Skulle han hitta någon idag?
August Strindberg och Selma Lagerlöf skrev brev. Och fick svar. Tankeutbyten finns kvar och har räckvidd in till idag. För den som bryr sig.
Idag twittras det och bloggas i ett brus av ståndpunkter. Vem av dem som talar förväntar sig ett svar?  Vad finns kvar ens av det som sas och tänktes igår? I den miljön blir minnet kort. Ordet eftertanke kan uttalas med överseende.

När journalisterna Schibbye och Persson fängslades i diktaturens Etiopien tyckte Håkan Juholt att man får ta passreglerna dit man kommer. Varför sa han så? Trodde han att det var vad hans mellanskiktsväljare ville höra? Han är ju själv journalist. Journalisters främsta uppgift väl ska vara att ta reda på sanningen, även om diktatorer tycker man ska låta bli.
Moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten sa att gamla högerpartiet (allmänna valmansförbundet)  var med och slogs för allmän rösträtt. Varför sa hon så när motsatsen gäller? Tror hon att det man säger tillräckligt högt också blir sant?
Carema går ut med sin förlåt mig-kampanj och lovar att betala skatt i Sverige. Tror dom att folk tror en företagskultur förändras genom några annonser? Så kommer Caremas eget ”sällskapsspel” där företagets sanningar ska trummas in i skallen på personalen:
”Den bästa förbättringsidén är den där jag kan spara timmar och minuter”. ”Att vi gör en bra vinst är ett tecken på att vi gör ett bra jobb”.
I gamla Östtyskland kallades sådana metoder för indoktrinering och hjärntvätt. Kommer Carema inte ihåg det? Eller litar man på att personalen inte kommer ihåg det? Eller skiter man i vilket?
När politiken abdikerar – vi har bara upphandlat en tjänst – så är det många sura rönnbär som en vanlig knegare får tugga i sig.

Sverigestudien heter en årlig undersökning av konsultföretaget Preera, som vill synliggöra svenskarnas värderingar.
2009 och 2010 toppades listan av positiva värderingsord av ”ärlighet”.
2011 toppades listan av ”familj”, och ”ärlighet” har rasat ner till femte plats.
Fredrik Reinfeldt kanske är uppriktigt förtjust i Camilla Läckbergs böcker. Han ägnade ju tydligen sommaren åt att ta sig igenom hennes författarskap. Men det är ingen som tror på det. Alla tror att han säger det för att det är bra för opinionssiffrorna att statsministern är en enkel medborgare som läser bästsäljarromaner.

Spelar det någon roll vad statsministern läser för böcker? Vad som är sant eller falskt? Allt är ju bara ett spel, eller hur?
Om Diogenes klev omkring med sin lykta idag, skulle ingen lägga märke till honom. Han skulle snarare bli nedtrampad i något drev för eller emot hit eller dit. Kajorna lyfter skränande mot himlen.
Sant eller falskt? Vem bryr sig?