annonsutrymme
annonsutrymme
Pär Nuder bör bli Socialdemokraternas partiledare efter Mona Sahlin. Foto: Scanpix
OPINION
Publicerad 110118 05:37. Uppdaterad 110118 08:03.
Vem är bäst skickad att hålla ihop den stora koalition som socialdemokratin utgör? Vem är mest lämpad att ge partiet tillbaka trovärdigheten som regeringsdugligt? Vem kan och bör leda arbetarrörelsen mot framgång i 2014 års val?
Det är några av de frågor som partiet nu brottas med och som valberedningen, efter att ha lyssnat in partiopinionen, inom kort ska ge svar på. För vår del ger vi nu, efter en tids övervägande, vårt svar.
Vi konstaterar att Pär Nuder är tillräckligt erfaren för att kunna vinna respekt som trovärdig regeringsbildare, men också att han är så pass ung att han inom och utom partiet knappast kan betraktas som någon övergångslösning.
Vi konstaterar att Pär Nuder har rötterna i tidigare framgångslika ledarskap och att det bör ge honom bra möjligheter att leda det politiska utvecklingsarbete som ständigt måste pågå.
Vi konstaterar Pär Nuder borde kunna vara en värdig representant för den breda mittfåra inom socialdemokratin där en partiledare med nödvändighet måste befinna sig.
Vi konstaterar därför att Pär Nuder bör få frågan om att bli Socialdemokraternas nye partiordförande.
Detta vårt ställningstagande grundar vi på en rad bedömningar.
Det är, för det första, vår bedömning att Pär Nuder har goda förutsättningar att hålla ihop den stora koalition av intressen som socialdemokratin representerar.
Sida vid sida finns i partiet miljövänner och industrialister, gråsossar och högerförnyare, fikarumsagitatorer och kommunalråd, hyresgäster och villaägare, storstadspolitiker och landsbygdsföreträdare, fackliga ombud och företagare, twittrare och partiföreningskassörer.
Mitt i detta ska partiledaren befinna sig. Hon eller han ska både kunna förena olika viljor, finna den gemensamma linjen och vända den gemensamma slagkraften utåt.
Ska partiet åter bli ett fyrtioprocentsparti ställer det stora krav på en politik som förenar utveckling och jämlikhet, helt enkelt en god ekonomisk tillväxt med höga välfärdsambitioner.
Partiet måste ha självförtroende nog att gå sin egen väg och inte spegla sig i andra.
Som nära och mångårig medarbetare till både Ingvar Carlsson och Göran Persson vet Pär Nuder vad jobbet går ut på och hur en slipsten ska dras. Han kan partiet och partiet vet vad det får.
Pär Nuder har dessutom stått utanför de senaste 15 årens SSU-strider. Han borde därför kunna vara en garant för att dessa uppslitande bataljer och den bitterhet som de födde, inte flyttar in i det socialdemokratiska partiets absoluta maktcentrum.
I ett läge där socialdemokratins hittillsvarande särställning i svensk politik är satt på spel är det dessutom viktigt att partiet väljer en ledning som har förmågan att återvinna människors förtroende för partiet som regeringsdugligt.
Pär Nuder har varit riksdagsledamot, statssekreterare i statsrådsberedningen, samordningsminister och finansminister.
Han har sett statsministeruppdraget inifrån och bör med erfarenhet och tyngd, i bland annat frågor rörande ekonomi, samhällsorganisation och utrikespolitik, kunna stå sig väl när dagens sittande regering ska utmanas i 2014 års val.
I honom kan väljarna se en möjlig statsminister.
Pär Nuder har stått utanför det förtida rödgröna koalitionsbygget – har till och med varit en av dess skarpaste kritiker – vilket innebär att han inte behöver gå in i nästa valrörelse med detta misslyckande som en kvarnsten om halsen.
Pär Nuder har också ett mångårigt utrikespolitiskt engagemang som sträcker sig från Östersjön till Mellanöstern. Han är bildad och analytisk.
Självfallet talar det knappast till Pär Nuders fördel att han i dag inte längre sitter i riksdagen. Men i detta läge får helt enkelt partiet organisera sitt oppositions- och utvecklingsarbete så att även andra får utrymme att synas och höras.
På central nivå tycks partiet vara så dränerat på kraft att det knappast skulle vara till skada om någon nu kom lite snett utifrån och kunde ingjuta lite mod och hopp igen.
Dessutom måste det stå klart för var och en att det inte finns någon socialdemokratisk Jesus som kan nedstiga från ovan och utföra några underverk, utan det måste handla om ett lagarbete i ordets verkliga och rätta bemärkelse.
Ett tomtebloss som brinner ett kort tag för att sedan slockna är inte vad partiet ska leta efter. Vad partiet måste söka är snarare en företrädare som kan leda partiet under en längre tid, som kan bygga ett lag och som har en politisk kompassnål som inte snurrar som en karusell beroende på hur vindarna för tillfället blåser.
Ty blåsa kommer det att göra.
Bland annat kommer vi som tillhör kretsen av kärleksfulla kritiker att fortsätta göra vår röst hörd, granska, kritisera samt ställa tydliga krav på den som blir Socialdemokraternas näste partiledare.
Övervägande skäl talar för att det bör bli Pär Nuder.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme