annonsutrymme
annonsutrymme
Mona Sahlins och Ibrahim Baylans socialdemokratiska parti ligger fortsatt skrynkligt till i opinionen. Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 090420 01:44.
Helgens två opinionsmätningar från Sifo och Skop ställer två skilda frågor och har olika antal svarande men visar ändå ungefär samma sak: socialdemokraternas kräftgång i opinionen fortsätter och det förblir jämnt mellan blocken.
Det traditionellt sett stora partiet i svensk politik parkerar i bägge mätningarna under resultatet i katastrofvalet 2006. Även om den successiva nedgången sedan ett drygt halvår nu kan ha börjat plana ut så är siffror under 35 procent sådana som får många partiaktivister att bita på naglarna.
Det gäller inte minst kommun- och landstingspolitiker som vet att rikstrenden är så pass stark att även en framgång på det lokala planet - som kanske förtjänar ett omval - kan elimineras av om väljarna inte gillar vad de ser och hör av de centrala företrädarna eller partiet i stort.
Självfallet har socialdemokraterna från tid till annan noterat opinionssiffror liknande dessa.
Det är inte detta som gör helgens noteringar på 34,6 respektive 33,8 procent speciella.
Unikt är snarare att så dåligt stöd som nu har partiet bara fått när det haft regeringsmakten och tvingats fatta svåra och kontroversiella beslut.
Under 35 procent har aldrig noterats i opposition och framför allt inte samtidigt som Sverige styrs av en högerregering som misslyckats med både sysselsättningen och ekonomin.
Vad helgens bäggemätningar visar är således ett parti som har svårt att både komma till skott och träffa rätt.
Det verkar ha svårt att komma till skott då alla arbetsgrupper har lagt sina förslag men det inte finns några kongressbeslut som går att föra ut till väljarna
Försöker sig partiledningen på att göra några nya drag riskerar man att dra på sig intern kritik mot att partidemokratin körts över.
Trots vällovliga ambitioner har partiet här bundit ris åt egen rygg.
Socialdemokraterna tycks också ha svårt att träffa rätt eftersom allt som partiet till äventyrs tycker ställs i relation till vad miljöpartiet och vänsterpartiet anser är rätt och riktigt.
Med det förtida rödgröna koalitionsbygget blåses små meningsskiljaktigheter upp och partierna har det besvärligt att odla sin särart.
Partiet ger också intryck av att ha svårt att lossa på tyglarna och verkligen gå på offensiven. Så där överdrivet tydligt, radikalt och hoppingivande framstår inte partiet i frågor rörande sysselsättning, skola, skatter, a-kassa och miljö.
Av väljarna uppfattas det som att man gnäller mer än har konstruktiva idéer om vad som ska göras istället.
Vad de tre rödgröna partierna nu måste göra är att finna en formel där de inom ramen för ett rödgrönt samarbete får möjlighet att profilera sig själva.
Helgens mätningar visarockså att det är mycket jämnt mellan blocken.
Sifo, som har frågat om vilket parti som de svarande skulle rösta på om det vore val i dag, noterar en liten ledning för det rödgröna blocket mot regeringsalliansen på ynka 1,2 procentenhet.
Skop, som frågat om vilket parti som de svarande tycker bäst om i rikspolitiken, ger vid handen att de fyra allianspartierna gör ett litet ryck och fördubblat sin ledning från förra månadens mätning till 5,1 procentenheter.
Även om alliansen här noterar en ledning ska man komma ihåg att i den är kristdemokraterna inräknade, som med sina 3,9 procent inte kan vara en del av ett regeringsunderlag i riksdagen.
Att det blir både jämnt och spännande står helt klart.
Det vi tills vidare får glädja oss åt är att det främlingsfientliga Sverigedemokraterna inte i någon av de två mätningarna når upp till fyraprocentsgränsen för att få säte och stämma i riksdagen.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme