annonsutrymme
annonsutrymme
Förstamajtalare. Kalmar FF:s profilstarke kapten Henrik Rydström talar på Larmtorget på Första maj i Kalmar.
Foto:
OPINION
Publicerad 120215 06:00.
Kalmar FF:s lagkapten Henrik Rydström; det sägs att du ska tala på Första maj i Kalmar, stämmer det?
– Om det fungerar rent tidsmässigt. Eftersom jag är livegen som fotbollsspelare är det fotbollen som styr. Har vi match eller träning som krockar med talet har jag inget annat val än att träna och spela.
Varför tror du att Socialdemokraterna fastnade för just dig som någon som får lägga ut texten på partiets egen högtidsdag?
– Jag antar att jag tidigare och i andra sammanhang uttryckt tankar och funderingar som skulle kunna kategoriseras som... socialdemokratiska. – Samtidigt är jag ingen partimedlem, jag är liksom inte bunden vid något eller någon av lojalitetsskäl och jag uppfattar socialdemokratin här i Kalmar som förändringsbenägen och diskussionsbenägen. Det måste inte råda konsensus och därför vågar man låta någon som kanske till och med kan framföra kritik tala.
Vem tillfrågade dig?
– Johan Persson.
Vad tänker du tala om?
– Jag har inte konkretiserat det än. Men rent spontant – socialdemokratins problem, hur dess vokabulär blivit omodern, men också om hur det politiska språkbruket i allmänhet, initierat av framför allt Alliansen, öppnat upp för ett hårdare klimat.
– Och jag antar att det som vanligt – som med allt jag skriver – mynnar ut i en slags påminnelse för mig själv hur man ska vara och leva.
Har du fått några förhållningsorder om vad du bör säga eller vad du inte får säga – och om ja, skulle du ens överväga att följa dem?
– Nej, inga alls. Och skulle jag ha fått det hade jag tackat nej.
Blir det ett tal fritt ur hjärtat eller formulerat på förhand?
– Jag är en man som tror att man bara kan improvisera om man är ordentligt förberedd. Med andra ord, jag kommer att ha formulerat allt på förhand. Och bränt in det i huvudet.
Har du någon förebild som talare?
– Olof Palme. Fast det är kanske mest av nostalgiska skäl.
Kan man med detta säga att du nu kommer ut ur garderoben som socialdemokrat, eller hur skulle du själv vilja beskriva din politiska övertygelse och hållning?
– Haha, så skulle man kunna se det, men för mig är det viktigt att på något sätt stå fri i det politiska. Mitt hjärta bultar rött och jag är vänster, men jag är det inte per automatik och utan att ifrågasätta.
– Och problemet med att tillhöra ett parti är att man lätt tappar alla som inte tillhör just det partiet. De slutar lyssna på en eftersom man är moderat eller socialdemokrat. Och det vill jag undvika.
– Men om du sätter en pistol mot mitt huvud och kräver att jag tillkännager att jag sympatiserar med Alliansen skulle jag ändå svara nej.
Är du en person som exempelvis Lasse Johansson och kan tänka dig att i framtiden ta politiska uppdrag om du får chansen och förtroendet?
– Kanske. Samtidigt kan man påverka på olika sätt. Och jag hoppas kunna skriva i olika sammanhang även i framtiden och det är kanske främst där som jag vill verka rent politiskt. Att arbeta i instanser och med politiska beslut är något helt annat. Fast jag antar att jag skulle få svårt att tacka nej om frågan ställdes.
Om man kan springa in på Råsunda inför 20 000, blir du ens nervös av uppgiften att tala på Larmtorget inför några hundra?
– Jag är ofta och i alla möjliga sammanhang nervös. Så ja, nog skulle det vara nervöst att hålla tal. Samtidigt har jag lärt mig att tycka om känslorna, åtminstone någorlunda. Höjer livskänslan och det kan man inte få nog av.
– Och det är ju en sak att ha 20 000 AIK-fans som vrålar invektiv åt en – jag tror att det skulle vara jobbigare om 300 personer på Larmtorget började bua åt mig. Eller bara tyckte att jag snackade skit.
Ser och hör i media (10-11 maj) att utrikesminister Carl Bildt äntligen tagit ett ordentligt initiativ när det gäller de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. I en av våra stora dagstidningar kunde man läsa följande: Det uppskattades att jag var här på plats och framförde de svenska ståndpunkterna, säger Carl Bildt.
Om en svensk politiker avfärdar hemlöshet som ett problem, med argumentet att de allra flesta villaägare i exempelvis Täby faktiskt har någonstans att bo, skulle det naturligtvis uppfattas som ett uttryck för en ironisk talang i samma klass som manusförfattarna hos Monty Python.
Socialisten François Hollandes övertygande seger i franska presidentvalet är en seger för ekonomiskt förnuft, social rättvisa och politisk anständighet och får stor betydelse för hela Europa. Efter sitt tillträde om några dagar, utser Hollande en ny regeringschef.
Det har de senaste dagarna utsänts intressanta rökpuffar från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inför 2014 års val tycks det inte aktuellt med någon formell rödgrön koalition.
I artikel betonade jag särskilt att det är att ta ansvar för välfärden genom att se över dess finansiering. Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som du klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom.
Väldigt roligt och hoppingivande att smålänningen, glasarbetargrabben och metallaren Karl-Petter Thorwaldsson ser ut att bli LO:s nye ordförande efter avgående Wanja Lundby-Wedin.
Veckans mest uppmärksammade inrikespolitiska händelse var Agenda-debatten med partiledarna. Inte för att ämnena var särskilt nya. Det var också mest de vanliga förutsägbara replikskiftena, men både Löfven och Jonas Sjöstedt debuterade och dem var man ju litet nyfiken på.
Skillnaden mellan att vara principiell och pragmatisk är att den som uttrycker sig principiellt har en övertygad ståndpunkt som inte förändras med omständigheterna, medan den pragmatiske kan tänka sig att ändra uppfattning beroende på hur verkligheten ser ut.
Så här i deklarationstider stiger det alltid fram debattörer som menar att skattesystemet nått vägs ände och måste reformeras.
Historien om Centerpartiets uppgång och fall är berättelsen om ett parti som gång förmådde fånga den gröna vågens tidsanda, men som nu helt saknar fingertoppskänsla inför stämningarna i det svenska samhället.
Nya för pensionärerna dystra prognoser kommer från Pensionsmyndigheten. Efter två år med en viss återhämtning är det dags att skriva ner pensionerna igen 2014 och för 2015 är det dags för en mycket begränsad återhämtning.
Att döma av vissa opinionsmätningar har den socialdemokratiska uppgången bromsats och partiet landar runt 35 procent.
Det är svårt att förstå den närmast barnsliga inställning som de borgerliga partierna demonstrerade under söndagens partiledardebatt i SVT, att Stefan Löfvens invit om en energipolitisk överenskommelse förutsätter att han redovisar en skarp S-linje i just kärnkraftsfrågan.
Om en politiker skulle säga att under de kommande 20 åren så vore det önskvärt att den tiondel som tjänar mest, får 76 procent mer i plånboken att röra sig med, samtidigt som tiondel som tjänar minst bara får sju procent, så vore vederbörande förmodligen omgående politiskt död.
Eftersom det i svensk politik på senare tid har blivit viktigare att inte göra fel än att göra rätt, så kunde man förvänta sig en tam och rätt försiktig partiledardebatt under söndagsskvällen.
Klubbad av en gristung förkylning försvann långhelgen i ett febrigt töcken och jag var inte fit for fight för något utemöte på första maj, så jag missade denna tillställning för första gången sedan 1973.
Det är en för normalt funtade människor alldeles självklar slutsats som ligger bakom LO-ekonomernas vårrapport om de ekonomiska utsikterna, nämligen att när exporten sjunker måste produktion och sysselsättning stimuleras genom ökad inhemsk efterfrågan.
Det var jag som bröt utvecklingen av den ökande sjukfrånvaron. Det skedde under perioden 2002–2006. Jag var arbetslivsminister i den socialdemokratiska regeringen och ansvarig för sjukförsäkringen.
Det bästa med den löneuppgörelse som träffades i långhelgen för 350 000 kommunalt anställda var att parterna vägrade att underordna sig Medlingsinstitutets rigida tvångströja på 2,6 procent. Parterna Kommunal och SKL tog istället ansvar för en egen uppgörelse som låg något högre, men väl inom den det samhällsekonomiska utrymmet.
Man kan knappast beskriva Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons första skuggbudget som något samhällsomstörtande alster.

Sök i webbsidan
annonsutrymme