Från Länsbänken
Om jag har fördomar? Nej, har du?
Att vara fördomsfull är ett starkt skällsord och själva tror vi oss alltid vara befriade från just fördomar. Det är alltid lätt att peka finger och kritisera andra. Vi vill alla ta avstånd från förutfattade meningar och fördömer alla försök som görs att gruppera in människor i till synes homogena grupper.
Det brukar vara lätt att identifiera fenomenet när dessa grupperingar handlar om härkomst, sexuell läggning eller kön. Det har blivit som en ryggmärgsreflex att direkt avfärda när det gäller dessa uppenbara uttryck av fördomar.
En del fördomar är förvisso allvarligare än andra, men finns det i det lilla inte risken att det så fall sprider sig till det stora? Handen på hjärtat kan vi ärligt säga att vi är helt fria från fördomar? Rannsaka dig själv och fundera över om du alltid är helt objektiv när du möter någon som inte helt stämmer in enligt dina preferenser.
Hur reagerar du och vad tänker du om någon du möter för första gången? Vad är till exempel din första tanke när du ser någon i en gammal rostig bil, eller för all del i det motsatta fallet, någon som åker i den nya lyxiga bilen?
Vad är din första tanke när du träffar någon som är sjukskriven eller arbetslös, eller kanske om den som lyckats stort i livet? Hur är inställningen till en stadsbo när du själv bor på landet och vice versa? Accepterar vi varandra fullt ut för alla våra olikheter?
Jag möter ständigt fördomar och förutfattade meningar om både mig som person, uppfattningar om andra jag känner och om människor i gemen. Ofta är det från sådana som anser sig vara befriade från fördomar, ofta är det från sådana som anser sig stå för det ”goda” och det ”humana”, eller från dem som anser sig ha ett ”öppet sinne”.
Jag tror vi alla ibland skulle behöva en stund av reflektion, en stund av självrannsakan och fundera lite över hur vi tänker om andra och varför, och kanske framförallt över hur vi själva uppfattas av andra.
Jag är lantisen som nu har ett uppdrag i staden, med en dialekt som knappast är till min fördel. Jag är hantverkaren som nu har min vardag med en stor andel högutbildade omkring mig. Jag är den fattige som länge levt under existensminimum, medan de flesta jag har omkring mig har det rätt gott ställt. Vad säger detta om mig och vad är föreställningen om mig som person? Vilken politisk åsikt eller partitillhörighet förväntas jag ha?
Kanske ska vi fundera över hur andra uppfattar oss, för att själva inte dra några förhastade slutsatser om andra. Mer än ofta är våra föreställningar falska och tänk om vi alla kunde lägga på minnet alla de gånger vi har misstagit oss, bära det med oss och lära av detta.
Min förhoppning är att du som läser det här ska le mot någon du inte känner. Hälsa på din nästa och inled ett samtal! Det kan vara väldigt berikande och inte alls som du först trodde.
Jörgen Andersson (M)
Kolumnisten är riksdagsman från Västervik






Kommentarer
Jörgen Andersson (M)
Skrivet av: LAS den 4 april 2012 23:56
Att bita huvudet av skammen!
Skrivet av: J-Å Nilsson den 5 april 2012 19:30
Från köksbänken.
Skrivet av: Socialdemokrat i Oskarshamn. den 11 april 2012 05:54