annonsutrymme
annonsutrymme
Björn Samuelsson
Publicerad 120215 17:22.
Göran, Broder!
Kampen mot kulturvänstern, dom där som talar om för oss vad vi ska tycka och hur vi ska leva, måste fortsätta!
Jag trodde ett tag att du fallit undan för påhoppen från Åsa Linderborg och kulturmarxisterna på Aftonbladets kultursida, som du fick utstå i debatten om ”verklighetens folk”.
Var var du när författaren Bengt Ohlsson manade till kamp mot vänstern och det medborgerliga engagemanget i Dagens Nyheter under parollen ”Vad är det för fel på att gilla läget”?
Vänsterförtrycket är kompakt, vittnade författaren Johan Hakelius, som för sin egen del får smaka den bittra kalken att bli tystad genom att få kommentera världsskeendena i soffpaneler i TV och skriva kolumner i Aftonbladet. Och nu till råga på allt har han fått den vänsteristiskt anstrukne kulturjournalisten Björn Nilssons pris i Expressen. Det finns bara ett ord för denna förföljelse av en kulturpersonlighet på högerkanten; Skändligt!
Men tackom och lovom; Du fortfarande är med oss, Göran!
Jag hör i ett radioinslag att du ståndaktigt ställer dig på Bengt Ohlssons sida mot dom där som vill tala om för oss vad vi ska tycka och hur vi ska leva.
Men det är här, Göran, som jag måste göra dej uppmärksam på det lömska hot som finns mycket närmre dig än du tror!!
Kyrkan!
Jag slank in i en av dessa statligt subventionerade propagandabyggnader, för några söndagar sedan. Jag satte mig försiktigtvis längst bak naturligtvis. Och vad får jag höra: Idel förmaningar om vad vi ska tycka och hur vi ska leva, nedkörda i halsen på oss intet ont anande församlade representanter för verklighetens folk:
Du ska inte ha begär till din nästas hus! Girighet är en synd!..
Vilket påhopp på oss i verkligheten, som vet att girighet och begär är det som får samhällshjulen att snurra. Som en företrädare för ditt parti sa i debatten om privatskolorna; Vem skulle vilja starta en skola om det inte gick att göra vinst på den.
Tänk på vilodagen så att du helgar den!...
Ett tarvligt påhopp på oss, verklighetens människor som vet att den perfekta söndagen är i soffan framför sport-TV eller att skrapa båten.
Och värst av allt:
Allt vad i viljen att människorna ska göra eder ska ni ock göra dem!...
Jag känner nog igen det! Det är den unkna vänstertanken om soliditet mellan människor, som likt en varig böld spricker och rinner nerför väggarna i dessa propagandahus, och som slår oss i ryggen när vi minst anar det!
Och då har jag inte ens nämnt den så kallade trosbekännelsen som bokstav för bokstav talar om för oss vad vi ska tro och tänka.
Han sa inte att det är fel att bygga om slussen i Stockholm till köptempel, den lismande svartrocken, men jag såg nog att han tänkte det!
Jag vill inte tro och tänka nånting! Jag vill slippa bry mig!
Handen på hjärtat: Är inte det här med ”verklighetens folk” lite tamt?
Upp till kamp för ”liknöjdhetens folk”!
Göran, du är vår ledare!
70 procent av svenska journalister röstar på rödgröna partier och fyrtio procent av svenska journalister har Miljöpartiet som bästa parti, visar en studie från Göteborgs universitet.
Den största dödssynden du kan ägna dig åt i dagens samhälle är att inte tro på dig själv.
Tillvarons buller innehåller väldigt mycket tystnad.
Tystnaden däremot kan vara väldigt mycket fylld av innehåll.
Håller man tyst hör man sig själv.
Magen kurrar. Hjärtat bultar. Tinningarna susar. Tarmarna vrider sig i sin knådande syssla.
Vi människor är ena konstiga djur. För att få ordning på verkligheten behöver vi se den som mönster, som strukturer. Men med stelnande mönster kommer fördomarna, som blir våra kryckor i verkligheten. Vi vet hur det är.
Jag såg en film häromdagen. En sådan jag inte trodde gjordes längre.
Nader och Simin – en separation. Iransk film av Asghar Farhadis.
Visst blir man upprörd!
Foto: Per Englund
Efter två år är tillbaka på Kalmar Teaters scen för en ny konsert där.
Kommer ni ihåg Englandskravallerna 2011. Fattiga områden som framtiden lämnat bakom sig. Plundring, inbrott, mordbrand och upplopp. Knappt ett halvår sedan och redan passerat av nya eländen i nyhetsfloden.
Jag minns hur jag satt under köksbänken när jag var fem år och lekte med leksaksbilar och min mamma strök skjortor bredvid.
En bäbis har fötts. En bland många tusen.
Göran, Broder!
I det gamla Aten vandrade filosofen Diogenes, trots solens sken, med en tänd lykta i handen. Han letade efter en hederlig människa, sa han. Hittade ingen.
Det pågår en besynnerlig kulturdebatt. Författaren Bengt Ohlsson i DN tycker illa om vänsterengagemang och drömmer om ett kulturklimat där man får ”gilla läget”.
På Kalmar konstmuseum kan man just nu se Magnus Peterssons märkvärdiga modellbygge Arkipelag.
Sådant som går att mäta i internationella jämförelser, säger skolministern. ”Fakta”, visst låter det tungt och fint!
För närvarande umgås jag med två skärpta farbröder sisådär halvtimmen innan jag somnar.
Det är med svindelkänsla man tar del av debatten om skolan.
Internet är som ett stort bibliotek där nån slängt in alla böcker huller om buller.
Peer Gynt i Ibsens pjäs skalade av lager på lager av roller och förställningar för att försöka hitta sin innersta kärnan. Det gjorde han inte. Det finns ingen kärna. Bara masker: Människan är en lök – skal på skal och inget mer, var hans bittra slutsats.
Varför gnäller alla på regeringens privatiseringar av statlig verksamhet? Jag tycker dom är bra!.

Sök i webbsidan
annonsutrymme