– Vänta ett ögonblick... hej, jag sitter i sammanträde… Vad säger du? Åh, fan! Du, vi hörs, nu måste jag jobba.

Till de övriga församlade.

– Mina vänner, jag har tråkiga nyheter. Jag har just fått veta att Whitney Houston har avlidit. Jag föreslår en tyst minut.

16,7 sekunder senare.

–  Ja, då sätter vi väl igång då. Du och du springer i väg och plockar ner allt ni kan hitta på nätet om Whitney Houston. Någon av er får sticka till något tidningsarkiv i morgon. Eller bibliotek om det finns sådana fortfarande. Ge allt ni hittar till den killen. Ja, just det, du. Du är från och med nu utsedd att skriva Whitney Houstons inofficiella biografi. Var så nog med fakta och källkritik som du kan vara på 14 dagar.

Tre personer rusar ut ur rummet.

– Bilder! Vi måste ha bilder på henne när hon var som snyggast. Till T-shirtar, affischer, muggar, rubbet. Flera olika bildalternativ måste vi ha. Vi gör en t-shirt där det bara står ”Whitney Houston”, en där det står ”We will always love you” och en där det står lyssna nu, det här är bra ”WHy?” med stort W och stort H.

– Varför ska vi skriva så?

– Det är en dubbelmening, ”varför” och hennes initialer… äh, idiot. Du får sparken. Eller vänta, du får ett annat straff, du får göra dokumentärfilmen.

– Vilken dokumentärfilm?

– Den du ska göra där allt avslöjas. Jag tror att vi någonstans i arkivet har en 23 sekunder lång videosnutt på henne. Leta rätt på några vänner eller ovänner att prata med och klipp sedan in den där snutten i olika hastigheter och beskärningar mellan och under intervjuerna. Hittar du inga att intervjua får du dra på dig en hoodjacka, sätta dig med ryggen mot kameran och påstå att du var Whitneys knarklangare. Då kan du säga något som är bra för marknadsföringen av filmen, som att ”jag såg Whitney snorta kokain från ryggen på en förgylld chimpans.”

–  Jag hämtar min jacka genast.

– Bra, den lär behövas. Se till att filmen blir åtminstone en timme lång. Om ett år kan vi paketera den med våra tidigare dokumentärer om James Dean, Marilyn Monroe, Elvis Presley och Michael Jackson. Sedan släpper vi hela klabbet som ”Fallna stjärnor”… vad är det för musik ni spelar därborta? Vi måste jobba nu!

– Hör du inte vem det är? Det är ju Whitney Houston!

– Åh fan, var hon sångerska? Du, det där låter verkligen riktigt, riktgt vackert.

–  Ja.

Kort tystnad.

– Jaha, men då måste vi snabbt sätta ihop en skiva med hennes bästa låtar och få ut 50 000 exemplar…