annonsutrymme
annonsutrymme
Landets 1,7 miljoner pensionärer har med timid fördragsamhet accepterat att bli betraktade som improduktiva föredettingar när de istället borde rasa över orättvisorna som drabbar dem.Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 090127 01:34. Uppdaterad 090127 09:11.
Det finns omkring 1,7 miljoner pensionärer i vårt land. Det är lite drygt 18 procent av landets befolkning. Alltså knappt var femte medborgare är över 65 år.
Av de röstberättigade i nästa val kommer var fjärde person att vara ålderspensionär.
Att utmana denna grupp borde vara ett självmordsuppdrag för vilken regering som helst, oavsett färg. Ändå har reaktionerna varit förhållandevis milda trots att pensionärerna blivit styvmoderligt behandlade ända sedan den borgerliga regeringen trädde till.
Det kollektiva raseriutbrottet från våra föräldrar, mor- eller farföräldrar har lyst med sin frånvaro. Med undantag från pensionärsorganisationerna och enskilda debattörer som höjt rösterna har merparten av pensionärerna med en sorts timid fördragsamhet accepterat att de betraktas som improduktiva föredettingar, som endast av det skälet ska behandlas sämre.
Medan 65 miljarder gått i skattesänkningar till löntagare i arbete har de själva fått nöja sig med att dela på två miljarder. När löntagarna har fått tre så kallade jobbskatteavdrag kan merparten av pensionärerna bara räkna in 68 kronor i skattesänkning per månad.
Tittar man i skattetabellen blir skillnaden uppenbar. En pensionär som exempelvis har 15 000 kronor i månaden får betala 834 kronor mer i skatt än löntagaren med samma inkomst. Varje månad. På ett år får pensionären betala drygt 10 000 kronor mer till statskassan än löntagaren. Ett ansenligt belopp inte bara för en pensionär.
Visst har skattediskrimineringen väckt ilska, men långt mindre än vad säkert också regeringen kalkylerat med. Kanske för att orättvisan inte är så uppenbar när pensionerna räknats upp och det ändå blivit någon hundralapp mer i slutändan.
Nej, den storarisken för en riktig pensionärsrevolt är om den så kallade bromsen slår till i pensionssystemet, om pensionen över nyårsnatten i slutet av året i ett slag minskar med fyra procent eller närmare 450 kronor på en pension på 12 000 kronor.
Just därför sliter politikerna nu med frågan och de fem partierna som en gång stod bakom det nya pensionssystemet ska samlas för att hitta en lösning.
Bromsen i pensionssystemet har blivit en viktigare fråga än skattediskrimineringen därför att den är mer synlig och uppenbar. Och ändå handlar det om betydligt mer pengar som pensionärerna "förlorat" på skatteorättvisan än vad som kan bli fallet med bromsen.
Men de äldrefår också betala mer direkt för de gångna årens skattesänkningar till dem som redan har. I skuggan av lågkonjunkturen och en regering som vägrar höja statsbidragen till kommuner och landsting är det inte minst de äldre som drabbas när neddragningar tvingas fram inom den gemensamma välfärden.
Redan rapporteras om överbeläggningar, inställda operationer och kaos vid de stora sjukhusen i Skåne.
Vilka som drabbas? Just det, våra allra äldsta som också är i störst behov av vård när de blir sjuka. De som också har minst ork och kraft att samfällt gå ut på gator och torg för att protestera.
Men tillsammans kan det 1,7 miljoner stora pensionärskollektivet faktiskt göra skillnad. Både genom att höja sina röster nu och vid valurnorna den 19 september nästa år.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme