annonsutrymme
annonsutrymme
OPINION
Publicerad 080620 02:27. Uppdaterad 080620 07:46.
Vi är många som har väntat. Men i veckan händer det. Filmen Sex and the City har Sverigepremiär. Serien Sex and the City - om fyra kvinnors liv i New York från sent 90-tal till nu - har setts av miljontals kvinnor världen över.
De 94 avsnitten har likt Iliadens och Odysséns verser, eller som Jane Austens böcker, skapat skratt och förtröstan. Och framför allt: gjort mångas liv lite enklare.
Någon rynkar kanske på näsan och fnyser "Inte kan man väl jämföra den där amerikanska serien med klassiska verk av Homeros eller Austen!".
Men det kan man visst: Sex and the City skildrar livet. Med spets och finess fångas dilemman många kvinnor möter. Med mod och humor tar serien sig an tankar som snurrar i miljoners huvuden och hjärtan. Kärlek, sex, karriär, barn, vänskap, svek och förlåtelse. Kanske banala saker, men ack så viktiga.
Sex and the City är lika mycket ett bidrag till samhällsdebatten - och utvecklingen! - som det är ett underhållningsprogram.
När DVD-boxen kom med alla sex säsonger samlade, blev det tydligt. Från att tidigare ha sett ett program à 25 minuter i taget (eller två på raken, beroende på vilken kanal man tittade på) var det nu möjligt att se flera i sträck. Linjerna blev tydligare utan en massa reklamavbrott (något Homeros och Austen slapp!).
Sex and the City framstod än mer som vad det är: en skildring av livet runt millenniumskiftet.
Jag har hört ytliga kritiker säga att livet handlar om mer än vad Sex and the City behandlar: att livet består av mer än sex, snygga kläder, skor i allmänhet och Manolo Blahniks i synnerhet. Visst är det så!
Men den som bara ser detta i serien tycks mig blind, eller åtminstone avtrubbad. Den borde se fler avsnitt. Som så mycket annan kultur förmår serien fånga samhällsandan på ett sätt politiken sällan kan.
För flera år sedan berättade en gammal partikamrat för mig att Tage Erlander läste mycket böcker och ofta gick på bio.
Som svensk, och socialdemokratisk, statsminister i över 20 år fäste han vikt vid att läsa och se vad folket läste och såg. För att sätta sig in i medborgarnas liv och för att följa samhällsandan.
Jag tyckte redan innan detta att Erlander var en cool man. Efter detta växte respekten.
Att rynka på näsan åt de fyra New Yorkkvinnorna i Sex and the City - Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte - är att negligera mängder av världens kvinnor. Det skulle i och för sig inte vara första gången kvinnors upplevelser, och deras skildringar av dem, förringas. Men det skulle likväl vara fel och onödigt.
Sex and the City kan lära oss något om samhället och vår samtid. Om människorna som omgärdar oss. Och om oss själva.
Kanske är det lika svårt att fånga en TV-series själ på bioduken som det är att fånga en boks. Men oavsett är serien Sex and the City ett samhällsbidrag värt respekt.
Hur filmen är återstår att se. Men om den så visar sig bara vara hälften så fascinerande som serien rör det sig ändå om något ytterst sevärt.
Tage Erlander hade gått och sett filmen Sex and the City.
Det ska jag också göra.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme