annonsutrymme
annonsutrymme
OPINION
Publicerad 080418 02:36.
Sverige, Sverige fosterland. Det är något speciellt med Sverige. Särskilt om våren. Den nyvakna krokusen mornar sig i solen och blåsippan rodnar ömt. Klarblå kvällar med magiska dofter smickrar en upptinad näsa. Sakta vi går genom stan och hör hur fåglarna återvänder från sydligare breddgrader. Borta bra, men hemma bäst. Det är något visst med ens hembyggd.
Tyskan har ett ord som fångar precis det där området man håller kärt: Heimat. Ordboken översätter det som hemtrakt eller hembygd, men vad som gör ordet finurligt är att det är relativt.
Om du är i Rom är kanske Sverige ditt heimat. Är du i Colombia känns ibland hela EU som det. Och är du i Stockholm är sköna, gröna Kalmar län ditt heimat. Vad som är heimat beror helt enkelt på var du befinner dig.
Jag blev varse detta när jag studerade i S:t Petersburg för några år sedan. Den ryska hösten var kall. Temperaturen kröp långt under minusstrecket och samhällsatmosfären likaså. Det var samma höst som det stora gisslandramat på Dubrovkateatern i Moskva.
En skoldag när
jag kom tillbaka till studenthemmet märkte jag att någon hade rotat i vårt rum. Det upprepades ofta. Personlig integritet existerade inte för hyresvärden. Studenthemmets anställda tog sig friheten att komma och gå som de ville, också i vårt rum.
Samtidigt grasserade rasismen. När en kinesisk student blev knivhuggen utanför studenthemmet kunde skolledningen inte ha brytt sig mindre.
Det var inte konstigt att jag ibland saknade Sverige. När hemlängtan var som värst brukade jag bege mig till Stockmann, den stora finska varuhuskedjan. I S:t Petersburg hade de bara en liten butik, men det spelade ingen roll. Där fanns finsk saltlakrits och knäckebröd och framför allt: det påminde om mitt heimat. Det demokratiska, fria och vänliga Norden.
Det mentala avståndet mellan Sverige och Ryssland var tillräckligt stort för att också göra Finland till heimat.
När min kinesiska klasskompis i S:t Petersburg hörde att jag var från Sverige sken han upp. Han kände till Sweden berättade han!
Han sa att han hade varit på "icka" i Peking. Och att han tyckte mycket om köttbullarna där. Döm av min förvåning! Både att han kände till Ica och att de verkade ha butiker i Kina. Det dröjde en stund innan jag förstod att han inte menade Ica utan Ikea. Men min glädje var oförändrad. Några kvällar senare bjöd han på kinesiskt storkok i sin studentvrå.
Sverige är toppen.
Och vi uppfattas ofta som det. Enligt en undersökning Svenska Institutet nyligen presenterade, gjord i 35 länder, har Sverige ett starkt varumärke. Många känner till oss och vi förknippas med rättvis samhällsstyrning, internationell fred och trevligt folk.
I ljuset av detta blir avvisningen till Afghanistan av Reza Rezai omöjlig att greppa.
Han har varit i Sverige i fem år och har fast jobb på ett däckföretag i Markaryd. Avvisningen är omänsklig och strider mot vad Sverige står för. Rezai är en del av Markaryd!
Utvisas han, utvisas en del av vårt land. Vi sviker vårt Sverige byggt på vårblom och värderingar.
Rezai har rätt att stanna! Här i sitt heimat.
Häromdagen meddelade Malmö Tingsrätt att tre medarbetare hos tidningen Expressen fällts för bland annat vapenbrott.
Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats.
I Rangoon blir jag smärtsamt påmind om att fattigdom är normen i vår värld.
En gång påstods att Sverige var landet Lagom. När det gällde vår välfärdsmodell var det inte riktigt sant. Jämförelsevis var nämligen vårt land på många sätt betydligt mer framgångsrikt än många andra.
Det är ett klart försvagat LO som Karl-Petter Thorwaldsson väntas ta över på LO-kongressen nästa helg. Det har verkligen inte varit någon glansperiod för den fackliga arbetarrörelsen under Wanja Lundby-Wedins 12-åriga regim vid Norra Bantorget.
Jag kan inte förstå att Europas sjukaste man Grekland, ett litet fjuttland och en dricksekonomi i EU:s periferi, kan orsaka så mycket bekymmer att EU:s finansministrar åker som skottspolar till Bryssel och ömsom hotar och ömsom vädjar till grekerna att fortsätta att utarma sitt land.
-strong-I Frankrike, Grekland, |strong|Italien och Tyskland har det nyligen hållits allmänna val som resulterat i fördel vänstern. Ser vi början på ett politiskt väderomslag?
Finanspolitiska rådet, som bytt ordförande från den Anders Borg-kritiske professorn Lars Carlfors till en annan ekonomisk professor, Lars Jonung, var inte heller särskilt hovsam mot finansministern när rådet härom dagen lade fram sin rapport.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.

Sök i webbsidan
annonsutrymme