annonsutrymme
annonsutrymme
Kjell-Olof Feldt tar strid för privatskolors möjlighet att med resurser från skattebetalarna tjäna pengar på barn och unga. Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 090805 03:06. Uppdaterad 090805 08:44.
När före detta finansministern Kjell-Olof Feldt på tisdagen lade ut texten på malliga DN-debatt fick debatten inom socialdemokratin om så kallade välfärdsföretagares möjlighet till aktieutdelning förnyat bränsle.
I egenskap av ordförande i Friskolornas Riksförbund - någon skulle säkert kalla honom för lobbyist - driver den gamle rikshushållaren tesen att om inte vinstutdelning tillåts så kommer privata företag vara ointresserade av att driva vård, skola och omsorg på skattebetalarnas bekostnad.
Det är på sätt och vis en alldeles korrekt iakttagelse av Feldt.
Finns inte möjlighet för privatföretag att generera vinster till sina ägare så faller själva affärsidén.
Denna enkla insikt delar han även med dem som vill hålla vinstdrivande företag borta från vård, skola och omsorg.
Socialdemokratins traditionella inställning är därför att dessa verksamheter ska betalas gemensamt och huvudsakligen bör bedrivas i gemensam regi.
Så länge de finansieras över skattsedeln ska de stå under demokratisk kontroll, vara öppna för alla, hålla en hög kvalitet samt drivas resurseffektivt.
Blir det pengar över när utgifterna är betalda - hyror för lokaler, personalens löner, kostnader för mat, läromedel och annat - så ska de tillbaka in i verksamheten för att förstärka kvaliteten.
Men välfärdskommersen är nu på frammarsch. Möjligheten att göra profit på denna mångmiljardmarknad lockar allt fler investerare.
De stora vårdbolagen och skolföretagen, inte minst i våra storstäder, delar årligen ut hundratals miljoner av våra skattepengar till sina ägare.
Pengar som var avsedda för gamlas omsorg, sjuka vård och barnens undervisning används till aktieutdelning.
Dessa bolag plockar gärna russinen ur kakan och ser dem som kliver innanför verksamhetens dörrar främst som kunder och inte som medborgare.
Drivkraften bakom ett börsnoterat bolag eller ett multinationellt vårdföretag är mycket sällan idealitet.
Vinstdrivande verksamheter har ett lönsamhetstänkande inprogrammerat.
Tillåts marknadslogiken dominera så uppstår ett intresse av att fråga sig vilka barn som är lönsamma att undervisa, vilka sjuka som är värda att vårda och vilka gamla som genererar tillräcklig vinst.
Det öppnar för särbehandling, uppdelning, sortering, avgifter vid sidan om - helt enkelt ett annat samhälle, långt borta från de ambitioner om jämlikhet som socialdemokratin drivs av.
Det är en sådan utveckling som de som kräver att vinsterna ska stanna i verksamheten vill förhindra.
Emellertid betyder inte detta att kompletterande alternativ som tillför någonting som kommunen eller landstinget inte har möjlighet att erbjuda ska förbjudas.
En kooperativ förskola med en särskild pedagogik eller en småskalig omsorgsverksamhet, med personal som brinner för sin sak, kan tillföra ett kvalitativt mervärde.
Ingen begär att dessa alternativ ska behöva gå med förlust. Ingen anser heller att de inte ska få sina utgifter för löner och andra omkostnader betalda.
Men även här bör finnas samma grundläggande tanke som i kommunalt drivna verksamheter: överskott ska tillbaka in i verksamheten för att göra nytta.
Att Kjell-Olof Feldt och hans småborgerliga vapendragare i det stora partiet accepterar vinstintressen i välfärden, och underskattar problemen, innebär bara en sak: att socialdemokratin och dess ledning nu avkrävs besked om var man står.
Höstens partikongress är ett lämpligt forum att ge svaret att gemensamma resurser ska användas till välfärd för alla, inte till aktieutdelning för några få.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme