annonsutrymme
OPINION
Publicerad 101001 03:38. Uppdaterad 101001 05:50.
Talibantiden i Afghanistan var en skam för mänskligheten. Kvinnor pryglades. Flickor förbjöds lära sig läsa. Män tvingades odla skägg och leva talibanskt. Den som sa emot torterades och mördades. Talibanerna var, och är, totalitära, våldsamma och fundamentalistiska.
Det var därför bra att omvärlden ingrep och störtade talibanerna. Det är önsketänkande att tro att talibanerna hade kunnat stoppas med enbart civila medel.
Därför är jag stolt över att Sverige bidrar både civilt och militärt till att hålla talibanerna borta så att afghanerna nu får möjlighet att bygga upp ett fritt och demokratiskt land.
Men fred kan inte byggas med enbart militärmakt. Omvärldens bistånd måste kraftigt ökas: civilsamhället stärkas liksom den parlamentariska demokratin, och skolor och sjukhus byggas.
I grunden handlar det om att människor - likt du och jag - ska kunna leva tryggt: arbeta, skaffa barn och försörja sig.
För att förmå det krävs fortfarande militär närvaro. Annars kommer talibanerna tillbaka för att vrida klockan bakåt. Militär närvaro krävs också för att få talibanerna till förhandlingsbordet och därmed möjliggöra en långsiktig fred.
Den internationella insatsen är inbjuden av afghanska regeringen, den har stöd av FN och en majoritet av afghanerna tror att det blir inbördeskrig om insatsen lämnar landet.
Många är de afghanska mammor och pappor som är rädda för att omvärlden ska överge dem nu.
Därför måste riksdagen rösta för fortsatt svensk trupp i landet. Precis som S-kongressen beslutade om hösten 2009.
Socialdemokraternas hållning i frågan är alltså tydlig: Kongressen sa att Sverige ska kvarstå i den internationella insatsen till dess att de afghanska myndigheterna själva kan ansvara för medborgarnas säkerhet.
Och man satte ingen tidsram för deltagandet.
Att S-ledningen därefter valt att kompromissa bort det i de rödgröna samtalen inför det svenska valet är en annan sak. Kanske kände man sig tvungna att ge efter för något av Vänsterpartiets tyngre krav.
Men man ville varken slopa budgettaket, förbjuda friskolor eller lämna EU, så då gav man upp Afghanistan.
Ur ett moraliskt perspektiv är kompromissen generande: Man väljer inrikespolitiskt enkla lösningar för att tillmötesgå ett litet vänsterparti framför solidaritet med afghanerna.
Att hävda att denna kompromiss är S-hållningen i Afghanistanfrågan är felaktigt. Den må ha varit de så kallade rödgrönas inställning, men inte det socialdemokratiska partiets.
I omröstningen i riksdagen i höst om Afghanistan måste Socialdemokraterna därför rösta för en förlängning av den svenska insatsen.
De afghanska myndigheterna ber fortsatt om omvärldens stöd, och då ska vi ställa upp. Precis som kongressen - partiets högsta beslutande organ - beslutade.
Den rödgröna kompromissen är framförhandlad av en handfull S- företrädare.
Det kan inte väga tyngre än det kongressbeslut där partiet tydligt ställde sig på afghanernas sida, inte på Vänsterpartiets.
Laila Naraghi
Kolumnisten är uppvuxen i Oskarshamn och S-debattör
-strong-”Det finns inte |strong|vi och dom, det finns bara vi”, formulerade Olof Palme demokratins djupaste innebörd. Jag upprepar: – Är allting en han eller jag?
Frågan ställer Jean Valjean i en av sångerna i musikalen Les Miserables.
Det tisslas och tasslas i riksdagshusets vindlande korridorer om att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet överväger en misstroendeförklaring mot socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M).
Är det någon som förstår vad Socialdemokraterna har för politik när det gäller att motverka att vården och skolan mer och mer blir en handelsvara?
Bråket om Irans (påstådda) försök att skaffa kärnvapen är i grunden en konflikt mellan två regimer som känner sig hotade av utvecklingen i arabvärlden, de styrande mullorna i Iran och den israeliska ockupationsmakten.
För att säga sig ”älska människor” – Moderaternas nya kampanj – så visar inte det nygamla högerpartiet sin allra mest godhjärtade och kärvänliga sida.
Idag är det den internationella världsdagen för social rättvisa. Dagen utlystes av FN:s generalförsamling 2007 för att framhålla att social rättvisa är en förutsättning för en fredlig samverkan mellan och inom länder.
Jag tycker Stefan Löfven var alltför försiktig och undanglidande när han utsattes för sin första utfrågning i söndags i SVT:s Agenda av Mats Knutsson. Det hade inte skadat om han satt ner foten och sagt något mer kategoriskt som profilerat honom.
Riksbanken sänkte i går räntan med 0,25 procentenhet, vilket skulle betyda ett par hundralappar mer i månaden att röra sig med för en familj med en miljon kronor i villalån. Men det kommer det inte att göra.
Det har blivit allt vanligare att ha politik som yrke i Sverige. Landstings- och kommunalråden har fått sällskap av regionråd och antalet politiska sekreterare har ökat starkt. Inte så få kombinerar förtroendeuppdrag med sekreteraretjänster och blir på så sätt heltidspolitiker.
Statliga energiföretaget Vattenfalls koncernchef Øystein Løseth lät härom dagen meddela att bolaget utvärderar förutsättningarna att bygga en ny kärnkraftsreaktor i Sverige.
Liksom nye S-ledaren Stefan Löfven kommer inom kort även nye V-ledaren Jonas Sjöstedt |strong|till Kalmar län. Den 14 mars inleder Sjöstedt med en visit i Kalmar för att sedan framåt kvällningen avsluta i Nybro på ett öppet möte.
Kalmar FF:s lagkapten Henrik Rydström; det sägs att du ska tala på Första maj i Kalmar, stämmer det?
-strong-Stefan Löfven heter |strong|socialdemokraternas nya partiordförande. Han beskrivs, med all rätta, som en resonerande, lyhörd och konstruktiv person och politiker. Jag tycker det är en bild som stämmer väl och som jag tror uppskattas.
Så är det då klart att Socialdemokraternas nye partiledare Stefan Löfven besöker Kalmar län den 1 mars. Som partiets ordförande blir det ett av hans första framträdanden under en resa i landet.
Ett av hundra barn i Sverige föds med hjärtfel. I Kalmar län motsvarar det nästan 25 nyfödda varje år – en hel skolklass. Har barnen tur upptäcks deras hjärtfel innan de hinner bli hemskickade från BB.
Det tycks vara fortsatt svårt att hålla igång de svenska kärnkraftsreaktorerna när det är kallt och elpriserna är höga. Så sent som i början av februari rapporterade Ekot att fem av dagens tio reaktorer inte var i drift.
Det finns många i de bekväma skrivbordsjobben som kan jobba till och med efter 75 år om hälsan hänger med. Men varför var det ingen som frågade Fredrik Reinfeldt vad han vill höja den allmänna pensionsåldern till?
Man kan notera att det i det moderata lägret har börjat smyga in sig en osäkerhetskänsla, därför att regeringen är så passiv och initiativlös samtidigt den inte längre kan glädja medborgarna med några nya jobbskatteavdrag.
Så har man genomlidit en månad med socialdemokratiskt ledarkaos. Att hanteringen var tragisk är en underdrift.
För femtioelfte gången stod så Anders Borg i TV-rutan och uttalade sin ilska mot bankerna.

Sök i webbsidan
annonsutrymme