annonsutrymme
annonsutrymme
OPINION
Publicerad 100426 09:18. Uppdaterad 100426 11:44.
Stärkt av den inrikespolitiska framgången med sjukvårdsreformen – och matchad av en rysk president som också blivit varmare i kläderna – har president Barack Obama inlett en offensiv för att bryta dödläget i frågan om nedrustning av kärnvapen. Amerikanska medier talar skämtsamt om Obamas ”nukleära vår”.
Obama har slutit ett nytt Salt-avtal med Ryssland om en ytterligare nedskärning av den strategiska kärnvapenarsenalen som nu begränsas till 1 550 stridsspetsar och 700 kärnvapenbestyckade missiler och bombplan på vardera sidan. Det första Salt-avtalet, som slöts redan 1991 mellan presidenterna George Bush den äldre och Michail Gorbatjov, löpte ut i december 2009.
Obama har också hållit toppmöte i Washington och förmått 47 länder att samtycka till en rad åtgärder för att ”låsa in” nukleärt material så det inte ska falla i händerna på terrorister.
Frågan om att utvinna plutonium från utbränt kärnbränsle ingick dock inte i överenskommelsen, och tre i sammanhanget viktiga länder deltog inte i konferensen – Iran, Nordkorea och Vitryssland. Israel som på illegala vägar skaffat kärnvapen representerades av en underhuggare i regeringen.
Obama har vidare lagt fram en ny kärnvapendoktrin, enligt vilken USA lovar att inte använda kärnvapen mot nationer som inte har sådana – inte ens om USA utsätts för angrepp med kemiska eller biologiska vapen eller en s k cyberattack.
Men Obama gör undantag för länder som inte anslutit sig till icke-spridningsavtalet (NPT) eller de som inte följer detta. Något som Iran uppfattat som ett hot om ett amerikanskt angrepp med kärnvapen.
I maj hålls en översynskonferens för det viktiga NPT-avtalet i New York. En förbisedd del av detta avtal är att de ”erkända” kärnvapenländerna faktiskt åtar sig att nedrusta sina kärnvapen. USA och Ryssland kan nu peka på att de fortsätter att minska sin kärnvapenarsenal, vilket sätter tryck på länder som försöker skaffa kärnvapen.
Värdefullt är också att Obama offentligt anslutit sig till den vision om en helt kärnvapenfri värld som fyra kända amerikanska statsmän med Henry Kissinger i spetsen lanserade 2007.
Obamas insatser visar att USA åter är berett att verka för internationella överenskommelser och underställa sig en internationell ”regim” på kärnvapenområdet. Det sänder viktiga signaler till resten av världen.
Men åtta år gick förlorade under Bush, och det krävs mycket mer av både USA och andra länder om utvecklingen mot en kärnvapenfri värld verkligen ska ta fart. USA har inte ens ratificerat det gamla provstoppsavtalet (CTBT), och det är långt ifrån säkert att USA:s ineffektiva senat kommer att godkänna de nya åtagandena.
Taktiska kärnvapen (varav 200 är stationerade i Europa) ingår inte heller i några överenskommelser hittills. Europa måste säga ifrån att man inte vill ha dessa eller andra anläggningar för kärnvapen eller missiler.
Moderniseringen av kvarvarande kärnvapen måste stoppas, och fingrarna måste längre bort från avtryckarna. Kopplingen till den civila kärnkraften måste också uppmärksammas.
Så länge det finns kärnvapen, utgör de ett hot mot mänskligheten. Även en mindre konflikt med kärnvapen får katastrofala följder för liv och miljö. En stor konflikt är ett globalt självmord.
Kärnvapenländerna måste sluta hävda att de behöver kärnvapen för avskräckning och upphöra med att använda dem som politiskt påtryckningsmedel, något som uppmuntrar/provocerar andra länder att skaffa kärnvapen.
Kärnvapen bör helt enkelt totalförbjudas, precis som skett med kemiska och biologiska stridsmedel.
Torsten Nilsson
Tidigare chefredaktör för Folkbladet Östgöten, sedermera verksam vid ambassaderna i Holland, Tanzania och USA
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme