annonsutrymme
annonsutrymme
Vad är det för överslätande attityd en del borgerliga kretsar har gentemot Dansk folkepartis och Pia Kjærsgaards islamofobi? Är det med samma lättvindighet man ser på Sverigedemokraterna? foto: scanpix
OPINION
Publicerad 071117 02:07.
Det är förvånansvärt hur lättvindigt man i borgerliga kretsar tar på det faktum att de rasistiska högerpopulisterna i Dansk folkeparti får ett ännu starkare grepp över statsminister Anders Fogh Rasmussen.
På exempelvis Barometern-OT:s ledarsida drar man en suck av lättnad att högerpartierna för en mandatperiod blir en gisslan för Pia Kjærsgaards islamofobister, som nu kommer att kräva ännu mer restriktioner mot muslimsk invandring för att stödja regeringens politik. Dessutom förvånas man över den överslätande attityd mot Sverigedemokraterna som tidningen intar.
Anser verkligen Barometern-OT att de svenska högerextremisterna är rumsrena? Kan det till och med vara så, som tidningen påstår, att man bland partitaktikerna utvecklar scenarion om att Sverigedemokraterna ska få en vågmästarroll precis som rasisterna i Danmark?
Det är möjligt, att man på högersidan redan nu befarar att loppet är kört 2010 och det enda som kan förhindra ett borgerligt nederlag, är att inta en överslätande hållning mot Sverigedemokraternas djupt vilseledande förklaringar att alla fel i samhället beror på invandrarna.
Görs högerpopulisterna rumsrena kommer medborgarna att inte ha några samvetsbetänkligheter mot att rösta på Sverigedemokraterna. Och det vet vi ju av erfarenhet varifrån de rösterna kommer. Ett fortsatt borgerligt styre skulle bli som i Danmark med röststöd från de invandrarhetsande islamofoberna.
Vi hade hellre sett ett klart och tydligt avståndstagande av Barometern-OT från alla former av politiskt hånglande med Sverigedemokraterna.
Någon skrev attAnders Fogh Rasmussen är Nordens skickligaste politiker.
Det är ett underligt epitet på en politiker som gjort sig beroende av främlingsföraktarna i ett högerpopulistiskt ytterkantsparti istället för att bryta blockpolitiken och söka heltäckande samförståndslösningar på mittfältet över blockgränsen.
Sakpolitiskt är ju skillnaden i välfärdspolitiken närmast mikroskopisk mellan socialdemokraterna och venstre och väldigt svår för den normalinsatte väljaren att upptäcka. Fogh Rasmussens taktik har varit att göra gränserna mellan borgerlig och socialdemokratisk välfärdspolitik otydligare. Det var en reaktion mot den konfrontationspolitik som hans företrädare Uffe Elleman-Jensen förlorade valet 1998 på trots ett fantastiskt fint utgångsläge.
Trianguleringstricket, att sno motståndarens argument, kopierades framgångsrikt av Fredrik Reinfeldt som i valrörelsens upphetsning 2006 till och med lovade att han skulle lägga fler miljarder på välfärden än hur många Göran Persson lovade på torgen.
Men högerboysen skainte tro att man får något stöd av ett högerpopulistiskt parti om man för en borgerligare politik av klassiskt konservativt snitt. Då kommer man snart att vara tillbakatryckta till Bo Lundgren-nivå i opinionen.
Fler är nämligen inte de mörkblå i landet som vill ha en politik som överlåter ännu mer ansvar på medborgarna själva och släpper marknadskrafterna ännu mera fria, vilket de som lever på skuggsidan förlorar mest på.
Högerpopulisterna är välfärdssamhällets försvarare. Men bara en välfärd för de vita. Resten ska ut.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme