrelsebordet hos högerns propagandister.

Självfallet är detinte alls vår ambition med dessa, och åtskilliga andra möjliga exempel att försöka göra oss lustiga över de dubbla stolar som socialdemokratiska företrädare i fortsättningen är tillåtna att värma.

Frågan är lite för allvarlig för det, och det handlar om ett snabbt åstadkommet lappkast i synen på ord och handling som vi känner uppriktig förtvivlan över.

Lika uppseendeväckande är det samtidigt att så få ledande socialdemokrater har velat eller vågat sätta ner foten och säga stopp och belägg för Bodströms motstridiga mångsyssleri och Sahlins godkännande av detsamma.

För andra partier, som exempelvis moderaterna, har det längre varit möjligt att sitta på dubbla stolar och även plocka ut goda förtjänster för dessa. Välförtjänt kritik riktades exempelvis från socialdemokraterna mot Carl Bildt som efter att han blev utrikesminister inte omgående avsade sig alla välbetalda uppdrag och ekonomiska förbindelser som han hade.

Men den nya s-märkta logiken är nu - tyvärr - en helt annan.

Samma skrot och korn, kommer åtskilliga väljare att hävda.

Trovärdigheten undergrävs i en tid då Sverige skriker efter ett starkt S-alternativ.

För del tänker vi dock fortsatta vara socialdemokratiska partiets mest kärleksfulla kritiker.

Så enkelt ger vi inte upp, även om vissa dagar känns tyngre än andra.