annonsutrymme
annonsutrymme
Wanja Lundby Wedin får allt svårare att försvara sig.Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 090325 01:37.
Säkert öppnades det en och annan flaska skumpa av det lite finare slaget på de borgerliga partikanslierna under tisdagen. Regeringen lyckades med konststycket att ge besked att de nu stoppar chefsbonusarna i alla de statliga bolagen samtidigt som LO:s Wanja Lundby Wedin löpte gatlopp i medierna för sin egendomliga hantering av förre AMF-chefens jättepension.
Plötsligt var det upp-och-nervända världen i svensk samhällsdebatt.
De som tidigare med hetta och engagemang försvarat bonusarna - läs Maud Olofsson - tar nu bort dem, och de som tidigare kritiserat vidlyftiga förmåner till bolagsdirektörer står ertappade med att ha varit frikostiga med oförsvarliga ersättningar till redan välavlönade.
Självfallet har det också suttit folk med kända högervärderingar i dessa styrelser.
Men på dem finns inte alls samma förväntningar att verka för sundhet när det gäller löner, pensioner och förmåner.
Man ska också komma ihåg att den kritik som nu växer fram mot Wanja Lundby Wedin läggs ovanpå det klander som hon tidigare fått internt om att hon inte stått upp för LO:s kongressbeslut i fråga om Laval-domen och det nya EU-fördraget samt att hon gjort en slät figur i samhällsdebatten i största allmänhet.
För borgerligheten ärdet drama som nu utspelar sig självfallet högsta vinsten.
De slipper för några omtumlande dagar diskutera sina egna misslyckanden med arbetslösheten, ekonomin och de uppsägningar som pågår för fullt i skolan, vården och omsorgen.
Rapporter om hur de kommunala ekonomierna kraschlandar en efter en, information om hur vågen av varsel fortsätter skölja över svensk arbetsmarknad och regeringens mindre omdömesgilla skattesänkningar kommer i skymundan.
Högern rycker åt sig initiativet i en fråga som just nu diskuteras vid köksbordet hemma hos i stort sett varje familj.
För arbetarrörelsen är det som nu sker däremot rena mardrömmen.
Det är inte bara det att regeringen kommer undan granskningen av sitt fögderi. Det är heller inte bara det att det på torsdag i riksdagen ska genomföras en debatt om bonusar i statliga bolag, för vad ska Östros säga då?
Nej, det handlar framför allt om en förtroendekris som exploderar i rörelsens händer där människor undrar om det är möjligt att lita på att ord och handling hänger ihop - och om inte i denna fråga, i vilken fråga då?
Den krishantering somLO försökt sig på i några dagar verkar dessutom vara utomordentligt amatörmässigt skött.
Att säga att man känner sig "grundlurad" är säkert något som Wanja Lundby Wedin ärligt upplever att hon är - men det ger intryck av att hon sprättar kuverten med handlingar först vid styrelsemötena, att hon har sovit, att hon är slarvig, helt enkelt att hon inte är kompetent.
Fackliga toppföreträdare menade dock i går att de uppriktigt tror på Wanja Lundby Wedins försäkringar om att hon känner sig blivit förd bakom ljuset och att de vill avvakta den granskning som nu ska ske innan de sätter ner foten.
Dock kan vi bara tolka deras uttalanden på ett sätt: om inte några högst överraskande fakta snart framkommer som talar till LO-ordförandes fördel, så är det låga odds på att hon inom en snar framtid får lämna sin post.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme