annonsutrymme
annonsutrymme
Lena Sommestad (S) har mycket att säga sitt parti; och det bör lyssna också.Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 110121 05:37. Uppdaterad 110121 08:29.
Det är inte svårt att förstå att det finns många socialdemokrater som i dag ställer sitt ideologiska hopp till den för allmänheten relativt okända Lena Sommestad.
Den före detta miljöministern i Göran Perssons regering och professorn i ekonomisk historia har på senare tid blivit en vital röst i partiets viktiga eftervalsdebatt.
I hennes vassa analyser finns inget allmänt tyckande eller politiska klyschor och något egennyttigt maktspel är det knappast frågan om.
Var och en som läser vad hon skriver på bland annat sin blogg och i tidningsartiklar får snabbt klart för sig att det här andas eftertanke, ideologisk medvetenhet och djup klokskap.
Sommestad gör tydligt att partiet nu måste göra upp med den marknadsanpassning som vårt land sakta och ibland tanklöst har sugits in i under de senaste decennierna.
Självkritiskt ifrågasätter hon om det verkligen har varit till medborgarnas fördel att så mycket har bolagiserats, avreglerats, marknadsanpassats, avknoppats och sålts ut.
Sannerligen är det frågeställningar som behöver diskuteras för att socialdemokratin åter ska bli relevant som en samhällsförändrande kraft.
För vår del har vi exempelvis inga som helst problem med att ifrågasätta den marknadsanpassning som har skett i skolan. Kalla fakta visar hur kunskapsskillnaderna växer och att många barn som kommer från utsatta förhållanden halkar efter.
Inte heller är det svårt att sätta frågetecken inför avregleringarna av både energimarknaden och transportsektorn. Elpriserna skenar och tågen står stilla.
Några bekymmer att kritisera regeringens utförsäljning av apoteken, dräneringen av vården, skolan och äldreomsorgen på resurser genom att tillåta vinstutdelning till privata bolag eller det ständiga förlitandet på att kommersiella aktörer ska lösa samhällsproblem, har vi heller inte.
I bakvattnet på ett förlopp där det blivit fult att äga tillsammans och fördela om, ser vi nämligen resultatet: växande social och ekonomisk ojämlikhet, ökad otrygghet och ett samhälle som blivit mjukare mot dem som redan har det bra och hårdare mot dem som har det svårt.
Mycket som enligt de storstilade löftena skulle bli bättre och skapa valfrihet har faktiskt blivit sämre, skapat ofrihet och befäst gamla klassklyftor. De som tjänat på utvecklingen har ofta varit storbolag och inte samhället i stort eller medborgarna.
I utvecklingen mot en ordning där politiken uppgivet retirerar och omformulerar sitt uppdrag till att målstyra mer och verkställa mindre har socialdemokratin sällan haft ledartröjan. Men ofta har partiet stegvist gett efter, motvilligt accepterat och inte orkat eller velat ta striden.
De nyliberala vindar som svept över västvärlden har uppenbart påverkat också socialdemokratin.
Sommestad manar därför sitt parti att göra upp med denna utveckling och stå upp för sina grundläggande värderingar om jämlikhet, omfördelning och solidaritet.
Social sammanhållning får inte bara vara någonting som sägs i högtidstalet, utan måste verkligen och på allvar prägla dagspolitiken och de beslut som fattas.
Att hålla tillbaka vinstintressena i vård, skola och omsorg samt se den korsbefruktning som kan ske mellan jämlikhet och utveckling är avgörande.
Ett större mått av ekonomisk omfördelning, en vidare syn på politikens ansvar och en stark vilja att sätta det gemensamt nyttiga främst är vad som krävs.
Politiken måste ta tillbaka initiativet.
En sådan ansats är inte, som säkert en del mer småborgerliga socialdemokrater skulle säga, att nostalgiskt längta tillbaka.
Snarare är det att med självförtroende gå framåt mot ett mer anständigt samhälle.
När Lena Sommestad gör sina omdömesfulla och träffande analyser är det därför inte konstigt att hon på flera håll inom socialdemokratin blivit mycket uppskattad och, faktiskt, av en hel del närmast fått kultstatus.
Hennes intellektuella kapacitet har partiet inte råd att avstå ifrån.
Sommestad borde absolut få spela en central i ett kommande socialdemokratiskt ledarskap, kanske som en person som får leda ett arbete med att ta fram ett nytt socialdemokratiskt partiprogram?
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme