annonsutrymme
annonsutrymme
Värdig manifestation. Många på Larmtorget i Kalmar ville hedra offren för terror-attentaten i Norge.
Foto: Sofia Simonsson
OPINION
Publicerad 110726 10:22.
Medan massmördaren Anders Behring Breivik begärde öppna dörrar vid häktningsförhandlingarna – han ville använda Oslo tingsrätt som politisk scen för att iklädd uniform predika höger-extremism – hölls under måndagen minnesstunder runt om i Norden. Efter en för alla mycket talande men tyst symbolisk minut vid lunchtid på Larmtorget i Kalmar lade företrädare för de politiska ungdomsförbunden ut texten.
Det gemensamma budskapet var att aldrig ge upp, att aldrig vika inför våldet, hoten och hatet, utan att alltid stå upp för demokratin och människovärdet.
Det är påtagligt att den unga generationen – över partigränserna – känner så starkt med vad som skett i Norge, och hoppingivande att ungdomsförbunden visar sådan styrka inför de hemskheter som riktat sig mot det norska folket i allmänhet och socialdemokratin i synnerhet.
Det är svårt att se en mer värdig demonstation mot de krafter som vill plocka ner idén om alla människors lika rätt och värde än när unga människor förenas för att försvara friheten.
En fara med terrordåden i Norge och avrättningarna av ungdomsklubbisterna är nämligen att unga människor i fortsättningen inte vågar engagera sig politiskt och bära demokratiskt ansvar.
Föräldrar måste kunna släppa iväg sina barn och ungdomar på politiska aktiviteter utan att vara rädda för att något allvarligt ska inträffa.
Vi behöver många unga människor som tar steget in i politiken. Vi behöver de ungas drömmar, förhoppningar och drivkrafter för ett bättre samhälle. Vi behöver de politiska ungdomsförbunden och den demokratiska skola som de utgör.
Utan en ung generation som är beredd att ta samhällsansvar vittrar nämligen demokratin sönder.
Här krävs att våra ledande politiker och företrädare för myndigheterna är glasklara i både ord och handling.
Just därför måste det – hur trist det än känns – konstateras att den svenska regeringen har varit märkligt frånvarande efter terrorangreppet i Norge. Statsministern har gjort ett kort uttalande på regeringens hemsida och hållit en presskonferens men i övrigt hållit sig undan.
Utrikesminister Carl Bildt har vi knappt sett och hört och endast vid något enstaka tillfälle någon av regeringens partiledare flimrat förbi.
Regeringen tycks nästan behandla denna katastrof i vårt närområde som om den vore en intern socialdemokratisk angelägenhet i Norge.
Men så är det inte.
Det som har skett i Norge hade kunnat hända också i vårt eget land. Ty även i Sverige finns starka krafter som vill vår demokrati illa och som försöker skrämma politiskt aktiva människor till tystnad och reträtt.
Det hade därför varit klädsamt om regeringschefen och utrikes-ministern hade sett till att vara mer fysiskt närvarande i svensk offentlighet. Deltagit i utåtriktade aktiviteter, gett intervjuer, funnits i tv-studior och radioprogram.
Inte bara för att visa sympati med det norska folket i en svår stund, utan också demonstrera trygghet och beslutsamhet i kampen för ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle.
Helt enkelt visa både svenska folket och de som vill vår demokrati illa att demokratins idé är värd att kämpa för och att Sverige i denna kamp står starkt och samlat.
Här står de politiska ungdomsförbunden som före-dömen.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme