Göring i bilen

Det är uppkörning och du kör på enslig landsväg och funderar alldeles kort på att skruva upp radion, bara lite grann, men överger tanken när du känner trafikinspektörens talande tystnad och isande ögon i den särskilda spegeln till höger om dig. Han har inte gjort en enda ansats att vara artig, den jäveln. Rak i ryggen som självaste Hermann Göring sitter han bredvid dig och det enda du vill göra är att öppna passagerardörren och hiva ut fanskapet.

”Sväng vänster nästa”, säger inspektören alldeles likgiltigt.
Du ser i vänster backspegel att ingen bil är i närheten, gör en alldeles förträfflig vänstersväng men likväl undslipper ett kort grymtande Görings läppar. Du upptäcker att du nog just då, under vänstersvängen, glömt bort att titta i mittbackspegeln och den högra backspegeln innan du utförde din eleganta sväng. Vad är det för dåraktigheter! tänker du. Att vara tvungen att titta i HÖGER backspegel innan jag gör en VÄNSTERSVÄNG. Det är fan inte klokt, säger du. Du säger det högt. DET ÄR FAN INTE KLOKT! skriker du och inspektören tittar för första gången häpet upp mot dig och det flyger saliv ur din mun och du gör en tvärbromsning vid en busshållficka och gör det du så länge trånat efter – du kastar dig över inspektörens knä och öppnar dörren och så uppbådar du all din kraft och hivar ut den jävla hunden i gruset.

Du bränner lite gummi innan du försvinner vid landsvägens horisont och lämnar Hermann Göring kravlande i diket.

Nej, hörrni. Om vi inte ska ta och starta en namninsamling mot inhumant likgiltiga trafikinspektörer.