annonsutrymme
annonsutrymme
Staffan Lindholm
OPINION
Publicerad 090912 04:12. Uppdaterad 090912 06:03.
Ett ämne som den här spalten med förkärlek ägnat sig åt genom åren är att försöka kartlägga den informella makten i Kalmar, och hur etablissemangets toppfigurer samspelar.
Det är väl bara aningslösa Mona Jeansson som försöker inbilla sig att det inte förekommer något som helst ljusskyggt kameraderi mellan skål och vägg i Kalmar.
Det är naturligtvis inte en form av maktutövning som enbart förekommer här, men av det vi noterat genom åren har denna makt i det fördolda varit särskilt utvecklad just här och vi har därför döpt den till Kalmarkamarillan.
I en residensstad som denna med ett smalt etablissemang av välutbildade känner alla varandra. De träffas i de hemliga ordenssällskapen ÅM, Frimurarna och Rotary och de möts ute på golfbanan i Värsnäs och i segelklubben på Stensö. De har sina revir och de borstar naturligtvis varandra på ryggen när det behövs.
Ett klassiskt exempel i sammanhanget var Kalmarsundsparkens exklusiva villaägares kamp för att få Salve-projektet flyttat från Slottet. Det ansågs för stökigt med bilar överallt och för mycket pinkande ungar i buskarna, så friden stördes på groggverandorna där nere. Kamarillans offensiv lyckades, kommunen vek ner sig och Salve förvisades till en gyttjig leråker vid södra infarten och dog naturligtvis sotdöden snabbt.
Man kan naturligtvis fråga sig hur det kunde komma sig att Kalmars golfentusiaster roffade åt sig Värsnäs som blev Sveriges mest centralt belägna golfbana. Vilka var det som drog i tåtarna? Det skulle inte förvåna om den ledande var moderaten Lars Schött eller "Illa Skött" som han kallades när han basade för Simförbundet. Han var i decennier Kalmarkamarillans centralfigur och den som satt med i styrelserna för alla de fina och exklusiva föreningarna.
Viktigast var nog Barometerns stiftelse, där alla intressen löpte samman. Det var denna kombination av en ledande opinionsbildare och inflytelserika personer på nyckelposter som skapade maktställningen.
Många Kamarillakampanjer började som strategiskt placerade insändare i Barometern. På senare år verkar dock Kamarillan börjat tappa tänderna. Man misslyckades med att stoppa Konstmuseet i Stadsparken.
Men sinnet för politiskt mygel finns kvar när nu Barometern fixar till sig en tomt på Kronans gamla mark på Kvarnholmen, vilket är alldeles unikt och det uppdagas att stadsarkitekten Staffan Lindholm sitter med i Barometerns egen styrgrupp, vilket är lika unikt det.
Det som också går igen är flatheten och de grumligt överslätande ursäkterna från sosseledningen i Kalmar. Det bara bekräftar att det handlar om mjäkiga undanflykter. Hur Staffan Lindholms engagemang i Barometern förenas med hans uppdrag för den övervakande myndigheten är en gåta, men sådan är alltså Kalmarmentaliteten.
Vi har också på Östra Småland genom åren kunnat notera hur det kommunala kryperiet för Barometern brett ut sig när man accepterat krav tidningens krav på annonsmonopol och särbehandling av Barometern, vilket framgått av överenskommelser och avtal som av misstag hamnat i våra händer.
Det är också ett uttryck för Kalmarkamarillans anda när de tre krogkungarna i Invest i Kalmar inte förstår att de kan inte sitta kvar i Destination Kalmars styrelse sedan de tagit över Slottsrestaurangen. Det är en sammanblandning av roller som bara är möjlig i Kalmarkamarillans värld. Sedan kan man också reagera på att Ronny Nilsson et consortes framställer sig som djupt idealistiska personer när det i verkligheten handlar om affärsmän vilka som helst. Det vore exempelvis intressant att veta hur många stolar på båda sidor som Ronny Nilsson sitter på i Arenafrågan.
Fotnot: Kamarilla är en klick av inofficiella rådgivare.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme